fredag 31 augusti 2018

Så är Alacrity tillbaka i svenska farvatten.


(Du kan klicka på bilden för att få den större.) Morgonsolen skiner på fina Möns klint, när vi lämnar ön och Danmark. Vi sätter segel och kurs mot Gislövs läge. Härlig vind mot Sverige. Mellan Mön och Sverige ligger en stor vindpark.
Gislövs läge har en grund hamn. Några platser matchar vårt djup. Vännerna Eva och Jan-Olof välkomnar oss och bär ombord bubbel med tilltugg. På kvällen bjuds vi på kräftor. Vilket välkomnande!
Nästa dag gör vi en utflykt tillsammans. Sveriges sydligaste udde, Smygehuk, ligger nära. Vinden har vridit till frisk ostlig, så det blir ytterligare en dag i Gislövs läge. Att kryssa sydkusten är inte lockande.
Så blir det förliga vindar igen. Nåja, det blir motor arla morgontimmar. Färjor från Ystad till kontinenten korsar vår väg. Vi rundar Sandhammarens fyr och får äntligen segelvind. På eftermiddagen förtöjer vi i Simrishamn.
I Simrishamn välkomnas vi av Monica och Björn, våra seglarvänner från BSS. Nu blir det bubbel igen och därefter god fisk från Sjöfolket, fiskbutik och restaurang på orten. Hård västan står i dagarna tre och det får vi kännas vid. Under några dagar bekantar vi oss med Simrishamn, Kivik och Brantevik. Orterna längs kusten präglas av kustfisket och vi avnjuter restaurangernas delikatesser. Simrishamn är en idyllisk liten stad på Österlen. Vad sägs om värmande muddar på stuprören?
Vi tar bussen till Kivik, mest känd för sina äppelmusterier och Buhres fisk. Och så finns staty på Fritjof Nilsson Piraten författare till bl.a. Mälarpirater. Herrarna avnjuter stekt strömming…oh förlåt. Här heter det stekt sill och damerna äter en mättande fisksoppa. Vädercheck! Och det ska fortsätta att blåsa!
Det blir också tid för en promenad till Brantevik. Trevlig liten hamn med många små restauranger i området. Idag blir det stekt sill på smörgås för alla fyra.
Syd till sydost utlovat. Vi startar tidigt. Regn! Och de 53 grader till Karlskrona, som vi planerat för, är inte att tänka på. Det blir kurs mot Hanö och vidare till Stärnö-Vindhamn vid Karlshamn. Perfekt läge för de hårda ostliga vindar, som prognosen utlovar. Stärnö-Vindhamn är en trevlig båtklubbshamn i anslutning till naturreservatet. En extra dag här blir perfekt.
Ett förslag att gå till Kristianopel nappar vi på. Senast vi var där, var på sjuttiotalet. Vi glider genom Blekinges grunda skärgård. Så svenskt med de röda husen på öarna.
Snart blir det dags att gå utomskärs. Vår mast är för hög för de broar, som finns utmed leden. Björn och Monica med Labolina fortsätter den fina leden och vi ses igen nordost om Utlängan. Här får vi en fin sydvästlig vind, som snabbt tar oss till Kristianopel. Hamnkaptenen i Kristianopel möter på pirnocken och anvisar plats i hamnen. Här är det han som bestämmer! En dansk och en tysk ligger redan i den lilla hamnbassängen. Innan natten blir det fler båtar, de flesta utländska. Vi har inte sett så många svenska båtar sedan Gislövs läge. Gästhamnarna är fyllda av tyska och danska båtar.
Kristianopel blev stad år 1600, då danskt, och var ett viktig gränsfäste mellan Danmark och Sverige. I freden i Roskilde 1658 fick Sverige de sydliga landskapen och därmed tog storhetsdrömmarna slut för den lilla orten. Numera är Kristianopel en idyll med små vackra hus utmed bygatan. En gång/år blir det speciellt besök i Kristianopel. Då är det MC-möte. Och i år är vi här just den kvällen. Över två hundra motorcyklar, några veteraner, intar hamnplanen under några timmar. Mäktigt när de glider in i Kristianopel.
Vi har sagt det förut och säger det igen. Härligt med alla nya bekantskaper vi fått under vår långa resan. 2011, på de holländska kanalerna, träffade vi Karsten och Dorthe från Danmark. Och nu kommer de in och förtöjer i Kristanopel efter en segelsommar i Östersjön.
En lugn och magisk morgon innan avfärd mot Kalmar. Vi får fin gång och kan förtöja i Kalmar strax efter lunch. Här väntar en del av familjen. Så vi har längtat!
Det blir tio dagar i Kalmar, bl. a. med resa till Astrid Lindgrens Värld och möte med både Emil och Pippi. Och så blir det Ironman i Kalmar, för de som orkar.
Prognosen inför avfärd från Kalmar är gynnsam och vi länsar sundet upp med storsegel och code. Men väderläget är ostadigt och vi får kännas vid flera oväder, som drar över oss innan vi på kvällen kan ankra uppe vid Vippholmarna. Vi är nu inne i vår skärgård, hemmavatten!
Inför kommande dygn varnas för hårda vindar igen och vi söker oss till Idö, där det finns en gammal lotsbrygga. Här förtöjer vi och inväntar regn och rusk. Temperaturen skvallrar om att hösten är i antågande. 12 grader i vattnet och inte mycket mer i luften. Var har sommaren tagit vägen? Så mycket blåst och regn, som vi haft i augusti, hade vi inte tänkt oss.
Ja, regn blir det men de hårda vindarna uteblir. Även idag kommer mörka moln, men bara med regn och vi har fin gång. Vi ser havsörn och en säl tittar på oss alldeles bredvid båten. Skärgården är tom och och vinden dör ut efter några timmar, när vi fortsätter norrut. Denna del av skärgården är örik och fin.
Vid Stora Askö svänger vi babord in mot Kaggebo, där Ulla-Britt och Conny välkomnar oss.
En lång segeldag med lätta vindar. Vi njuter i både ytter- och mellanskärgården. Idag är det många segelbåtar, som rör sig. Skarvar har ökat i stor omfattning under de år, vi varit borta. Flera öar är vad vi kallar skarvöar, med döda träd, skarvbon och lukt från spillningen, när vinden ligger på. I övrigt är det öde på öarna. Husen i de gamla fiskebyarna är förvandlade till fritidsboende. Vi ankrar vid Högholmen söder om Risö.
Dags att gå de sista sju distansen på vår Segling med Alacrity. Målet är Snedskär, som vi lämnade den 1 maj 2011. Sedan dess har vi färdats 13 182 distans utmed Europas kuster samt sydvästra Turkiets kust. Vi har åkt motor 500 distans mer än vi seglat. Därmed har vi besökt elva länder. Resan har skett utan missöden, båt och besättning har ”hållit ihop” och vi är mycket nöjda med de år vi varit ute.
Det här blir vårt näst sista blogginlägg från vår Segling med Alacrity. Vi återkommer inom kort med lite fakta från resan.