Övervintring i Marina di Ragusa

Nu är det bestämt och bokat. Alacrity får Marina di Ragusa på södra Sicilien som vinterhamn, tillsammans med många internationella båtar, som börjar samlas i marinan. Det ryktas om att det kommer ca 300 båtar. Marinan ligger i den lilla turistorten med samma namn. Än är turisterna kvar men redan om en vecka avslutas turistsäsongen med stort fyrverkeri. 5000 personer bor här året om, så några affärer är öppna även i vinter. En härlig sandstrand med tillhörande strandpromenad lockar. Utmed strandpromenaden ligger vackra villor. Staden Ragusa nås med buss, ca 2 mil inåt landet.

Marinan är ny sedan några år. Känns trivsamt här. Många av båtarna som kommer, har tidigare tillbringat en eller flera vintrar här. Redan upplever vi att engelskan är det dominerande språket med båtar från Australien, Nya Zeeland, USA, Canada och Storbritannien. De franska båtar, som vi träffat den senaste tiden, verkar tillbringa vintern i Tunisien. Avgiften för vintern (oktober-april ) är för vår båt € 1100. Det tillkommer kostnader för el och vatten, så marinan räknas som relativt billig. Malta, som ligger ca 60 distans söderut, tar inte emot övervintrande båtar i samma utsträckning som tidigare, vilket gör att båtar samlas på Sicilien istället.

Tror vi nämnde det förra året också. Det är skillnad på marinor i Sverige och här nere i Europa. Finns mycket personal, särskilt de som anvisar plats. Sedan vi kom till Sardinien och Sicilien möter en jolle och sedan finns det personal på bryggan, som fiskar upp mooringlinan. Blåser det besvärande sidvind får man hjälp… (bild från Marina di Cala del Sole, Licata)

Vi får också lift i deras el-bilar….(bilden från Marina di Ragusa)

Här i Italien har vi inte sett så många bevakningsbåtar som vi gjorde i Spanien. Dock finns det några olika typer av småbåtar, som patrullerar stränder och ligger i hamnar ibland.

Vi har inte haft något besök av myndigheter detta år, men en italienare bredvid oss i Villasimius drabbades av finanspolisen. Det har ju tillkommit en ny skatt här i Italien för fritidsbåtar. Hög för nyare båtar och motorbåtar. Seglare kommer undan med 40% av vad motorbåtar i motsvarande storlek betalar. En äldre båt blir billigare. Italienaren kunde inte hitta sitt kvitto på inbetald skatt. Han får återkomma när han kommer hem. Glad att han inte fick böter. Hade redan drabbats at € 300, för att sjöpolisen ansett att han ankrat för nära land på ostkusten av Sicilien. Inför den nya skatten agerade bl.a. SXK och utländska båtar är för närvarande undantagna. Sedan vi lämnade Lagos i början av april har vi färdats 1640 distans. Vi har 120 motortimmar. Trots alla rykten om” Ingen vind, för mycket vind” har vi ofta haft bra segling under de 49 dagar vi seglat. Vi har legat i marinor 91 nätter och på svaj 62 nätter. Dessutom har vi seglat några nätter. Under april – augusti har vi betalat 26 997:- i marinaavgifter. Vi har räknat med € 1=9 sek. Den 14 september flyger vi hem för att vara med på Karin och Kenths bröllop i början av oktober. Här nedan följer ytterligare två nyinlagda. Hälsningar från Håkan och Ing-Marie

Licata

Under några dagar bekantade vi oss med Licata. Här fanns en ny marina, Marina di Cala del Sole, med tillhörande lägenhetsområde. På hemsidan gör man reklam för detta stora projekt. Nåja, så långt kommet var det väl inte, enbart två pontoner var färdigställda, 10 % av vad hemsidan visar och många outhyrda butikslokaler, som ännu inte fått fönster och dörr. Fyra lägenheter var färdiga, resten av husen var påbörjade och befanns färdiga i olika stadium. Men marinaområdet var mycket välordnat och fräscht. Gräsmattor och palmer gav området en trevlig atmosfär. Vi hamnade på säsongens stabilaste pontonbrygga samtidigt som en brittisk och en fransk båt förtöjde. God support från marinapersonalen vid förtöjning. De hade för övrigt mött upp i sina ribbåtar så snart vi rundat in vid vågbrytarna. Sedan blev det elbil för incheckning på marinakontoret. Tre båtar att registrera. Det tog tid. Men kaffe i små koppar lättade ju upp. Och därefter, när allt var klart, alla broschyrer om marinan, Sicilien och Licata med omgivningar var utdelade, blev det skjuts tillbaka. Nu hade flanörerna lagt beslag på området och de två restaurangerna i marinaområdet var fullbelagda.

