Carloforte på Isola di San Pietro

Idag finns tre nya inlägg, som omfattar de senaste veckorna. Vilken liten idyll… inte så stor och med en hel del italienska turister. Augusti är den riktiga högsäsongen, första natten den 31 juli är marinaavgiften € 63 och dagen därpå kostar det € 82. Vatten, el och wi-fi ingår men tvättmaskinen kostar € 6. Vad torktumlaren kostar, vet vi inte. Underbart torkväder.

Vi har även nyttjat ”tvätterier”, som tar hand om vår tvätt, i stort sätt lakan och handdukar. Den lilla veckotvätt som blir, sköter vi i hink. Det blev en rundvandring i gränderna under första dagen. En kuperad innerkärna med ringmur. Helt klart, här är det italienskt. Inte så många som talar engelska, men vi lyckade att inhandla en hel del frukt, grönsaker och ost på den lokala marknaden. Små behändiga bilar används av invånarna eller turisterna…. Sedan är det ju menyerna på restaurangerna, som vi ska komma överens med. Conny och Ulla Britt, minns ni Cinque Terre?

Nu är det helt öppen kust och väldigt lite ankringsmöjligheter innan vi kommer runt sydspetsen till Cagliari. Några finns enl. rapport från våra engelska vänner, som seglar före oss. Fantastiskt med all kommunikation med förslag utöver vad piloterna visar. Dock utlovas både hård vind och windgusts till helgen, så vi söker nog oss mot någon marina på västra sidan av Sardinien. Nu är vi också på jakt efter ett italienskt mobilt bredband. Det vi rustat oss med i Spanien får vi inte att fungera här.

Översegling Menorca - Sardinien

Dags för nästa längre översegling, nu till Sardinien från Menorca. Under den senaste tiden har vi sökt ett lämpligt väderfönster. Med en prognos på nord - nordostlig vind 5-15 knop(ca 3-8 meter) och med vågriktning och höjd på nord – nordväst upp till en meter, blev beslutet att segla mot Sardinien den 29 juli. Svagare vindar från nordost första delen och lite mer från nord under senare delen gjorde överseglingen relativt behaglig. Under några timmar fick vi stötta med motorn. Ing-Marie tillbringade en stor del av överfarten i ryggläge. Märkligt med detta obehag av sjösjuka på längre överseglingar, när det fungerar bra vid seglingar i kustnära vatten, där det är nog så mycket dyning både under segling och vid ankring. Så nu vet du Ingegerd, hur jag har det….

Överseglingen om 213 distans till den lilla ön Isola di San Pietro med staden Carloforte på södra Sardinien, tog 44 timmar. Två nätter med nästan fullmåne förgyllde tillvaron för kapten. Inte särskilt mycket trafik, några passagerarfartyg och några lastfartyg.

En hel del vila för Håkan under överfarten tack vare vår äggklocka. Ju längre tiden går desto mer sömn i korta perioder. Besök av delfiner. Annars är det dåligt med besök av delfiner i Medelhavet. Synd. Vi har väl haft ett antal möten, men de är inte lika nyfikna, som de var på Nordsjön. Strax innan vi förtöjde i Carloforte ökade vinden och under tisdagen blåste en frisk nordlig mistral över ön. Glada att vara framme….

Menorca - vindarnas ö

Redan på avstånd insåg vi att Menorca hade ett annat landskap än Ibiza och Mallorca. Inga höga klippiga berg utmed kusten utan en mycket låg kustprofil. Öns högsta berg, Mount Toro, ligger mitt på ön och mäter strax över 300 meter. Där byggdes ett kloster på 1500-talet. Sydvästra hörnet av Menorcamötte med ett område av vad vi antog vara semesterhus.

