Den blå överfarten till Menorca.

Vår segling från Bonifacio började med en fin sträckbog mot nordvästra hörnet av Sardinien. Vi hade två alternativa hamnar att stanna vid före överfarten till Balearerna, Castelsardo eller Stintino. Efter några timmar, ingen vind och det avgjorde valet. Det blev Castelsardo.

Det var en ganska stor marina/hamn vi angjorde. Ena delen av hamnen upptogs av fiskebåtar och den andra delen var till för motor-och segelbåtar. En supermarket fanns inom området för proviantering. Förnämligt. Vi tipsar seglare, med behov att lämna båten en tid, att Castelsardo är ett alternativ. Själva hade vi tyvärr disponerat för ett annat upplägg.

Det var en liten trevlig by, vars bebyggelse låg på sluttningen upp till borgen. Sen eftermiddag och det var mycket lugnt. På väg mot borgen passerade vi en liten sandstrand, som låg inkilad mellan strandpromenaden och ett klipprev. Uppe i den gamla staden runt borgen var det inte mycket folk heller och restaurangerna öppnade senare på kvällen.

Dagen därpå lämnade vi Castelsardo. Utlovad vind uteblev på vår färd mot Fornelli passagen, den grunda enslinje led mellan nordvästra hörnet av Sardinien och ön Asinara. Passagen sparade oss 20 distans och vi hade fått försäkringar av vänner, som gått där tidigare, att pilotuppgiften om att den tre metersled som fanns där, var ok. Någon distans före passagen kom den vind vi förväntat oss under förmiddagen.

Det blev en behaglig översegling till Menorca. Lätta vindar runt väst och smult hav. Under dagarna gjorde vi stadigt runt 3-5 knop för segel. På natten var det vindstilla och vi gick långsamt för motor. Fullmåne och spektakulära solnedgångar. Ja, ni har sett dem förut. Det tog oss drygt två dygn att tillryggalägga de 200 distansen till vår favoritö Menorca, där vi ankrade på nordvästra sidan i Porto Addaya.(Den sista plotterbilden visar viken, men också överfartslinjen. Ser märklig ut, då båten är vänd mot Sardinien beroende på vår ankring.) Vilken härlig överfart!!!!

Vi får ibland frågan vad vi gör på våra längre överfarter. Tidigare har det varit lätt att svara; Håkan gör allt som behöver göras och Ing-Marie sitter i ett hörn och mår dåligt. Men detta år, fram till och med överseglingen Sardinien - Menorca, har Ing-Marie piggnat till och under dagar och kvällar har Håkan fått mer egentid. Nätterna håller Håkan ställningarna med hjälp av äggklocka, som ringer varje halvtimme eller oftare beroende på övrig trafik. Tack vare att vi har möjlighet att följa trafiken med vår AIS receiver, har vi en uppfattning om, vilka fartyg och övriga båtar som rör sig, avstånd och tidpunkt, om våra kurser korsas. Sedan finns det ju båtar, som i likhet med oss inte har någon AIS transporter. Men man hinner förhoppningsvis se deras lanternor. Så var det ju före AISens tid.

Dagen brukar börja med frukost för Ing-Marie vid sju-tiden. Då kan Håkan gå och sova om han känner för det och äta frukost senare. Under dagen serveras lunch och middag och så behövs några ”fikastunder”. Numera kan Ing-Marie ordna något mål. Oftast har vi förberett maten och tar från frysen. Att diska är Håkan bra på... Tiden däröver upptas av utkik och att följa trafiken över AIS. Segeltrim (aktiv segling, särskilt när det är svaga vindar), båtpyssel, läsning, brevskrivning, fotografering/bildhantering och annat, som behöver göras. Kanske också en liten tupplur.

Bestickning, som man gjorde tidigare, har avtagit tack vare gps-stödd navigering (plotter). Vi för dock anteckningar om tid, vind, fart och distans under överfarter. Om elektroniken skulle slås ut, har vi pappersöversiktskort och pilotböcker för angöring. Reservnavigationsutrustning i form av lap-top, iPad och en Garmin O450, har vi ombord. Vi får förlita oss på de väderrapporter vi laddat ner före avfärd över vårt seglingsområde. Nedladdningsbart är italienska LAMMA. Vår SSB radio använder vi inte. Annars skulle vi kunna få färskare väderrapporter från dem därhemma, Jan-Olof och Janne. Detta år har vi planerat våra överseglingar, när det har varit bra våg- och vindprognoser med lätta till måttliga vindar. Vi har noterat att vindriktningen stämmer dåligt. Det har medfört att vi oftast seglat med streckbogar, vilket blivit bra i de lätta vindar vi fått. Vår Code-one fungerar då utmärkt.

