Down Memory Lanes.

Hur ska vi fortsätta efter Cherbourg; utmed franska kusten eller göra ett hopp över till engelska sidan? Det blir det senare, med ett stopp i Brighton. Här tillbringade Ing-Marie flera somrar under 60-talet, som volontär på ett hem för blinda, St Dunstans. Senast vi besökte Brighton var i början av nittiotalet.

En översegling på 90 distans från Cherbourg till Brighton. Vi har fått råd om hur vi kan disponera tiderna för strömmarna i Engelska kanalen. Vi startar tidigt, då det nära land ligger en svag medström trots att huvudriktningen på strömmen i kanalen är emot. Sedan får vi god medström under ganska många timmar. Men seglingsvinden kommer framemot sen eftermiddag. Först när vi har passerat trafiksepareringen, kan vi stänga av motorn. Ett vindkraftfält passerar vi på kort avstånd. Det är enormt.

Vi reducerar vår hastighet två timmar innan vi når Brighton Marina, då vi inte kan gå in i anslutning till lågvatten Det blir segt och mörkt, men äntligen är vi framme. Dåligt med platser för vårt djup, då marinan är grund. Efter diverse samtal blir lösningen bränslepontonen. Men det får bli en snabb flytt tidig morgon, innan nästa lågvatten. Det ordnas en plats, när en båt lämnar marinan. Utmärkt!

Marinan byggdes på 70-talet och är sliten. Men med den nytillkomna bebyggelsen runt marinan, lockar den många besökare/boende och båtar. Runt vår bassäng ligger tre nybyggda lägenhetskomplex samt många restauranger.

Vi vandrar in till centrala Brighton. Ovanför strandpromenaden ligger välputsade hus.

The Lanes, den gamla delen av Brighton, är sig inte lik. Alla antikvitetsaffärer har försvunnit och i stället är butikslokalerna fyllda av juvelerare. Mycket vackert i fönstren.

Favoritpuben, Druids Head, finns kvar. Här äter vi vår lunch innan vi vandrar vidare längs Memory Lanes.

Vi fortsätter till Royal Pavilion. Den uppfördes under tidigt 1800-tal, som kunglig bostad i Brighton. Uppförandet av RP bidrog till den popularitet och befolkningsökning, som skedde under 1800-talet. Utmed strandpromenaden finns aktiviteter för alla. Mycket folk i rörelse överallt.

Sen eftermiddag strålar vi samman på Brighton Pier med Ing-Maries gamle vän Gavin och hans lady-friend Anne. Det har gått 25 år sedan vi senast sågs i London. Kvällen avslutas på restaurang i marinan och i Alacrity.

Våra seglarvänner från Medelhavet Carl och Melanie är hemma i England just nu. Vi får besök under några dagar. Vilket underbart återseende! Brighton är inte hemmaplan för dem, så vi spenderar ytterligare en heldag i det centrala Brighton. Stadens minsta tehus? North Lane med alla färggranna butiker och restauranger. Och Royal Pavilion.

Ja, det blir några härliga dagar med Carl och Melanie innan de lämnar Brighton. Vi tar en promenad österut på strandpromenaden under klippkanten. Vi passerar Roedeans internatskola på höjden och kommer efter en halvmil till den lilla byn Rottingdean. Hit gick Ing-Marie många gånger med de blinda patienterna för för- eller eftermiddagste. Tehuset finns kvar, men stängt för dagen, så vi får pröva ett annat. Allt dokumenterat för barnbarnen och ivägskickat genom den typiska Englandsbrevlådan. På vägen tillbaka passerar vi St Dunstans, numera Blind Veterans UK.

Vi firar i Cherbourg.

När det är dags att lätta ankar för att gå mot Jersey, är det åter dieselvind. (Du får en större bild genom att klicka på bilden.)

Vi anländer St Helier, huvudort på Jersey, i slutet av den öppna ”tide”-perioden. Snart stängs ”sillen” och då får man stanna på en väntbrygga utanför marinan. Utanför hamnen ligger Elizabeth’ Castle, en befästning från 1500-talet.

