Nu seglar vi vidare....

När det blev dags för avfärd, lovade väderprognosen för kommande vecka svaga till måttliga vindar mellan väst och nord. Och nog var de svaga, när vi lämnat viken vid Lakki och Leros Marina. Som flera av er vet, brukar vårt tålamod vara gott, om vi inte ska segla alltför långt. Och vi har ju vårt codesegel, anpassat för svaga vindar. Dagens etapp var planerad till ca åtta distans. Runt om passerade båtar för motor, men en liten trimaran hade samma tålamod som vi. Den liknade en isjakt, då den tog in på oss på ett spegelblankt hav.

Första ankringsplatsen blev Arkchangelos norr om Leros. Många båtar svajankrade och den lilla restaurangen på ön hade hela tiden fullt hus av gäster från fastlandet och från många charterbåtar. När vi besökte restaurangen i juni avrådde ägaren ett besök i augusti. För mycket folk. Vi njöt istället av alla läckerheter, som inhandlats på Leros, badade och läste.

Efter två dagar lättade vi ankar och satte vår code med färd mot Agathonisi, 18 distans nordostlig riktning. Vi fick en fin slör och loggade runt fem knop i den svaga vinden. Vid lunchtid avtog vinden och då blev det tillfälle för bad i 27-gradigt vatten innan vinden kom tillbaka. Vindvrid mot nordväst och ökande vind, gjorde att det var dags att pröva genuan innan vi seglade in i Agathonisis lilla hamn. Ön Agothinisi är en av de mindre öarna i Dodocaneserna (Tolvöarna). Den ligger längst norrut och gränsar till Samos i norr och har turkiska kusten åtta distans( ca 15 km) öster ut. På ön bor permanent runt 150 personer. Har finns portpolisen, Coast Guard, en liten skola, den gamla Choran på höjden och många små kyrkor och kapell. Vi imponerades av de fina vägarna på den lilla ön. Jadå, ett EU-projekt hade bekostat det hela.

Det mesta skedde runt hamnen, St George. En "stadskaj", några ankringsplatser inne i viken, restauranger och barer. En livlig trafik med färjor, som dagligen trafikerade hamnen. Alla förnödenheter kom utifrån med stora färjan. Även fiskyngel till fiskfarmen vid ön, levererades från två stora lastbilar, som kom med färjan.

I likhet med alla andra öar i Turkiets närhet, kommer flyktingar till ön varje natt. Då man har små möjligheter att ta hand om alla, skickas de snarast till Aten. Vår första kväll på Agathonisi kom en färja och hämtade de flyktingar, som kommit natten innan. Enl. uppgift över två hundra. Flyktingarna samlades vid polishuset, på gatan ner emot hamnen. När det var dags för avfärd gick de i ett långt led ner till stadskajen, där de satte sig och väntade till det var dags för ombordstigning. Polisen dirigerade med visselpipor.

På nätterna och i gryningen kom Coast Guarden in flera gånger med flyktingar, som under natten strandsatts på den östra kusten av Agathonisi. Flytvästarna hamnade i sopcontainrarna på kajen, men försvann snabbt. Återanvändning? När vi passerade östra sidan av ön låg många flytvästar utmed kusten....

Under dagen, återigen avfärd för nattens flyktingar. En dag hade vi lite mer närkontakt, då vi var på sightseeing på ön, och passerade polisstationen. Förvånansvärt många familjer med små barn. Men den övervägande delen var unga män med sina smartphones. De flesta saknade tillhörigheter. Om man inte visste bakgrunden, såg många av de unga männen ut som om de kunde vara på semester till skillnad mot kvinnorna, som såg mycket slitna ut. Lite sömn och oro för barnen satte sina spår. Vi fick ögonkontakt med en kvinna med fyra små barn och kunde följa hennes familj, när de gick ombord på den stora färjan. En tuff resa genom Turkiet och över vattnet till Europa var till ända.. Men vad väntade nu? Flyktingarna har så här långt betalat stora summor till människosmugglarna. Siffror som är i omlopp är ca 12000 SEK för plats i en gummijolle...

