lördag 27 augusti 2016

En liten badgäst ombord.


I början av sommaren kom ett mail med en undran, om vi kunde ta emot gäster i början av augusti. Självklart. Men var skulle vi befinna oss i augusti, Sporaderna eller Khalkidhiki i norr? Att flyga till Skiathos i Sporaderna var inga problem. Att ta sig till Thessalonki visade sig vara betydligt mer komplicerat. Valet blev därför flyg till Skiathos, Sporaderna. Redan under senare delen av juli seglade vi söderut från Khalkidhiki till ön Kira Panayia i nordvästra delen av Sporaderna. Det blåste mellan sex och tio meter halvvind, sjön var besvärande och vi hade stundtals svårt att få fart på båten. En nordgående ström, som mötte vågor från nordost, gav ett märkligt fenomen.
Kira Panayia är en av öarna i Alonissos Marine Park. Än är ön öppen för turister. Området är känsligt, då den sällsynta munksälen har en av världens få lokaler ute i Marine Parks reservatet. Få ankringsmöjligheter. Vi valde den, som passade för nordostliga vindar. Samma val gjorde flera fritidsbåtar och turistbåtar, som tagit sig hit ut för dagen. Ön är karg och obebodd. Här finns bara getter och deras "herdar".
På väg västerut mot Skopelos passerade vi Alonissos. Härifrån utgick turistbåtarna till Kira Panayia, en resa på minst 10 NM. Grottor lockade också besökare.
Efter vårt korta besök i staden Skopelos tidigare i sommar, passade det fint att åter ta sig dit i väntan på våra gäster. Nu i slutet av juli var det mycket fritidsbåtar av varierande storlek i hamnen. Många färjor trafikerade också hamnen. En eskader förtöjde bredvid oss. Härlig ABBA musik från Mamma Mia underhöll, när charterseglarna hade förfest.
Som vi tidigare berättat finns många härliga gränder i Skopelos stad att vandra i. Här finns lugnet under dagen, men mer puls på kvällarna. Slutet av juli och Ing-Maries födelsedag. Vi hittade en liten restaurang med en utsökt meny. Här är det dags att avsmaka förrätten. Smakade förträffligt.
Meltemisäsongen påverkar även Sporaderna. Under 2016 har meltemen varit extra besvärande. När vi studerade dagarna runt våra gästers ankomst, var det blåsigt i området. Vårt val blev att gå till Alonissos och den lilla hamnviken Votsi. Våra gäster kunde nå Alonissos med någon av de dagliga färjorna, som trafikerade Skiathos och Alonissos.
Det blev en härlig badsemester för Alicia och hennes föräldrar. Vi rodde in till den lilla stranden i Votsi flera gånger om dagen. Att leka med "Krabbe" och att simma i det varma vattnet, var något annat än det kylslagna vattnet i Kalmarsund.
På kvällarna blev det "landbacken".
Planen var att lämna Alonissos i halvtid och gå mot Skopelos och Skiathos. Men vi blev kvar några extra dagar i Votsi, innan vi seglade direkt till staden Skiathos. Här var det trångt och rörigt som vanligt. Vi fick en plats vid charterbryggan för 24 timmar.
Dagen efter vår ankomst till Skiathos blåste det återigen hårda vindar, 15-20 m/s. Vår plats på charterbryggan förväntades vi lämna senast kl 14. Tjugo charterbåtar väntades in före kl 17.... Var alla dessa skulle förtöjas, var för oss ett mysterium. Det blev inte så mycket plats av att vi och en båt till lämnade bryggan klockan två.
Våra gäster tog in på hotell sista natten och vi gick ut och svajankrade några timmar, innan vi beslutade att gå västerut, där det på fastlandet och på norra Evia skulle blåsa mindre enligt prognosen.
Nåja, så mycket bättre blev det inte första natten. När vi anlände till Orei på norra Evia, var hamnen välfylld. Vi beslutade att svajankra söder om hamnen i lugnvatten och inte alltför hård vind. Strax efter midnatt började båten gunga. Dyning rullade in. Klockan halv två var vi tvungna att ta upp ankaret och åter försöka få en tillfällig förtöjningsplats i hamnen. Fest i hamnen gjorde att många sett vår belägenhet och med god hjälp kunde vi göra en tillfällig förtöjning vid en gammal brygga. När en chartereskader senare på dagen lämnade Orei, kunde vi förtöja om. Under några dagar i Orei kunde vi titta på folklivet på kajen. Vi passade på att pröva ansjovisen, gavros, som Håkan lade in för någon månad sedan. Tillsammans med olika tillbehör smakade gott. Och så småningom mojnade vinden för denna gång....

måndag 1 augusti 2016

Ett oväntat badparadis.