Det är trångt i marinan och för vårt djup återstår bara "to raft". Under dagarna vi är i St Heller, ökar antalet gästbåtar och väntbryggan utanför blir också reservplats tills någon båt lämnar marinan. Här på Kanalöarna upphör allt intresse för vår pärm med båtregistrering, försäkringsdokument och annat, som tidigare efterfrågats vid registrering under hela vår resa i södra Europa.

Huvudnäring på denna kanalö är turism och finans. Staden är elegant med intressanta affärer utmed de många gågatorna. Den gamla saluhallen innehåller några enstaka stånd med grönsaker och blommor.

Vi flanerar utmed den långa sandstranden. Några hundra meter ut ligger Elizabeth Castle. Vid lågvatten kan man promenera dit eller åka amfibiebuss på strandvallen. När vattnet stiger får man ta amfibiebussen. Vi avslutar med god mat på en pub mitt i staden.

Det blir en tidig start för att få med oss strömmen upp mot den lilla ön Sark. Det är flera båtar, som lämnar marinan denna tidiga morgon och liksom vi vill ha medström upp mot Guernsey eller Sark. Och tursamt blir det lite vind, när vi rundar västra udden av Jersey.

Vid Sarks västra kust finns en liten hamn, Havre Gosselin, där nio bojar är utlagda. Så lagom blir en boj ledig, när vi kommer. Underbart! En hel dag framför oss i soligt väder. Vi njuter av de vackra omgivningarna och följer tidvattnets skiftningar. På avstånd kan vi följa veckokappseglingen som går i området från Cherbourg till St Malo.

Besättningarna på övriga bojbåtar passar på att ta jollen in till den lilla kajen, för att sedan klättra upp till toppen och kanske en promenad till den lilla byn. Vår jolle är nedpackad i en av akterkojerna….Högt högvatten ställer till det för vissa. Aj då, jollen fastknuten en bit under vattenytan… då blir det att dyka i den 14 tradiga vattnet.

Så återstår Alderney Race, där strömsättningen är kraftig. Vind mot ström är inte trevligt. Det minns vi från vår förra passage 2011. Men som genom ett under får vi denna gång plattvatten, när vi susar fram i 10-12 knop tidigt på morgonen mot vår mål efter Kanalöarna, Cherbourg. Det gläder särskilt Ing-Marie, som oroats för denna passage. Ön Alderney syns om babord.

Cherborgs marina har sina gästplatser utmed tre pontoner nära varann. Många svenskbåtar på väg söderut eller på hemväg, som vi. Våra dagar i Cherbourg blir innehållsrika. Vi pratar med flera av svenskbåtarnas besättningar och som vanligt blir det erfarenhetsutbyte. Besättningen på några engelska båtar hamnar i vår sittbrunn. Vi vill ha lite råd inför ev. översegling till Englands sydkust. Det visar sig också att Mike från en av båtarna är mycket kunnig om svenska skärgården och har en dröm att få segla där. Marinan bjuder också på mingelkväll för gästande båtar varje fredagskväll. På menyn står sniglar. Vi går dit med engelsmännen. Men var finns alla svenskar? Har de missat inbjudan bland det rikliga informationsmaterialet, som alla får vid registreringen.

Ja, Napoleon finns kvar sen sist. Stolt blickar han ut över staden. Den 14 juli, Frankrikes nationaldag, firas med ett stort fyrverkeri. Uppskjutningsrampen ligger vid sidan av marinan, så vi har första parkett i vår båt.

Dagen efter spelar Frankrike och Kroatien VM-final i fotboll. På det centrala torget i Cherbourg finns storbildsskärmen. Utanför flera barer har krögaren ställt fram bord och stolar samt en liten TV. Men det märkligaste är faktiskt att de flesta caféer, barer och restauranger är stängda. Det är stor glädje, när de första målen glider in. Och ju närmre slutsignalen vi kommer, desto hetare blir det på torget. Vilken glädje när slutsignalen går. (Vi ser totalt tre poliser vid torget.) På hemvägen möter vi spontandansande människor och bilar tutar. Larmet fortsätter hela kvällen.