Turistbroschyren från ön berättar att invånarna på Agathonisi "Love to party". Därför är deras fester berömda för glädje, musik och dans. Det blev vi varse inpå småtimmarna från baren på stadskajen... Nästa ö att segla till blev Samos. Här planerade vi ett längre uppehåll. Innan det var dags att förtöja vid stadskajen i Pythagoreio, blev det några dagar på svaj i yttre hamnen. Sista kvällen på svaj bevittnade vi en fest till gudinnan Heras ära...

Ja, här levde Pythagoras för 2500 år sedan. Ni vet han med hypotenusa och katetrar...

I flyktingvatten.

Så är vi tillbaka på Leros Marina i Lakki efter ett sommarbesök i Sverige.

Innan vår hemresa hade vi några dagar, då vi fick möjlighet att se oss om på Leros, innan vi tog färjan till Rhodos, varifrån vi var inbokade på Norweigenplanet några dagar senare.

En dag cyklade vi till den stora bukten, Xerokambos, på sydsidan av Leros. Det var backe upp och backe ner under hela färden. På höjden med fin utsikt över omgivningen ligger rester av det som enl. uppgifter härrör från Kanonerna på Navarone, en händelse från slutskedet av andra världskriget. På höjden ligger också ett litet kapell, som på så många andra höjder på öarna.

En annan dag tog vi lokalbussen till norra delen av Leros. Vi passerade Pandelli och Alinda, platser vi besökt med cykel under vårt tidigare besök på Leros. Slutmålet denna gång var viken Plakoudhi i norr, där vi hann med en kort promenad och var sin glass innan bussen återigen vände söderut. Trots att den ligger på nordsidan, finns här gott skydd, när meltemin blåser.

Efter några kilometer på återresan, klev vi av bussen och vandrade ner till den stora viken Gounes på västsidan. Sandstränderna var öde. I byn Agios Isidoros ligger ett litet vitt kapell ute i vattnet. Vi tog oss ut dit på en gångbro. Vandringen tillbaka till marinan bjöd på fina vyer, då det fanns en del höjder, som skulle passeras. Det kändes skönt att komma tillbaka till marinan.

Många seglare väljer bort Rhodos p.g.a. det dåliga rykte hamnen har. Vi blev positivt överraskade av staden Rhodos. Genom vänner hade vi fått tips om Kristina's Rooms i den gamla delen av staden. Helt perfekt. Även att vi fick ett rum som lägesmässigt påminde om Stig Helmers i Snowroller. Dock var vårt rum helt nyrenoverat.

Vi fick några dagar att bekanta oss med Rhodos stad. Redan före vår tideräknings början var Rhodos ett betydande centrum. Mycket av det som dominerar den äldre stadskärnan är från sen medeltid, då Johanniterriddarna ockuperade Rhodos. Den muromgärdade staden är fortfarande en attraktionen på Rhodos. Det ottomanska riket erövrade Rhodos på 1500-talet och därefter kom italienska härskare. På medeltiden vaktades staden av riddare från olika länder. Än i dag finns dessa riddares härbärgen att beskåda exteriört utmed Riddarnas gata, som ligger i anslutning till Storfurstens palats. Vi passade på att besöka Storfurstens palats, en imponerande byggnad.

Alltid spännande att ströva runt på kajer och stränder. Som vanligt trängdes stora motoryachter med stora segelbåtar. Ingen brist på pengar här. Utmed sandstränderna vid norra udden av Rhodos fanns alla soldyrkare....

På Rhodos kände man av vikande turism. Uppgifter vi fick, var att det var 25 - över 50% färre turister i år jämfört med samma period 2014. Restaurangerna hade besvärliga tider. Inte bara att antalet turister minskat. En ökning av många "all inclucive hotels" var en konkurrens man inte kunde göra något åt. Turister på dessa boenden hade ju redan betalat för maten och hade ringa intresse att äta på de lokala restaurangerna. Detta är något att tänka på, när du bokar nästa utlandssemester......

