I vårt senaste blogginlägg lovade vi ett nytt inlägg under våren 2015. Nu gör vi en sammanfattning av vår vistelse i Turkiet under den senaste tiden. Om du klickar på bild blir den större.
Vi hade hoppats på en varm och skön vår, när vi efter besök i Sverige återvände till Finike. Men detta år har vädret hittills varit kallt, blött och blåsigt. Visst har det också varit enstaka soliga dagar. Vår värmare har hållit båten varm och skön och vi har haft en trevlig och avkopplande tid här i marinan.
I år har det varit färre övervintrande besättningar, ganska lagom. Regelbundna sociala aktiviteter lördagar och söndagar har lockat 30-40 personer. Vi var inbjudna till Hans och Magnhild, när de återvände i mars. Då serverades norsk lax.
När regnet gjorde det omöjligt att vara utomhus, genomfördes det årliga underhållet ombord, motorservice och rengöring av dieseltank och vattentankar. Autopiloten servades. När vi hade sol och rimligt varmt väder, var det utomhusunderhåll. En ny solcell monterades liksom ytterligare två nya pollare i aktern. Nya avrinningshål på däck, komplettering av ankarspelet, puts av det rostfria och underhåll av teakdäcket var annat vi sysslade med. Rigg och segel kollades. Känns bra.
En lördag var det kamelbrottning i Kumluca, två mil från Finike. Det blev dolmus dit med vänner. Vad väntade oss? Rikligt utsmyckade kameler väntade utanför arenan. Två kameler åt gången fördes in på arenan och sedan startade en märklig "brottning". Vi förstod inte reglerna och hade svårt att avgöra, när en match var över och vilken kamel som vunnit. Det var mycket ståhej runt arenan. En riktig folkfest.
I slutet av februari var vi på konsertbesök i Antalya. På programmet stod Hayden, Mozart och Beethoven. Solisten framförde både ett cellostycke och ett pianostycke. Dessutom var han ansvarig dirigent. En höjdarkväll!
Ett besök i Elmali, ca tio mil norr om Finike, med besök på vingården Likya, arrangerades av marinan i februari. Här uppe på ca 1000 meters höjd är det ett utmärkt klimat för vinodling. Turkiets vinproducenter har tuffa tider. Höjd alkoholskatt och även "propaganda" om olämpligheten för muslimer att dricka alkohol, har gjort att försäljningen minskat.
I början av mars kom Björn och Monica på besök. Några dagar i Finike innan det var dags att ge oss ut på vägarna.(Vi bjöds på te, när vi besökte apoteket. När blir det så i Norrköping?)
Först besökte vi den gamla staden Myra, där det finns en välbevarad amfiteater och Lykiska klippgravar uthuggna ur berget.
Därefter reste vi till Kekova och vandrade upp till borgen vid Kale Köy. Här är en fantastisk utsikt över omgivningarna. Dagen avslutades på Hotel Sonne i Kas. Här serverades en fantastisk frukost med utsikt över havet...
Efter att Björn och Monica bekantat sig med Kas, reste vi vidare utmed kusten till Kalkan. Efter en sen lunch beslutade vi oss för att ta oss över bergen tillbaka till Finike via Elmali. Gott om snöklädda toppar!
Vi har haft planer på att besöka Side och Alanya, två turistorter som många nordbor reser till. Så vi fyra for österut. Först passade vi på att titta på ännu en ruinstad, Phaselis, söder om Antalya. Inte många turister hittar hit, en lugn och fridfull plats. Phaselis anlades på 600-talet f.v.t. och var en betydande handelsstad med utmärkta hamnmöjligheter under flera århundraden. Delar av stadens akveduktsystem syns på bilden.
Side var en trevlig ort. En lång strandpromenad med många pensionärer.... Den gamla hamnen omgavs av ruiner samt restauranger och affärer med väskor, tröjor mm. Nu var det lågsäsong och vi var de enda gästerna på hotellet,Aura B.H.
En av dagarna lämnade vi Side och reste mot Alanya. Vi tog oss upp på klippan med den gamla borgen innan regnet drog in och vi sökte skydd på restaurangen där uppe. När vi kom in på restaurangen blev vi förvånade. Fullt, dock inte någon turistfälla. Hit upp åkte lokalbefolkningen lördagar och söndagar för att äta turkisk brunch. Många restauranger i Alanya konkurrerade om brunchgäster. den turkiska brunchen bestod bl.a. Av ostar och grönsaker, oliver och marmelader/sylter. Bröd och te ingick i måltiden.
Sista kvällen på Björn och Monicas vistelse tillbringade vi i Antalyas gamla stadsdel. Vi var inbokad på ett hotell, inrymt i en gammal borg. Utsikten från hotellrestaurangen var fin över den gamla hamnen och snöklädda toppar.
Kan man åka skidor i Turkiet? Ja, det får väl Håkan uttala sig om. Till skidanläggningen i Davraz reste Håkan med Agneta och Runo. Vita vidder, välpreparerade pister och härlig skidåkning. Tämligen ensamma i backarna.