I anslutning till marinan låg ett köpcentrum med en stor välsorterad livsmedelsaffär. Det tyckte vi om.

Licata, en gammal stad med många trånga gränder. Italienskt charmigt, slitet och skräpigt. Man vänjer sig snabbt. Mycket bilar och skotrar så snart vi lämnade marinaområdet. På västra sidan floden låg den äldre delen, på östra sidan floden den något nyare. Men stränder för bad och turism samt de lite mer exklusiva delarna av Licata låg väster om berget, som dominerade stadsbilden.

En enorm kyrkogård med många, stora mausoleum samt gravar täckte slänten upp mot den gamla borgen på höjden. Många barer i staden, men få kvinnliga gäster. Här dominerade den manliga befolkningen på ett sätt vi inte sett tidigare.

Dags att titta lite närmare på borgen. Kartan gav inte mycket ledtråd, hur vi skulle ta oss upp. Men vi klättrade i trappor i de smala gränderna, där de boende tittade på oss och sa Buona serra, när vi gick förbi. Värre var det med hundarna, som skällde argt lite här och där. Plötsligt kom vi inte längre. Återvändsgränd. Men då öppnades grindarna och ut kom en yngling och undrade vad vi gjorde där. Vi leta efter borgen, sa vi. Han skrattade, ruskade på huvudet, funderade och så sa han, kom… Genom hans mystiska ägor med skällande hundar och vindlande stigar tog han oss till andra sidan området, låste upp en ny grind och släppte ut oss i nya gränder och pekade ut riktningen. Utmed vägen mot borgen satt en kvinna och nickade glatt, jo ni är på rätt väg. Pust, pust vi kom upp till en kyrka. Jo då, sa männen, som stod på trappen, följ stigen uppåt. Och äntligen var vi högst upp. En fantastisk utsikt och en fin borg. Men tyvärr stängd. Vi tog en något bekvämare, men brant väg ner, passerade kyrkogården, som också var låst och snart var vi nere i staden. Vi tyckte att vi varit med om ett litet äventyr.

I Italien är det relativt billigt att köpa ett sim-kort för Internet. Just nu använder vi ett ”månadskort” på fem Gb, men vi har också kompletterat med ett ”årskort”. Det inhandlades i Licata under mycket prat och skratt. Försäljaren pratade inte engelska men så lägligt; en kund kunde stötta med sitt ordförråd av engelska. Så mycket hjälpsamhet och så många skratt och leenden vi är med om, när vi ska göra oss förstådda….

Sicilien 1

Efter några dygn i Villasimius, marint centrum vid sydöstra spetsen på Sardinien, planerade vi för överfart till Sicilien. På kvällen den 17 augusti, strax före 20, satte vi kurs mot västra Sicilien. Vi fick en lätt bris från nordost, som stod sig nästan hela överfarten. För övrigt samma helg som Visbyseglingen ägde rum. Men ingen kontakt den kvällen.

Första natten fick vi köra motor några timmar men i övrigt blev det en mycket bra översegling. Lite gungigt då och då men Ing-Marie mådde bra. Under lördagen kom en stor flock delfiner på snabbvisit. Vi noterade också ett stort vattendjur, som hoppade och sedan med ett ”magplask” försvann ner i vattnet. En tonfisk???

Tidigare än vi beräknat närmade vi oss de Igadiska öarna, tio distans väster om Sicilien. Vi revade seglen och gled sakta genom natten mot vårt mål, Isola Favignana, den största i ögruppen. Vid fyratiden på morgonen ankrade vi söder om ön. Svart. En fiskeboj?? gäckade oss och hur många båtar fanns förtöjda i bukten? Det var svårt att bedöma. När gryningen kom låg där en hel del. Ön har en bergsrygg tvärs ön i nordsydlig riktning. I övrigt är den platt.