Vi lämnade Grekland, när pengarna började ransoneras i bankomaterna för grekiska medborgare. Sommarens händelseförlopp kunde vi bara följa genom medier i Sverige och genom rapporter från vänner som seglade i Grekland. För vår del uppstod aldrig något problem med pengar. Dock var man ovillig att ta kontokort. Pengarna tog ju bankerna. Vid kontantköp var det svårt att få kvitto. Pengarna hamnade lätt i butiksägarens fickor. Varför betala in skatt? Då var det ju någon annan, som tog pengarna.och numera var den service i form av sjukhus, skolor mm kraftigt eftersatt. Naturligtvis, kommer det inte in skatt..... Grekerna är mycket omedvetna om den kraftiga skuldsättning landet har. Alla problem skylls på EU.

Här nedan följer några sommarbilder från den gångna Sverigesommaren. Sviten inleds med bilder från Norrköpings industrilandskap och avslutas med vårt svenska segelparadis Snedskär. Dessemellan naturbilder från olika lokaler i Sverige.

Tack till Pelle och Anita, som bjöd med oss på en segeltur med avslutning på Snedskär.

Återresan gick med nattflyg till Kos. Därefter tog vi färjan till Leros. På Kos mötte vi personligen för första gången de flyktingströmmar, som under flera år tagit sig till öarna i östra delen av Egeiska havet. Med en kombination av ett förändrat politiskt läge i Turkiet och tre veckor av gynnsamt väder, har flyktingströmmarna kraftigt ökat. Vi besökte Kos i mitten av maj detta år och under de tre dagarna såg vi inte till några flyktingar på de platser, där de nu var i mängd. Utmed kajerna och i stadens parker hade de slagit läger, grupper av flyktingar från Syrien, Irak och Afganistan. Under detta år räknar man med att ca 145 000 flyktingar hittills kommit över från Turkiet till de grekiska öarna. Inom någon vecka får de papper, som berättigar dem att resa ut ur Grekland till övriga EU. Alla som pratat med flyktingar, tull och hamnpolisen säger samma sak. Huvuddelen av dem har norra Europa med Sverige som huvudmål.

Dagen efter att vi lämnat Kos blev det upplopp i staden, något ni säkert sett i svenska medier. Under våra tidigare besök på Leros har vi inte sett några flyktingar. Men nu finns de i hundratal i vår lilla stad Lakki, på trottoarer, i parker och på området runt "Coast Guard". Ni kan ju bara tänka er de sanitära olägenheterna i temperaturer, som passerat 30 grader. Vi kommer säkert att möta flyktingströmmen på andra öar här i östra Egeiska havet under hösten. Vi var inte fullt medvetna om denna kraftiga utveckling. Visst förstår vi att människor flyr den terror som IS står för. Men kurdfrågan som åter igen blossat upp i östra Turkiet, resulterar också i att människor flyr. Och hur många IS sympatisörer "gömmer sig " bland dessa flyktingströmmar. Skrämmande.

Här i Grekland berättas det inte om överfyllda flyktingbåtar, typ de vi sett på TV från Medelhavet mellan Afrika och Lampedusa. Här körs flyktingarna oftast nattetid över av snabba turkiska(?) motorbåtar, som lämnar sin last i vattnet utanför hamninloppen. Eller också tar sig flyktingarna över i stora ribbåtar, som lämnas kvar på stränderna.

De flyktingarna vi möter har pengar. De har en ansträngande resa bakom sig från länder, som terroriseras av IS. En tanke går ofta till alla de flyktingar, som saknar ekonomiska möjligheter och måste leva i överfyllda flyktingläger vid gränsen mellan Turkiet och Syrien/Irak samt i Libanon. Vi har än så,länge valmöjligheter. Vi kan proviantera i Lakkis utmärkta frukt- och grönsaksbutik. Men att få tjänligt dricksvatten från den kommunala tappen har varit svårt.