Vädret kring östra Peloponnesos gör oss villrådiga.

Vi lämnade Porto Heli och fick en fin segling mot den lilla byn Kiparissi på östra Peloponnesos. Smult vatten, 2-4 meters bidevindsegling, som gav 3-5 knops fart.

När vi kom till Kiparissa, låg redan två båtar vid bryggan. Den tyska båten bjöd oss att ligga utanpå. Vi bjöd på "ankardram" och senare på kvällen blev vi ombordbjudna till Fritz och hans seglarkompis Wesley. Där berättades och visades bilder om förra årets segling till och från Karibien. En trevlig kväll.

Motor till nästa lilla by, Ieraka. Just innan vi gick in till byn, kom hård vind och vi förtöjde mot betongbryggan. Här blåste det västligt genom dalgången och Alacrity låg klistrad mot betongbryggan med alla fendrar platta. Under eftermiddagen och kvällen blåste det mellan 15-20 meter....Kl 22 mojnade det, men vinden återkom kl 0200. Vi tog oss ut från bryggan och seglade tillbaka och ankrade i den stora bukten vid Porto Keli. Väderprognosen för kommande fem dagar runt sydöstra udden på Peloponnesos var kuling från väst och syd samt regn och rusk.

Här vid Porto Keli var det fortfarande soligt och fint. Här i bukten låg många tomma båtar på svaj, hade troligen gjort det hela vintern. Vid kajen en distans bort låg några stora motoryachter och några segelbåtar. Färjan Porto Heli - Pireus kom tre ggr om dagen. En av dagarna kom en stor motoryacht in och ankrade en bit bort.

Men efter några dagar var det dags att fatta beslut. Skulle vi segla söder ut och runda Peloponnesos eller skulle vi gå norr ut genom Korintkanalen, den väg vi kom 2013. Ju mer vi läste om den södra vägen, desto mer villrådiga blev vi.. Väderrapporterna var fortfarande mycket osäkra. Men Ing-Marie ville till Monemvasia på sydöstra Peloponnesos. Det blev repris på tidigare segling. Denna gång blev vi ensamma på betongbryggan vid Kiparissi. Vi tog en promenad ner till den slumrande byn. Mycket prydlig, slumrande i väntan på sommarens turister.

Tidigt på morgonen lämnade vi Kiparissi efter en blåsig natt. Vi fick en usel resa ner mot Monemvasia. Dock uppvaktades vi av en flock delfiner. Vilken energikick! Och när Monemvasaia-klippan blev synlig kändes det gott och vi förtöjde i hamnen i Yefira.

Den grekiska påsken.

Den grekisk-ortodoxa påsken är Greklands viktigaste högtid. Den avslutar den 40 dagar långa fastan och firas under en vecka med "Grand Final"på påskdagen, då släkt och vänner träffas för att äta det grillade lammet. Då grekerna anpassar sin högtid efter den julianska kalendern, övriga världen efter den gregorianska, firas inte alltid påsk vid samma tillfälle i Grekland och i Sverige. Men detta år blev det så.

Förra året på Kreta (se inlägget från förra året) blev vi involverade i påsken på ett annat sätt än i år. Nu var vi åskådare på genomresa Tillsammans med Pelle och Anita firade vi långfredagen i Porto Heli. Stadens invånare samlades vid kyrkan, många med tända ljus, och väntade på att processionen skulle starta. Här i Porto Keli gick en orkester först, sedan kom korset och katafalken, smyckad med blommor. Utmed vägen stod mycket folk och många följde processionen på väg runt staden.

På påskafton låg vi i den lilla byn Kiparissi. Här såg vi inte något påskfirande, men vi hörde på avstånd fyrverkerier runt midnatt. På påskdagen befann vi oss i den lilla byn Ieraka. Utanför varje restaurang grillades lamm och i några trädgårdar var familjer samlade med sin grill. De spelade härlig grekisk musik. En riktig festdag!

Det blev en tidig och kall säsongstart.

Den tredje april sjösattes Alacrity i Chalcoutsi. Dagen före sjösättningen lastades hon på den vagn/släde, som skulle sjösätta henne. Det gav Håkan lite tid att måla på bottenfärg, där stöttorna stått mot skrovet. En vacker natthimmel lovade en fin morgon.

Vi fick en lugn morgon, när vi gled ner i vattnet. Våra vänner Carl och Melanie vinkade av och tog några bilder, som visar hur lugnt och fint vi sjösattes. Vi tackar för en fin tid med Sia och Petros på Boatcenter. Kommande dagar blev också vindfattiga, en bra start för att få ordning på grejorna. Vi var välklädda med underställ och fleecekläder. Lika kallt som tidiga seglingar i Sverige. (Men efter 14 dagar blev det lättare klädsel.)

Vi var tämligen ensamma i sundet mellan fastlandet och ön Evia under de första dygnen. Första natten passade vi på att besöka den lilla populära bukten vid byn Voufalo på Evia. Här var det tämligen öde, inga ankrade segelbåtar, enbart några fiskare som pysslade med sina båtar utmed kajen. De få semesterlägenheterna på bergssluttningen var alla igenbommade.

På svaj igen, den andra natten i den grunda viken vid ön Xero. Här fanns också en fransman, som var tidigt ute. För vår del är det den tidigaste start vi gjort, sedan vi kom hit ner.

Efter några dygn på svaj gick vi mot Porto Rafti. Dit anlände Pelle och Anita, vänner från Norrköping. Väderprognoserna talade om hårda vindar men av dem märkte vi inget av under våra dagar i Porto Rafti och i Lauriou.

En skön slör tog oss till ön Poros. Ruinerna av templet vid Sounion på grekiska fastlandets sydöstra spets syntes tydligt i morgonsolen. Templet byggdes för ca 2400 år sedan. Vid nordliga vindar är bukten nedanför templet en populär ankringsvik.

I Poros var det gott om charterbåtar, trots att det var tidigt på säsongen. Vi stannade några dagar och vandrade i gränderna. På toppen av Poros finns en fin klockstapel. Höjden bjuder på fin utsikt. På restaurangen var vi säsongen första gäster. Här serverades en utsökt moussaka. Vi bjöds på extra vin och öl, något som är vanligt på försäsongen. En god dessert är ett annat alternativ.

En önskan denna säsong var att besöka ön Hydra. Vi anlände dit några dagar före påsk. Trångt i hamnen… Där fanns inte plats för så många gästande båtar. Vi hade tur, även att vi blev hopträngda med en turistbåt, som ville ha plats för natten…

Vi fick några härliga dagar på Hydra. Sommarvärme…. På Hydra fanns ingen motorfordonstrafik (med undantag av sopbilen). Istället sköttes transporter av hästar, åsnor eller mulor, specialiserade på olika transporter. Vi undersökte gränderna i den lilla staden. Vi vandrade utmed den anlagda promenadvägen, som fanns på norra sidan, väster om hamnen. Många dagturister gjorde detsamma. Hit till Hydra går många snabbfärjor från Pireus.

Porto Heli blev sista hamnen för Pelle och Anita, innan de tog snabbfärjan till Pireus. Men vi hann bekanta oss med den lilla staden vid den stora bukten. Stolta planer för den lilla staden på 60-talet. En lång kaj blev anlagd. men någonstans i projektet tog det slut. Inget vatten eller el finns att få på kajen. Vattenbilen kör ut färskvatten och de som inte har solceller får ta till generator, störande för närliggande båtar.