Vi fick fina segelvindar runt Menorca. Sydkusten är låg med många calor, dit många åker dagtid för fina badstränder. Cala San Saura blev en favorit med kristallklart vatten. Här låg vi flera dagar. I-M putsade allt rostfritt igen och Håkan försökte få ordning på nymonterat Delta-ankare. Inledningsvis förstärktes ankaret med ett 10 kg Bruce, då hållbotten var lite osäker. Bilden visar, när Håkan lyckades få upp ankaret med ett lasso, efter att schakeln lossnat. Lite puts av bottnen behövs oc. Dessutom var det utmärkt snorkelvatten.

Här liksom vid de flesta ankringsplatser går swell in, vilket orsakar en hel del obehag. Fenomet har vi inte hört talas om, trots allt vi läst och alla vi pratat med. Är det vi, som kommer från lugn skärgård, som reagerar på swellen? För dem som seglar vid öppna kuster är det kanske vardag....

På östra och norra sidan finns utmärkta ankringsvikar, där Baleareslife Posidone lagt ut bojar som komplement. Vi brukar boka boj, när tillfälle ges, men har upptäckt att det inte behövs. Bojvakten placerar ut båtarna vartefter de kommer och det verkar alltid att finnas plats. Fantastiskt system med dessa bojar, gratis och med ”servicemindad” bojvakt, som även assisterar vid förtöjning. Den sista veckan i juli intog fransmännen ön. Överallt var det ca 75 % franskflaggade båtar.

På västsidan och på ostsidan finns öns två städer. Vi fann att Ciutadella på västsidan var den charmigaste och tillbringade här några dygn. Här stiftade vi bekantskap med ett par barnfamiljer, när vi var ute och åt enkel tapas.

Mahon på ostsidan väckte inte samma förtjusning, men den besökte vi bara under några timmar med buss.

I Mahon inhandlades reservdel till vårt kylvattensystem. Under hela denna säsong har vi noterat att det är problem med kylvattensystemet. Håkan har spolat både bak- och framlänges i rören utan förbättring. Avslutningsvis gjordes en drastisk isärmontering vid avgasröret . Och se där, i ”the elbow”, där kylvattnet ska passera ut i fina kanaler, var det igensatt. Ett under att vatten kunnat passera. En nödrenovering och allt fungerade tillfredställande efter åtta timmars arbete. Men vid tillfälle blir det utbyte av delen. Cala Fornell blev den sista platsen vi besökte innan vi lämnade Menorca. Den norra sidan är mer kuperad och ger ett mycket rofyllt intryck, likt skotska hedar. Tyvärr missade vi motiv av detta men Fornells med ankarvik ses här nedan

Här sammanstrålade vi med våra finska vänner Nina och Svante. De hade lämnat Lagos i mitten av juni och seglat på bra. Men å andra sidan har vi tagit det väldigt lugnt. Vi avslutade vistelsen i Fornells och på Menorca med en god middag tillsammans. De går nu vidare mot Barcelona och vi avvaktar överfart till Sardinien.

Fiesta del Mar i Puerto de Pollenca

Innan vi lämnar Puerto de Pollenca får vi delta i finalen av fyra dagars fiesta. Som vanligt avslutas fiestan med ett spektakulärt fyrverkeri. Vid 23-tiden brakar det loss. De svartklädda kommer i procession längs strandpromenaden med sprakande fyrverkerier i händerna. Några ”trummar”. Efter hand ansluter vi oss till processionen. Det hela avslutas med ett imponerande fyrverkeri på stranden. Här kommer några bilder från spektaklet.

Balearerna 2

Redan mitten av juli och nu är det verkligen högsäsong på Mallorca. Många säger att det är mindre badturister, vilket naturligtvis ger utslag i både affärer och på restauranger. Huvudsakligen är det engelska och tyska turister, men här i Puerto de Pollenca, där vi varit den senaste veckan, hör vi också en hel del skandinaviska.