Och många fler skulle det bli under dagen. Säkert hundra båtar, många typ ribbbåtar med stora motorer och med hela släkten ombord, ankrade längst in i bukten.

Vi fick några lata dagar på svaj och passade på att bada och borsta botten. Vattentemperaturen hade sjunkit till 24 grader mot de 30 vi hade när vi lämnade Sardinien. Här blev Ing-Marie bränd vid två tillfällen av maneter. Stort, fullt brännmärke finns kvar på armen i början av september. Runt om var det många fler ankrade båtar. Stora problem hade den stora motorbåt som låg akter om oss. Efter att ha draggat tre gånger försvann den. La Poste låg stabilt ankrad, troligen en gammal Whitbread-båt. Någon som vet??

Västra delen av Sicilien är lågland med undantag av berget som ligger på den nordvästra spetsen. Landskapet blir bergigare österut utmed sydkusten, böljande och inbjudande. Dock är det inte så mycket bebyggelse mellan städerna, som ligger på sydkusten. Utmed kusten är det mest sandstränder men på några platser lyser klipporna vita. OBS, ser ni de som vandrar?

Dags att ta sig till en hamn på Sicilien. Vi blev tipsade om Mazzara del Vallo av en italiensk familj. Vi blev missförstådda vid VHF-kontakt med hamnen, så vi valde att inte gå in utan stannade på svaj utanför tillsammans med ett tiotal andra segelbåtar, som vi tidigare sett vid Favignana. Men vi var lite ouppmärksamma så weeden lämnade tydliga spår på ankaret. (det gäller att ankra där det finns sandfläckar.) Nu är det inte många båtar, som rör sig i området, trots att det fortfarande är högsäsong. Max tio seglande båtar om dagen ser vi.

Nu var vi verkligen sugna på att komma in i en marina. Nästa hamn att angöra blev Sciacca, med en mycket trevlig marina, Lega Navale. Inom marinaområdet låg en mycket välbesökt restaurang.

Marinan låg i en av Siciliens största fiskehamnar. Ca femtio trålare låg inne. Det börjar att bli utfiskat här nere. Och fritidsfiskarna i sina småbåtar får inte heller någon fisk. I vår pilot står det att trålarna går över till Tunisen och fiskar, vilket skapar problem för fiskenäringen där. På vägen till Sciacca uppmärksammade vi att det fanns ett förbjudet område vid sydvästra spetsen av Sicilien, så det blev ca fem distans extra. Några böter vill vi inte drabbas av. Nu seglade vi in i Straight of Sicily, ett mycket vältrafikerat område. Märks på alla AIS-båtar, som visas på plottern och på kommunikationen över VHF mellan fartygen samt fartygen och land. Vi blev förvånade, när våra brittiska vänner hörde oss i Tunisien 120 distans bort och även vi hörde dem, när de anropade en marina i Tunisien. Hur fungerar detta? En fråga till radioamatörerna.

Ja, Sciacca blev vårt första möte med Sicilien. Själva centrum låg ca 200 trappsteg uppe på en höjd. För att ta sig dit från marinan var det inte helt fräscha områden att gå igenom. Slitet och ganska så skräpigt. Men till helgen blev det sopat och spolat på en hel del gator och i gränder…

Centrum dominerades av ett stort ”palats”, där stadens administration var inrymd. Här stod man tåligt och väntade på sin tur att komma in på resp. kontor. På piazzan framför flanerade stadens invånare och turister på kvällarna. I de smala gränderna fanns en hel del affärer och mycket glassförsäljning. Håkan provade glass i ”frallabulle”, som verkar vara populärt här nere. Säkert tjugo små butiker sålde den berömda keramiken från området och det fanns möjlighet att delta i workshops för att tillverka sin egen keramik.Här uppifrån hade vi också fin utsikt över marinan.

Efter tre dagar lämnade vi Sciacca efter ett mycket trevligt besök. Nu väntade oss Licata 50 distans österut. Först lite svag vind, som ökade efterhand. Vi fick en skön segling med lite släpp i seglen och efter åtta timmar nådde vi marinan i Licata.

