onsdag 15 oktober 2014

Vi vänder vid Datca.


Datca, vilken liten pärla! Under de senaste tio-femton åren har staden utvecklas till en välmående ort. Chartertrafiken har säkert bidragit. Här ligger många guletter och här stannar många båtar på väg mellan den grekiska övärlden och ex. Marmaris. Vi hade två anledningar att gå hit. Stadskajen har perfekt lä för de nordliga vindar, som skulle komma. Och här kunde vi förnya vår transitlog, som nu var nästan ett år gammal.
Under morgontimmarna var det verkligen intensivt och trångt i hamnen. Guletter, som varit över på grekiska Simi, var tvungna att registreras, när de återkom till turkiskt vatten. Därför behövde de kajplats, vilken på morgnarna var nästan obefintlig. Men med maskinkraft kunde det kanske gå att tränga sig in.... Fritidsbåtarna, som skulle ge sig av och därmed reda i den ankardjungel som var vid kajen, bidrog också till kaoset. Men med god hjälp av andra segelbåtsbesättningar löstes det hela.
I Datca fick vi en trevlig kväll med de tre norska paren från Bergen, som chartrat båt under fjorton dagar. En annan kväll blev det två trevliga bröder från Sverige, som berättade sin historia över en öl i vår båt.
Under en inköpsrunda kom en köttleverans. Och Håkan hittade ett häftigt lejon.
Det blev en mellandag innan den nordliga vinden, skulle återkomma. Vi lämnade Datca och begav oss återigen till Bozburun, där både hamn och ankarvikar ger bra sjölä för nordliga vindar.
Det visade sig att många Finikebåtar sökt sig dit. Med Svante och Ninas nyinköpta Möllky-spel, blev det flera speltillfällen på stranden.
Under vandring i omgivningen kan man alltid se intressanta saker.....
Även ankringsproblem i Bozburun.
Och naturligtvis besökte vi tisdagsmarknaden... Säsong för druvor.
Innan vi lämnade HIsarönü Körfezı, den stora viken söder om Datcahalvön där vi nu varit under flera veckor, ville vi besöka ytterligare några små vikar där. Det blev den lilla fina viken Dirsek, med mycket klart och fint vatten samt den något större Selimiye, där vi blev bjudna på en god lammgryta på Ayfer.
Efter drygt en månad rundade vi åter udden vid Karaburun, där vi passerat på morgonen under vår nattsegling väster ut Tanken var nu att besöka de vikar, som finns på kuststräckan upp mot Marmaris. På andra sidan ligger Rhodos. I den första viken vid Bozukkale blev vi kvar två blåsiga nätter. Inte mycket sömn, då senanlända båtar ankrade med minsta möjliga marginal till oss. En av dagarna blev det en vandring i den steniga terrängen. Vårt mål var den borg, som byggdes under vår medeltid, som en del av det Bysantinska rikets försvar.
Kommande nätter tillbringade vi i Serçe Limanı, en natt vid den lilla restaurangbryggan vid Kaptain Nemos Farm Restaurang, en natt ankrade med lina i land. Här träffade vi under middagen Ingrid och Börje, som seglat i Medelhavet under många år. Det visade sig att de den senaste vintern också haft sin båt i Finike. Dock tillhör Ingrid och Börje de svenskar som numera inte bor i båten under vintern. De hade "förälskat" sig i Malta under en övervintring och köpt lägenhet där.
Även här passade vi på att vandra. Denna gång hittade vi en intressant restaurangbrygga på andra sidan näset. Byggd med den rådande nordliga vinden rakt in mot bryggan... Man kan ju undra.
I Çiftlık Limanı blev det återigen en blåsig natt vid restaurangbryggan hos Deniz. Utmed stranden trängdes fem restauranger... Hit kom under högsäsong "daytripper" från Marmaris och då var det trångt på stranden. Nu var vi inte många på de fem bryggorna. Det stora hotellet, som låg vid stranden, var stängt sedan två år tillbaka. För många ryska gäster, vilket inte uppskattades. Så nu står hotell med pool och vattenrutschbanor öde och går en oviss framtid till mötes.
Vi avslutar detta blogginlägg med några bilder från kvällen i Ekinçik. Under hela vår resa har vi bara haft några få åskväder under seglingssäsongen, men denna eftermiddag/kväll blev vi rikligt "belönade". Under tre timmar snurrade åskan runt oss i viken vid Ekinçik. Blixtar, både horisontellt och vertikalt lyste upp himlen oavbrutet. Vinden ven och regnet öste ner. Och när vi vaknade dagen efter var det rejält kyligt i luften. Hösten är verkligen på väg.