Vulkanön Nisiros.

En härlig segling tog oss till Nisiros, känd för kratern mitt på ön. Kratern bildades vid ett utbrott för 24000 år sedan. Dock har senare aktiviteter format landskapet i kratern. År 1873 bildades höga koner av aska under ett utbrott. Den enorma kratern rymmer flera vattenfyllda minikratrar. Den största är den ännu aktiva Stefanokratern, vilken vi har dokumenterat.

Vi hyrde bil och tog oss runt på ön. Turkiet skymtade över vattnet. Tänk att vi är så nära...

Vi började i den övergivna byn Eborios. Här pågick restaureringsarbete för fullt. EU medel betalade. Här fanns även ett utrymme i berget. Sauna stod det utanför. Och riktigt varmt var det där inne.

Vidare på slingriga vägar mot Stefanoskratern. På avstånd inte särskilt stor men imponerande när vi kom dit, 300 meter bred och 25 meter djup. Vi var bland de första som kom, så vi kunde i lugn och ro vandra runt på botten av kratern.

Här ångade det och pyste lite överallt. Ett antal heta källor, kokande lergropar och gasläckorna. Stefanoskraterns sidor var vackert gula. Rena svavelkristaller fanns vid gasläckorna. Lukten av ruttna ägg kunde förnimmas.

När vi kom upp ur Stefanokratern räknade vi till ca femton bussar på parkeringsplatsen. Vi fortsatte vidare mot toppbyn Nikia, som ligger på randen av den stora kratern. Som vanligt en kyrka på toppen.

Även här en slumrande lite by. Under vandring genom gränderna såg vi att den var bebodd och mycket förbättringsarbeten pågick även här. Vid torget låg en kyrka och även några små tavernor. Torget täcktes av s.k. choklakia-mosaik. Hög tid för dagens lunch.

Senare på dagen åkte vi till huvudorten Mandrakis. Även här vacker choklakia- mosaik. De svarta stenarna är slipade lavastenar. Här finns också ett kloster på klippkanter. Restaurangerna låg dock ganska övergivna.

Här lockar man med spektakulär solnedgång.