Segling mot sommaruppehåll.

Vi har tidigare berättat om Sailing Yacht A. När vi lämnade Formentera låg hon där, precis i vår väg västerut. Solen hade just gått upp och sken fint på hennes skrov. Nöjda med alla bilder vi har på detta segelfartyg!

Sydostlig vind ca 8 meter var utlovad för överfarten till spanska fastlandet enligt prognosen. Det blev sydsydväst 8-10 meter, när vi styrde mot Altea. En härlig segling, men inte riktigt som vi tänkt oss. Noga med att justera våra solceller för maximal instrålning. Det dra mycket på batterierna med arbetande autopilot och plotter.

Vi kom fram till Altea på kvällen och eftersom vår plan var att gå vidare på morgonen, beslutade vi oss för att ankra i den fina bukten utanför marinan. Vi hade en härlig kväll i sittbrunnen, drack en flaska bubbel, för det var ju midsommarafton och så var dags att sov. Vi hade inte märkt några mygg på flera kvällar, så vi missade myggnätet för nedgångsluckan. Klockan fyra var myggen på plats och Håkan hade ficklampsjakt. Tyvärr blev det många, som gömde sig under hans jakt och som återkom senare på morgonen.

På vår segling ner mot Santa Pola uppmärksammade vi ett grönt område på bergssidan. När vi tittade närmare upptäckte vi ett litet vattenfall, som kom från berget. Vi passerade också kända turistorter, som t.ex. Benidorm och Alicante.

Santa Pola blev en trevlig bekantskap, även att det bara blev ett kort stopp. Marinan Miramar var utmärkt, vi hann träffa Magnus och Katarina ombord på Happy Life och vi hittade en liten tapaseria, som uppfyllde våra förväntningar. Och i butikerna fanns gott om skinkor!

Lite mer vind och sjö blev det på vår väg söderut till Cartagena. När vi seglade in i hamnen, låg två stora kryssningsfartyg på den förlängda vågbrytaren. Under tiden vi var där, gästades staden av fler.

I Cartagena blev vi kvar nästan en vecka och återupplivade minnen sedan vårt förra besök. Efter en tid med allt för få promenader, tog vi oss samman och promenerade varje morgon. Ett av målen var att titta in i den fina inomhusmarknaden med frukt och grönt, fisk och kött.

Bland det bästa med ett seglingsprojekt som detta, är alla nya vänner vi fått genom åren. Här i Cartagena, dök både Sue och Alan samt Joanie och Bob upp. Trevliga kvällar med tapas och öl på några av stadens tapaserior. Ny bekantskap blev Per och Kicki, som hade sin båt i Alicante men var ute och upptäckte Costa Brava. Och så träffade vi åter den hemvändande sjömannen...

Det sista benet innan sommaruppehållet gick till Almerimar, 23 timmar i frisk ostlig vind. Under dagen blev det plötsligt kyligt och det blev dags för fleece igen. Och under dygnets mörka timmar uppmärksammade vi temperatursänkningen i vattnet. 17 grader!!!!

Det hade blivit mycket segling i frisk vind den senaste tiden. Nu kändes det skönt att efter drygt 2000 distans segling göra en paus innan det blir dags att fortsätta västerut. Danskarna Peder och Karin, som vi pratade med i Almerimar, hade det tuffare. I mitten av maj hade de lämnat Levkas med målet att komma till Danmark i september. Lycka till! Almerimar på spanska sydkusten tillhörde inte favoriterna, men kändes klart bättre vid årets besök. I marinan fanns fler båtar, de flesta till salu skyltar var borta från husen och det hade blivit mycket grönare i området. Till och med båtar med vrakstatus, bogserades iväg. Härliga strandpromenader både öster- och västerut. Badtemperaturen låg tyvärr kring 20 grader, mycket förvånade för att vara en bit in i juli.

Ha en skön sommar var än ni befinner er önskar Håkan och Ing-Marie.

Livet i en ankringsbukt.

Vi ankrade fyra dygn vid Formentera, troligen Balearernas största ankringsbukt. Några små maneter i vattnet. Lä vid ostliga och sydliga vindar. Vi hade växlande molnighet några dagar, 25 gradigt vatten och ett väldigt rullande och gungande pga alla färjor, som trafikerade Ibiza och Formentera. Övriga motorbåtar och jollar gjorde sitt till och nu hade vattenskotrarna också kommit fram. Vi vande oss. Visst var det jobbigt förmiddagar och sena eftermiddagar, när det passerade ca tjugo färjor i timmen. Det fanns mycket att titta på runt om. Det blev aldrig en lugn stund och vi hade inte långtråkigt.

Vi har ju i tidigare inlägg berättat att det är många stora båtar i området, ja i hela Medelhavet. Har de blivit större under de år vi har varit i Medelhavet? Katamaranerna, som hyrs ut, definitivt. Och många hyrs nu ut med skeppare. Det var en del hyrbåtar i området, men färre än på andra platser. De flesta av dem blev kvar över natten. Kvar blev också de få, som i likhet med oss, är "live aboards". Några av de riktigt stora yachterna låg på redden, kanske väntade de på att ägarna skulle kalla. Motorbåtar, stora som små, lämnade ankringsplatsen på kvällen och då glesade det ut. En del återkom dag efter dag, såsom den svarta motoryachten med två ungdomar med besättning. Chartrad eller egen?

Att ankra är inte lätt, vi menar då att hålla avståndet till övriga båtar. Det känner alla till, som ankrat några gånger. Ibland kommer man galet och då är det bara att göra om, tycker vi. Vad de tycker här nere varierar. Vi har slutat bry oss, man kan inte vara vakt hela tiden. Något problem med fästet i detta turkosblå vatten var det inte. Sand, nästan så långt ögat når.

Vi ankrade utanför restaurangen vid den gamla kvarnen. Ville man äta där, hämtades gästerna med jolle från båtarna, ibland några i jollen, ibland betydligt fler. Och då blev det ganska blött.

En bullermatta låg över bukten dagtid. Ett flygplan flög över området dagligen. Framåt kvällen blev det lite ”after beach musik ”på någon båt eller inne från land. Trevligt med ett omväxlande sound.

Några båtar tittade vi lite extra på. Det var den lilla katamaranen, vilken manövrerades utan roder. Vi träffade på den vid Espalmador för fem år sedan. Seglingen och strandlivet hade flyttats någon distans söderut.

Den otroligt vackra segelyacthen/skutan Dolphin, byggd 1953, och renoverad för några år sedan. Högblank! Google berättade att den nu gick i charter, tre hytter, max sex gäster.

Den märkliga franska båten, med killen som sprang naken på däck och tog selfies…

Turistkatamaranen med alla badgäster till stränder längre norr ut.

Världens största segelfartyg, Sailing Yacht A, dök upp en kväll men var försvunnen morgonen därpå. Till vår lycka kom den tillbaka en dag senare. Den är så otroligt ful, men så intressant att titta på. Den är 468 fot lång och stormasten 300 fot. Lär ha kostat 3,3 miljarder kronor och ägs av en rysk miljardär. Senast vi såg den var söder om Capri.

Ing-Marie hade full uppsikt vid sitt skrivbord i sittbrunnen. Ett par blogginlägg producerades under dessa dagar. Varje kväll blev det en ”sundowner”, innan solen gick ner i väster och lugnet lägrade sig för några timmar.