Augustifestival under sex dagar i Cagliari, huvudorten på södra Sardinien. Mycket folk i rörelse på kvällarna och en hel del underhållning. Igår njöt vi av irländsk och keltisk musik.

Cagliari, en trevlig stad med en mycket kuperaD innerstad. Fin utsikt, när man kommer högst upp. Många gränder och prång, en hel del vackert restaurerade hus, men också många som skulle behöva en uppfräschning. Höga murar och torn skyddade stadskärnan i gångna tider. Här är inte lika rent och fräscht som vi vant oss vid från Spanien och Balearerna. Sopbergen växer på sina ställen.

Sardiniens längsta sandstrand ligger sydost om staden. Dit cyklade vi. Ingen större anpassning för cyklister och som gångare får man se sig för, när man korsar gatorna. Skillnad mot Portugal och Spanien där bilarna stannade när man var flera meter från övergångsstället. Vi hade förhoppningar på att någon av marinorna i Cagliari skulle kunna vara ett övervintringsalternativ. Blev väldigt intresserade av den som låg i centrum, relativt ny. Men än finns inte någon serviceanläggning, så det är nog inte något lämpligt alternativ. Marinorna utanför centrum ligger lite öde med tråkiga omgivningar. Dock gott om fisk i marinan. Vi seglar vidare….

Innan vi kom till Cagliari har vi seglat utmed kusten och ankrat i de vikar och bukter som finns. Lite oturligt har det varit vindar från syd och även dyningen har kommit från samma riktning. Dyningen blir som mest besvärlig, när vinden avtar. Bäst är det på morgonen. Om man tar sig upp i tid är havet spegelblankt och det är ljuvligt att ta morgondoppet med tillhörande simtur. I veckan passerades 28 grader i vattnet.

Marinan i Teulada övernattade vi i, när vi befarade kraftiga vindbyar under natten. Så farligt blev det nu inte, men det blev ett intressant besök i marinan. Mitt ute i ingenstans finns denna nybyggda marina. Hit kom många semesterfirande segelbåtar. Trevligt med kontakter över mantåget och också lite info. På bryggan var det liv och rörelse, många barnfamiljer, som sökte natthamn samtidigt som vi var där. Flera av båtarna hade vi sett tidigare.

Granne med marinan ligger en campingplats med tillhörande strand. Vi har nog inte sett en så fylld strandremsa någon gång tidigare. Efter hand har det sett lika ut på många stränder. På kvällen bevittnade vi italiensk teater på kajen. Tyvärr är språkförbistringen total. Men övriga i publiken tycktes uppskatta det hela.

Vid Capo di Pula ligger den antika staden Nora. Den utvecklades från åttahundratalet före Kr. och övergavs för gott 1500 år senare.

Mycket av den gamla staden har tagits fram genom arkeologiska utgrävningar. Imponerande var vackra mosaikgolv och stenlagda vägar. Sedan fick fantasin flöda om hur alla ”stenhögar” sett ut innan förstörelsen. Guiden pekade ut badanläggning, akvedukter och forumtorget. Amfiteatern var restaurerad till konsertscen. En del av staden ligger också under vattenytan, så man får vara observant, när man ankrar utanför.

Torn för bevakning och kommunikation uppfördes på 1400-talet. Vi har sett dem utmed hela kusten. Den vid Capo di Pula tjänstgör idag som fyr.

Vinden har varierat under seglingarna här. Det började med en stökig kryss från Carloforte innan vi kunde kasta ankar vid de härliga sanddynerna vid Porto Pino. Koll på ankaret, eller hur? Någon ”weed” vill vi inte ankra i.

Några dagar med lätta vindar har varvats med stiltje. De tolv distansen från Pula in till Cagliari bjöd på den friska nordliga mistralen(10-14 meter), som svepte ner över bukten utanför Cagliari. Grov sjö mötte oss, men också mycket varma vindar. Nu har vinden avtagit och återgått till sydliga vindar. Visst finns det stora båtar här nere. Dock är de inte överrepresenterade på något sätt. En morgon när vi vaknade låg nedan båt några hundra meter från oss. Som ni ser är helikopter en nödvändighet….