Uppehåll på Trizonia

Vi har varit förtöjda på den lilla ön Trizonia i västra delen av Korintviken den senaste veckan.

Trizonia är en liten idyllisk ö med en liten by på den nordöstra sidan. Där finns kyrka, några tavernor, ett par små hotell, en liten badstrand samt båtförbindelse med fastlandet. Det tar knappt tio minuter att ta sig över sundet och kostar en euro/person. Man kommer då till Hania, också en liten by, men med supermarket, slaktare och bageri.

På den östra sidan av Trizonia skär det in en vik, en bra lävik. Här inne har man med bidrag från EU anlagt en ”marina” samt en vacker strandpromenad.

Tyvärr tog pengarna slut och därmed investeringarna. Ingen el, några vattenkranar, inget servicehus(dock finns dusch, tvättmaskin, internet mm på ett av hotellen). Men vi kan lämna sopor.

Eftersom ”marinan” inte är färdigställd behöver grekerna inte betala tillbaka lånet och vi seglare disponerar marinan i det skick den är idag. Gratis. Det har medfört att en hel del båtar lämnas i ”marinan” och ägarna reser hem. Tryggt och bra....!?

Några båtar bebos även över vintern. Men då är restaurangerna stängda och båtförbindelsen med fastlandet går tre dagar i veckan. I anslutning till ”marinan” finns en bra ankringsvik....... Vi har vandrat på ön. På södra sidan hittade vi en liten badstrand med rött grus.

Huvuddelen av ön upptas av olivodlingar.

Det finns också några vinstockar i en dalsänka. På några platser ser det ut som om någon förberett för husbyggen. Utsikten från dessa platser är enastående. På den västra sida ser vi bort mot världens längsta snedkabelbro (2 252 meter), som går mellan Andirrion och Rion.

På seglingen hit seglade vi under den. Imponerande och vacker. Det kan tilläggas att vi var tvungna att be om tillstånd över VHFn för att få passera.

Trots att bron har funnits i flera år går det flera färjor i timmen mellan de två orterna...... Från den norra sidan av ön ser vi bergen på fastlandet, mäktiga och höga. På bergssluttningarna kan också vi se några små byar. Glittrar vackert när det är mörkt.

En av dagarna förtöjde en grekisk båt bakom oss i Trizonias ”marina”. Ombord fanns en ung grekisk familj med två små döttrar, Dimitri, Elena, Sofia och Maria. Deras semester närmade sig slutet. Inledningsvis hade de deltagit i den kappsegling vi beskrivit i tidigare inlägg. Nu blev det en vilodag i Trizonia, innan det var dags att gå österut till hemmahamn i Atenområdet. På morgonen köpte de en stor bläckfisk av en av de lokala fiskarna. Vi blev inbjudna på lunch, spagetti och en mustig och god bläckfisksås. Det hela avnjöts i vår sittbrunn.

Vi fick en trevlig eftermiddag och fick veta lite om hur en ung familj i Grekland får ihop vardagen med arbete och barnens skola och fritidsaktiviteter samt deras syn på grekisk ekonomi. Vi träffar dem gärna igen....... Båtpyssel denna gång. Mer luft på kylkompressorn.

Vattentemperaturen har drastiskt sjunkit till 25 grader i o m att vi kom in i Korintviken. Är hösten på väg?

Åter i Abaliki Bay på Meganisi

Dags att segla vidare.

Foto: Nina Ewalds.................. Målet blev Abaliki Bay där Ing-Marie och jag varit vid flera tillfällen denna sommar. Men nu i augusti fick jag uppleva en helt ny miljö. När Ayfer och Alacrity förtöjde var det en hel del segelbåtar i vår närhet, men det skulle ändra sig under de knappt två veckor jag låg där.

Att så många stora båtar väljer denna lilla vik som ankringsplats är förvånande. Fast kanske är det den bästa viken att låta barnen, och även vuxna, leka vid. På de stora båtarna är det personalen som ansvarar för att barnen har roligt….. Vi andra roar oss med enklare lekredskap…

Här tränas vattenskidåkning!!

Foto Svante och Håkan leker: Nina Ewalds Att vi är små i dessa sammanhang hoppas jag att nedan bilder kan illustrera. Ayfer med rött på sina inrullade försegel och Alacrity ligger bredvid varandra.

Under några dagar hade jag bulgariska båtar på styrbordssidan. Längst ut i viken låg också en motoryacht, registrerad i något skatteparadis i Västindien, som vågbrytare för oss andra.

Foto "Håkan i flott sällskap": Nina Ewalds.................. Vad gör man då under så lång tid på ett och samma ställe. Ja, båten ska ju ha sin skötsel (tänk botten), alla båttidningar, som inte blivit lästa, var det dags att läsa innan Ing-Marie återvände med nya och sedan var det utflykter både till Vathi(jolle/kanot+promenad) och till Nidri på Lefkas(färja)........ Vathi är huvudorten på Meganisi. Hit kommer färjan som går till Nidri och hit kommer varuleveranser.

Det är en idyllisk plats. Här ligger små fiskebåtar blandat med turistande båtar. En ny marina finns också i viken in till Vathi. Gott om restauranger. Här passade en öl bra efter promenaden hit. Svante och jag återvände hit, när vi hade vår frufridag.

En dag blev det en dagsutflykt till Nidri. Vi gick på färjan i Vathi, angjorde Spartakhori, där många eskaderbåtar låg förtöjda, passerade Scorpios och kom så till Nidri på Lefkas.

Här är Nelsons brygga i Nidri med Vlikho Bay i bakgrunden. Denna pontonbrygga upplåts gratis till oss segelbåtsturister under vardagar, då charterbåtarna är ute och seglar. Mycket båtar överallt.

På hemväg fick vi gå av i Spartakhori och därefter åkte vi buss över Katomeri till Vathi. Obs! Det är trångt och inte stora marginaler till husväggen.

Här kommer ytterligare några stora båtar.

Men även en vistelse som denna tar slut. Nu var det dags att segla söderut igen. Ibland har man tur med vinden, ibland är det stilla.

Ett stopp vid Nisos Petalas innan det var dags att runda och segla mot Missalonghi. Den seglingen blev sommarens blötaste med en frisk kryss.