En höjdare - Frankrikes sydligaste stad.

Hela tiden ett öga på väderprognosen. Efter en lugn vecka i La Maddalena arkipelagen utvecklades en ny mistral i Lejonbukten och skulle med kraft blåsa in i Strait of Bonifacio om några dagar. Dags att "gömma oss". Vi valde att segla över till Bonifacio på Korsika och vara där under den blåsiga perioden. Trots att det var en dag med mulet väder och regn i luften, kunde vi få en bra bild av Korsikas sydspets, fyren och den spektakulära staden Bonifacio högt uppe på sandstensklipporna. Mycket imponerande! Undrar hur länge husen kan vara kvar på klippkanten?

Färden in mot hamnen var inte fy skam den heller. Lite trång, det gällde att hålla undan för alla turistbåtar, som i hög fart passerade. I den yttre hamnen angjorde färjan från norra Sardinien flera gånger per dag. Ville man inte ligga i den inre hamnen med mer puls, fanns ett alternativ halvvägs in i en cala(vik) på norra sidan. De större motor- och segelbåtarna låg vid kaj här ute. (Ganska tomt när vi kom. Men det fyllde på..)

Vi kom vid lunchtid och det var lugnt i hamnen med gott om plats. Lite svårt att välja, var ska vi förtöja? När det var mer tryck på ankommande båtar, fanns en harbour master, som anvisade och hjälpte till. Från vår plats hade vi en bra vy över vad som hände i land och på vattnet. Vartefter veckan gick blev det blåsigare och inte helt enkelt för båtarna att backa in och ta sig in till anvisad plats. Harbour master bidrog också till ett visst svall … inte imponerande.

Den gamla staden på höjden lockade. Historiskt har den varit utsatt för ett antal belägringar. Men staden har hållit stånd och blivit känd som ointaglig. Det var många trappsteg uppför stigningen innan man kom in genom stadsporten. Det fanns en anhalt med häftig utsikt på hus som hängde på klippkanten. Innanför stadsporten upptäckte vi en levande stad med smala gränder, gott om restauranger och turister. En gång i veckan var det marknad.

Den östra delen av staden upptogs till en stor del av en gammal kyrkogård med många mausoleer. En lugn plats att vandra runt i. Utanför fanns utkiksplatser med fina vyer.

Redan när vi närmade oss Bonifacio, hade vi noterat ett ”snett streck” i klippan. Det visade sig vara en trappa, 187 trappsteg, benämnd Kungen av Arogans trappa, efter en av belägrarna av staden på 1450-talet. Sägnen säger att man försökte inta staden genom att hugga ut en trappa i den 65 meter höga klippan, men blev avslöjade. En annan, kanske mer trolig är att naturen skapat en spricka i berget och att stadsborna över tid förbättrade den till en trappa. Stadsborna har i alla tider hämtat sitt dricksvatten i den källa, som fanns vid foten av trappan.

Hans och Magnhild hade tipsat oss om en fin promenad västerut från Bonifacio mot fyren. Och den ville vi inte missa. Vi startade tidigt för att undvika den värsta värmen och fick en härlig tur genom landskapet ut till fyren. Där ute hade vandrare lagt stenar, som bildat små rösen.

Byggandet av den magnifika fästningen, som syns från hamnen i Bonifacio och som dominerar stadsbilden från havsnivå, påbörjades i slutet av 1100-talet men har ständigt förbättrats under historisk tid. På 1300-talet moderniserades den och efter en fransk-turkisk belägring stärktes den ytterligare.

Bonifacio med den gamla staden var häftig och vi tog oss upp till den gamla staden vid flera tillfällen. Litet och överblickbart. En kväll blev det en flaska vin och en platta med charkuterier och ost vid den lilla restauranger vid stadsporten..

Vi lämnade Bonifacio med härliga minnen. Till förmiddagsfikat innan avfärd blev det franska croissanter, inköpta i bageriet på kajen.