onsdag 30 oktober 2013

Dagarna i Kekova Roads

Söndag. Vi väcks tidigt, tidigt av tupparnas galande. När vi så småningom går upp och äter vår frukost, överraskas vi av stillheten och tystnaden. Plötsligt hör vi fågelkvitter. En känsla infinner sig. En svensk fjällsjö.
På eftermiddagen åker vi in till den lilla byn Ucagiz.
Här är det livligt. Många utflyktsbåtar ligger här för utflykter till "The Sunken City". Turisterna kommer i bussar och kliver ombord på båtarna för en utflykt. Oftast är båten tillbaka efter en timme. Vissa båtar gör också uppehåll vid byn Kale Köye. Där ligger den lilla borgen på toppen av berget.
Vi avnjuter meze (smårätter) och färsk fisk innan vi senare kurar skymning på ett café med Svante och Nina.
Måndag. Utflyktsdag. Med jolle far vi till området vid "The Sunken City", Simena. Här fanns bosättningar flera hundra år f. v. t. Staden förstördes vid en jordbävning och delar av den ligger 4-5 meter under vattenytan. Vi ror utmed strandkanten och låter fantasin flöda. "Där måste det ha varit ett hus. Ser du var takbjälkarna suttit? Och där ser vi kajen tydligt avteckna sig under vattenytan. Kan det vara rester av kajen också vid strandkanten? Flera husruiner kan vi skönja i motsolsljus. En trappa. Kan det ha varit en eldstad där?"
Vi är många som vill titta. Utflyktsbåtar, jollar, kanoter och en stor gulet kommer glidande med turister av olika slag.
Vi kör över till Kale Köy, en annan del av det stora arkeologiska området inom Kekova Roads. Vilken brygga ska vi välja? Vi beslutar oss för en av restaurangbryggorna och tar vårt fm kaffe där. Håkan dricker äppelte. Lunch här? Nej. Vi byter brygga innan vi vandrar upp till den lilla borgen.
Byn är inte stor. Vi översvämmas av försäljare i stånd och omkring oss.. Det är svårt att värja sig.
När vi når toppen har vi en underbar utsikt över området.
Inom murarna finns några gravar och en liten amfiteater med plats för 700 personer. Man måste ha suttit väldigt tätt. Murarna är välbevarade, eller har de under årens lopp fått en uppfräschning? Öster om borgen ligger många sarkofaggravar bland olivträden, lämningar efter den lykiska tidsepoken.
Den sena lunchen smakade utmärkt. Meze och köfte (köttbullar)som huvudrätt. Kaffe med baklava avslutade måltiden. Ingen mer mat idag. Vi sitter och tittar på hur en segelbåt förmås välja just den restaurangens brygga. Kvinnorna (i typiska kläder för alla kvinnor i området) är ute och vinkar från två restaurangbryggor. Se där, en hade tur. Och med den båten kom en till. 16 gäster till kvällen!
Tisdag. Total stillhet. Ucagiz syns över viken. Där är den lilla minareten, som vi hör böneutropen ifrån.
Idag blir det lite puts på båten under fm.
Dags för ett besök i områden med sarkofaggravar. Sarkofaggravarna tillverkades under tidsperioden 500 f.v.t. till 200 e.v.t. På den avpassade basen, en nedre gravkammare, däröver en flat platta för kistan samt ett lock. Det avrundade locket symboliserade ett hustak och hade en framträdande kam.
Många av sarkofaggravarna finns på sluttningen nedanför borgen i Kale Köy, en i hamnen vid Kale Köy och några öster om Ucagiz.
På kvällen får vi beskåda ett fyrverkeri över Ucagiz. Idag är det helgdag, då man firar republikens dag. Turkiska republiken utropades den 29 oktober 1923. Mustafa Kemal, allmänt kallad Ataturk, blev republikens första president. Turkiets flagga dateras också från detta tillfälle.
Onsdag. Vi flyttar oss fyra distans österut och glider in i viken Gökkaya Limani. Efter förtöjningen ser vi oss om. Så fint här är. Ytterskärgård. Vi ser havet mellan två öar. Det är alldeles spegelblankt.
På land går vandringsleden mellan Fethiye och Antalja. Många vandrare hörs utmed leden......Vi har några bloggläsare, som också tycker om att vandra. I vår reseguide står att området utmed södra turkiska Medelhavskusten har ett av världens finaste vandringsleder. Kusten skiljs från den Anatoliska högplatån av Taurusbergen. Mellan Fethiye och Kas ligger Saklikentravinen och många historiska platser finns också utmed leden.
Dags för puts. Mycket grått faller för trimmern.
När kvällen kommer ligger sex båtar i inre viken. Fyra är nordiska, tre svenska och en finsk. Här anländer svenska Xanto, som vi inte träffat sedan Espalmador juni 2012. Härligt återseende....
Nu återstår 15 distans till Finike. Troligen blir de inte med segel....

1 kommentar:

  1. Hej Håkan och Ing-Marie! Jag har varit fruktansvärt dålig på att hålla kontakten men bättre sent än aldrig. Har varit ute och rest en del Dubai, Spanien två gånger, Kreta och på Västkusten. Har en dam som bor där så vi har varit där mycket i sommar. Vad jag kan läsa så har ni det bra och ser inget i texten som gör att ni är på väg hem. Lena och Per som var i Västindien har kommit hem därifrån. Lena var damen som vi åt med på S:t Martin om Håkan mins. Här hemma är det höst och vi väntar på snö och vinter. Kommer nog att vara söder ut någon månad i vinter. Jag har läst en del av era äventyr i Medelhavet och jag längtar till seglarlivet igen. Min dam är mycket sjövan men med motorbåt så vi får kompromissa om det skall bil någon ny båt. Ha det så skönt och bra Bosse

    SvaraRadera