På ovan bild syns det område, som utgör Parque de National de Rio Formosa på Portugals sydkust. Allt det gröna är borta vid högvatten, men finns som torrlagda strandängar och stränder vid lågvatten. Två tydliga vattenvägar är bojade, den västra till Faro, den östra till Olhao.(Du kommer väl ihåg att du kan klicka på bilden för att få den större.)
Fyren Santa Maria på Culatra leder in till den stora tidvattenslagunen, vid bl.a..Faro och Olhao vid Algarvekusten och sandrevlarna Culatra m fl. Detta våtmarksområde, omslutet av sandrevlar, påverkas av det ständiga tidvattnet, som varierar upp till tre meters differens två ggr /dygn. Delar av området är farbart med vår båt och till vår hjälp finns farleder utmärkta. Dock är det ju en lyx att ha en grundgående farkost för att utforska vattenområdet. Vid högvatten är området likt en stor insjö, vid lågvatten är stora områden torrlagda. Där skördar folk musslor och dylika, vilka tycks gräva ner sig i sanden. Hela området ingår i området Parque de National de Rio Formosa.
Vi seglade in till detta populära område efter att vi lämnat Spanien. Stora ankringsytor gav oss möjlighet att fälla ankaret och här tillbringade vi sex dygn innan vi seglade vidare väster ut. Vi hade varit här tidigare, 20011 och 2012, men inte varit iland på Culatra, något vi ville göra denna gång. Vi var inte ensamma i denna stora lagun. Dels var det många segelbåtar, dels trafikerades lagunen av fiskebåtar, stora som små, samt ett antal passagerarfärjor och taxibåtar. Över oss var det en livlig flygtrafik till och från Faro flygplats.
Många lågbudgetövervintrare väljer området runt Culatra och på Culatra. Vid högt högvatten på hösten, tar sig katamaraner och centerbordsbåtar så långt upp på land som möjligt. När vattnet drar sig tillbaka ligger man på torra land. Sedan får man avvakta lämpliga tillfällen att ta sig torrskodd från båten. Några båtar låg väl förankrade. En fundering, hur hade de tagit sig så långt upp på land?
Med vår kanot gick det bra att utforska området. Håkan sökte Rio Formosas källa utan att lyckas. Han paddlade till Olhao, och konstaterade att i den lilla marinan låg en hel del segelbåtar tillsammans med motorbåtar. Den höga motorbåten är ett exempel på fiskebåtar, som används här nere vid Atlantkusten av privatpersoner.
På Culatra finns tre små samhällen, ett vid fyren, ett mitt på ön för service vid den lite större hamnen och en liten bosättning däremellan. Den senare är väldigt enkel och vi tror att det rör sig om enkla sommarhus alt. övernattningsplatser för fiskare. I de två övriga är bebyggelsen enkel men prydlig.
Husen ligger direkt på sanden och mellan husen finns betongplattor att gå på. Tvärs över ön finns en träspång, i övrigt sandstigar. En skola finns på ön. Traktorer används för transporter.
Under lördagen och söndagen kom en hel del färjor och taxibåtar från Faro och Olhao. Målet för besökarna var stränderna, för att sedan avsluta på någon av de små restaurangerna, som fanns vid hamnen eller vid fyren, innan det var dags för avfärd.
Det fantastiska med Culatra är ju stränderna, särskilt de som finns på öns sydsida. Vi vandrade utmed dem. Några hundra meter från den plats där träspängerna från ”byn” mynnade ut på stranden fanns det lite badande. I övrigt var där tomt, med undantag av fåglar. Vi njöt i solen, men tyvärr var vattnet fortfarande kallt och inbjöd inte oss till några bad. Men det är olika.
En av dagarna gick vi runt ön . Vi nyttjade lågvattnet för att få hård sand att promenera på. När högvattnet var på väg in och vi missat att en del av stranden på norra sidan ön blev våtmark, blev det panik(lite överdrivet). Hur skulle vi gå och var skulle vi ta vägen? Det hela löste sig naturligtvis. På de torrlagda strandängarna trivdes många fåglar , ex storken som är vanlig i Faroområdet.
Lite allvarligare kan det bli om båten missar djupet, när tidvattnet är på väg ut. Det fick Jane och David uppleva. Sjökortet visar djup. Men sanden rör sig och att gå för nära uppgrundningar kan bli ödestigert. Även att ortsbefolkning försökt göra oss uppmärksamma på förändringen, är det inte alltid lätt att se deras små flaggor. Det blev många timmar på sned båt, då de gick på grund när tidvattnet precis började att dra sig tillbaka. Nåja, slutet gott, allting gott.
Slutet av september närmade sig och vi ville gärna få några dagar vid Portimao/Ferragoda innan det blev dags för att förtöja i Lagos. Men det sparar vi till nästa gång. Vi avslutar detta inlägg med en stämningsbild från en av kvällarna vid Culatra.
