Bergens tid är förbi...

(Du kan klicka på bilden, så blir den större.) Några dagar före avfärd studerar vi väderkartor ingående. Det har ju varit vindfattigt i Biscaya de senaste veckorna. Vi vill inte ha för hårda vindar, som skapar besvärliga vågor. Vårt val faller på dagarna under andra helgen i juni, då det i veckan efter påbörjas ett besvärligare väderläge enl. prognosen, med mycket vind, grov sjö och mycket regn. Nåja, regn väntas också under helgen. Vårt problem är; kan vi gå genom det stora skjutområde, som sträcker sig utmed en stor del av franska västkusten (Biscaya), ca 40 distans väster ut. Det blir att ringa CROSS Etel, då vi inte lyckas tyda deras hemsida. På stapplade franska och engelska lyckas vi gemensamt komma fram till att det är grönt att segla i området fredag-söndag. Voilà!

Vi lämnar Hondaribbia strax före åtta på fredagsmorgonen och går norr ut. En hel del fiskebåtar är ute här i den sydöstra delen av Biscaya, vilket bekräftar att det är fritt fram i skjutfältet. Vi har växlande molnighet och svaga vindar. Dyningen ligger mellan en och två meter tvärs båten. Skapar inga problem, då det är långt mellan vågtopparna. Då och då stänger vi av motorn för att segla med vår code. Men vinden försvinner och det blir motor igen. Nu är vi ensamma på havet, ca 11 distans utanför franska västkusten. Plötsligt ser vi några delfiner, som färdas samma väg som vi, men de är för långt borta för att bli fångade på bild.

På kvällen vid åttatiden, när vi är söder om Arcanchon, kommer en måttlig ostlig vind, och vi får fin fart. Så småningom vrider vinden över på syd och ökar till upp mot tio meter på morgonen, men avtar efter några timmar. Vi kan fortsätta att segla hela vägen. Det vågade vi inte hoppas på, när vi planerade denna färd.

När det ljusnar på morgonen, ser vi en segelbåt, som kommer vår väg och under några timmar seglar vi jämnt, plattläns med enbart storsegel. När vinden tunnar ut, spirar de sin genua, och drar iväg en annan kurs. Vi får känna oss slagna av X-båten, storlek 412.

Sen lördagseftermiddag rundar vi norra spetsen på Ile d'Oleron. Framför oss ligger den stora fjärden utanför La Rochelle. Vi möter en racer. I fjärdens södra del ligger fästningen Fort Boyard, som alla som sett Fångarna på fortet känner till. Norr om Ile d'Oleron ligger Ile de Re'. Vid den sydöstra spetsen finns en fin ankringsbukt och där fäller vi vårt ankare efter 172 distans varav 121 segeldistans. Det tog 36 timmar. Vår utsikt är bl.a. bron mellan fastlandet och Ile de Re´.

Hur blir det då med regnet? Inte en droppe under fredagen och lördagen. Under lördagen skiner solen på oss hela dagen. Först framemot kvällen tonar molnen upp sig i kanterna. Himlen brinner. Vid tvåtiden på natten väcks vi av åska och regn. När åskan avtar, somnar vi om, tacksamma för att ovädret inte drog in över oss under vår segling.

När vi vaknar på söndagsmorgonen, skiner solen igen. Vii ringer hamnkontoret i La Rochelle för att få en plats och får en tid att gå genom slussen in i Bassin des yachts i La Rochelles gamla hamn (Vieux Port). Slussen öppnas bara några timmar runt högvatten. Det ger oss någon timme att segla på fjärden, tillsammans med andra söndagsseglare.

På vägen in mot Vieux Port, passerar vi först den enorma marinan med plats för 3000 båtar, ett lätt val att välja bort. Därefter har vi det vackra tornet Lantern Tower, som förr signalerade till båtar, som anlöpte hamnen. Periodvis har tornet också använts som fängelse. Vi tycker att det ser ut som en del av ett "Sagoslott".

Nu närmar vi oss de berömda dubbeltornen, som utgjorde ett betydande försvarsverk för La Rochelle i "gamla tider". The Chain Tower på babords sida, Saint Nicolas Tower på styrbords sida. Det förra hade ansvar för att kedjan drogs över inloppet till hamnen varje kväll. Den senare var först försvarstorn, senare fängelse. Trikoloren vajar på båda tornen.

Först öppnas slussen, sedan den lilla gångbron. Utgående båtar lämnar bassängen och sedan är det vår tur att gå in. Vi letar upp vår plats. Förtöjda i La Rochelle, ett av Frankrikes seglingscenter!