Efter en dagssegling norrut från Alonissos, ankrade vi vid nordöstra delen av halvön Sinthonia i norra delen av Egeiska havet. Vi hade inledningsvis svag vind på överfarten och en nordgående ström på 1-1,5 knop var tacksamt. När vi närmade oss Sinthonia kom en sjöbrisliknande vind, som ökade till tio meter/sek. En god skjuts de sista 25 distansen.
Utmed Sinthonias ostkust hördes musik från många små stränder. Stränderna var inte stora, men fyllda av badgäster och campare. Söndag förklarade saken. Området var i övrigt helt öde och vi letade med vår kikare efter vägar ner till stränderna. Svårt att hitta.
Här uppe vid nordöstra delen av Sinthonia, vid ön Dhiaporos, blev vi kvar i mer än två veckor. Runt ön och på fastlandet på andra sidan bukten fanns gott om små sandstränder. Ut till ön tog sig badturisterna, som bodde på fastlandet, med små hyrbåtar. Mest båtar under helgerna. Segelbåtar var det sparsamt med. Under veckorna här upp, var det max femton segelbåtar, som likt oss ankrade en längre tid. De flesta flyttade och bytte ankringsplats runt ön, så även vi. Det fanns några små segelbåtar med lyftköl, som övernattade på stranden och som under dagarna förflyttade sig till olika platser i bukten. Utmed stränderna var det härligt turkosblått vatten där sjögräset inte fått fäste.
Utmed Dhiaphoros stränder låg nybyggda villor, som rustades för kommande semesterveckor. Några bodde i tält på stränderna....men här hittade vi också öde vikar.
Fullmåne under vår vistelse här uppe. Vem är det som simmar i mångatan?
Området är ett fantastiskt badparadis för barnfamiljer. Vid vårt första besök med jollen i den lilla orten Vouvourou berättade bagaren att turistsäsongen var igång. Bulgarer och rumäner samt andra nationaliteter från Balkan hittade hit. Vi kollade bilarna, som rörde sig i området. Nya, fräscha, stora bilar från dessa länder. I Vouvourou blev det veckohandling i små välutrustade Super Markets.
En något längre färd blev det till Panayia. Här fanns en fantastisk affär med frukt och grönt samt också fiskmarknad. Små rensade ansjovis inlagda i vinäger var en delikatess. Vi blev bjudna av Lynne. Melanie och Håkan ville pröva och köpte var sitt kilo att rensa. Det blev ett drygt arbete med hjälp av Lynne.
I Panayia kunde vi också fylla på vatten samt passa på att tvätta. Även att det är mest badkläder som används, fylls tvättsäcken. Nu är det stort behov av ett "Laundry". Lakan tvättas helst i maskin. Vi får avvakta till Skopelos eller Skiathos....
På stranden i Panayia fanns några restauranger, välfyllda både dag- och kvällstid. Gästerna flesta kom hit i båt....
Halvön Akti, öster om Sithonia, är en fascinerande plats med berget Athos på södra udden. Sedan antiken har berget varit ett heligt berg och "The House Of God". Denna närhet till Gud har attraherat munkar och eremiter i mer än tusen år att bosätta sig här. Tjugo kloster av varierande storlek finns på halvön.( Sök på Google, monasteries, Akti, bilder.) Dessutom lever eremiter i grottor och kojor utmed Athos sluttningar. Ingen av kvinnligt kön får närma sig halvön eller sätta sin fot på där. Män som önskar besöka klostren måste i god tid ansöka om tillstånd.
Före återseglingen till Sporaderna, besökte vi hamnen Porto Koufo på södra spetsen av Sinthonia. En djup vik bakom höga berg gav ett perfekt vind- och sjölä. En upprustning av kajen är väl inte prioriterad.... Som vanligt en tidig start med vacker soluppgång.