Puerto de Pollenca är en gammal badort. Vi hörde hemifrån att för flera år sedan var det många engelska pensionärer, som åkte hit. Vi ser en hel del av dem i de vackra husen, som ligger utmed strandpromenaden. Men barnfamiljer har tagit över nu på sommaren. Lite sorgligt att se alla vita kroppar, som ska förvandlas gyllenbruna. Oftast är det rött som gäller denna solfattiga sommar i Nord- och Västeuropa. Vi ligger i hamn, kunde välja mellan den kommunala Port Authority eller den privata marinan Real Club Nautico. Har inte varit fullt någon kväll. Mer sjölä i den kommunala samt 20 € billigare/dygn, gör vårt val lätt. Dessutom finns en stor svajvik i anslutning till stranden.

Arrangerad jollekaj finns. Utöver svajmöjligheter finns bokningsbara bojar ca en distans från hamnen. Dessa bojar har vi använt och kommer också att ligga vid något ytterligare dygn, när vi lämnar hamnen imorgon.

Fördelen att ligga på svaj, är att du kan bada och simma närhelst du vill i det 25 gradiga vattnet. Nu är det också bra tillfälle att ha kanotövning. Dessutom blir det tid att läsa och att pyssla med båten. Det är alltid något för Håkan att fördjupa sig i. Ing-Marie sköter kommunikationen över nätet. Vi är glada för vårt mobila bredband i vår iPad. Gör att vi kan hålla bra kontakt, samtidigt som vi håller koll på vädret.

En eftermiddag dök Oceana upp. Ofta när vi har träffats sedan Frankrike förra sommaren, blir det ett parti Liverpool. Hans håller mästartiteln just nu.

Fördelen att ligga i hamn är alla utflykter, som kan göras till fots, med cykel eller buss. Denna gång blev det mycket cykel. Det är också skönt att slippa dyning, som oftast letar sig in i calorna. Vi är ju vid öppen kust. Vi cyklade till Alcudia, Puerto de Alcudia och till Pollenca. Den senare är en charmig stad, när man kommer till den äldre delen. En lång trappa leder upp till ett litet kapell på höjden. En fin utsikt väntar. Så bra att kameraminnet satt kvar i datorn i båten…..Ha, ha, sa vi inte då.

På återvägen från Alcudia hade kayte(?)seglarna en härlig dag.

En vandring ut till Cala Boquer passade vi på med, när prognosen utlovade maxtemperatur 23 grader. I dagarna blåser det kraftiga nordvindar, vilka har fört med sig lite svalka över området. Imponerande natur på vägen dit. Buskarna måste ha djupa rötter….

Ja, det har varit en båsig period några dagar. Tramontanan eller Mistralen pumpar ner nordliga vindar över norra Balearerna. Skapar kraftig dyning, swell, på 2-3 meter och som ligger kvar några dagar efter att det slutat blåsa. När vi lämnade Puerto de Soller för drygt en vecka sedan, var det svaga vindar och inte så kraftig swell. Vi beslutade att ankra i den mytomspunna calan, La Calobra. Mycket spektakulär med höga klippor in mot stranden. Mycket folk blev det så småningom vid den lilla strandremsan. De flesta kom med stor båt från Puero de Soller eller bil och buss på slingriga vägar.

Hade just slagit oss till ro, när den första ribbåten dök upp, som följdes av många fler och skapade ett visst svall i calan. ”Clean the sea”-kampanjen var i full gång. Jo visst, det kunde nog behövas just där.

Vi valde att fortsätta till en lugnare ankringsplats, vilken vi hittade 15 distans norrut vid Cala de San Vicente. Härligt klart vatten! Lätt at följa ankarkättingen.

Det blev en blåsig natt och när vinden vände på morgonen och vi fick in ”hela havet”, valde vi att lämna calan och gå mot bukten vid Pollenca. När vi passerade den norra spetsen av Mallorca, Cabo de Formentor, kunde vi dels se fyren, dels alla turistbussar på deras hisnande färd utmed bergssidorna ut till fyren.