Lissabon, en gång till...

De ca 170 distansen mellan Porto och Lissabon delade vi upp på tre delsträckor. Efter Porto motoriserade/seglade vi till Figueira da Foz, en stad som har turism och fiske som huvudnäring. Här handlade Håkan ett kilo härliga fikon för en euro på den lokala marknaden. Eftersom de var mogna användes en del av dem till inläggning i marsalavin. Mmm, vilken god dessert, som avnjöts några dagar senare.

Efter Figueira da Foz fick vi härlig segelvind, men i dimma, ner till Nazaré.

Utmed galiciska och portugisiska kusten har vi haft sällskap med många skandinaviska båtar, som dels är på väg mot Medelhavet, dels till Kanarieöarna för antingen deltagande i ARC-rallyt eller på egen hand ta sig över Atlanten, kanske början på en jordenruntsegling. I Nazaré blev det så att många av de båtar vi mött i tidigare hamnar samlades. Trevlig samvaro…. Denna lilla fiskehamn är definitivt inte dimensionerad för segelbåtar mellan 40-50 fot, som är den vanliga storleken nu. Men med en dynamisk hamnkapten kom alla in på bra platser. Han övervakade förtöjningen in i minsta detalj.

Den lilla staden Nazarés centrum ligger några kilometer från hamnen. Där var det lokal fiesta med bl. a. tjurfäktning. Den äldre delen av Nazaré (O Sitio) ligger på klippan ovan staden. Om man inte vill promenera upp finns bergbana att tillgå. Här uppe finns en vacker katedral. Det blev också tid för en strandvandring.

 

Så blev det tid att lämna Nazaré för de avslutande 70 distansen till Cascais, marinan vi valde för vår vistelse i Lissabon. För motor, med grov dyning inledningsvis och i dimma behövde vi nästan 12 timmar innan vi kunde förtöja i Cascais.  Cascais  ligger väster om Lissabon. Snabbtåg tar oss in till centrum på en halvtimme.

Två dagar i Lissabon i 30 gradig värme. Pust. Dock blev det lite svalka på sightseeing-bussens övre del. Portugal är en vacker stad, byggd på sju kullar. Många historiska byggnader finns över hela staden. Gott om turister. Som turist vistas man mest i innerstaden men sightseeing-bussen tog oss också till utkanten av Lissabon. Vi hann också besöka ett varuhus, El Corte Inglés. Tretton våningar med det mesta man kan behöva. Ett par nya sandaler blev det för Ing-Maries del.

Öster om centrum vid floden Tejo ligger Expo-området från 1998. Många storslagna och fantastiska byggnader. Ett högt torn uppkallat efter Vasco de Gama ser ut som en raketramp. Ett stort akvarium liksom ett ”space”centrum finns också där ute. Vasco da Gama, portugis, upptäckte sjövägen till Indien runt Sydafrika 1498. Väster om staden finns det stora monumentet, som påminner om Henrik Sjöfararen. Bild på monumentet brukar finnas med i många läromedel i historia… Också han levde på 1400-talet och organiserade och finansierade upptäcktsresor utmed Afrikas västkust.

Under några dagar har det blåst och varit hög dyning som slår mot pirarna. Väster om marinan är kusten klippig och det är ett häftigt skådespel när dyningen når land.

Lissabon

Porto, en stad på världsarvslistan

Porto har inte någon marina utan vill man ta sig in till centrum med båt får man i så fall förtöja utmed floden Douros kajer. Betydligt lugnare är att lämna båten i någon marina, Poavo de Varzim eller Leixoes, och ta metro eller buss in till Portos centrala delar. Vi valde att ta buss från Leixoes.

Sluthållplats för bussen var på norra sidan av floden, högt upp vid Igreja e Torre dos Clérigos. Därifrån tog vi oss genom smala gränder och trappor ner mot Ribeira, kvarter som ligger vid floden. Det var häftigt att se staden uppifrån, alla tegelbelagda tak. Många ”ruffiga” hus, men ju närmare floden vi kom, desto fler hus som fått en ytrenovering. Vi beundrade alla vackra hus, särskilt de som hade glaserade keramikplattor som ytmaterial. Mycket tvätt hängde på tork vid husen. Detta var en stad som fascinerade oss.



Dags för något i magen. Vi hittade Peter’s Sport Café. Ljuva minnen för Håkan, som mindes besöket på Horta, Azorerna, där Peter’s Sport Café var mötesplatsen för seglare.


Över floden, en vacker bro. Och på södra sidan ligger de olika vinhusen. Vi passade på att ta oss upp till Crofts vinhus, där vi prövade olika sorters portvin innan det blev dags för en guidad tur i grottorna bland alla vintunnor. Husets Reserva var det som vi tyckte bäst om.


Ibland blir man vansinnigt svensk, som när man ser en IKEA-skylt. Vi förlade några timmar på IKEA samt den stora ”shopping-mallen”, där IKEA var inrymt. Köttbullar med potatismos frestade Ing-Marie medan Håkan provade en lokal rätt. Till eftermiddagskaffet blev det varm kanelbulle!

Utmed Portugals kust blåser det vanligtvis nordliga vindar denna årstid. En kraftig dyning från nordväst bryter vid den grunda kusten. Utmed kusten finns inte så många hamnar så det blir oftast långa dagsetapper. Gott om fiskeredskap finns i vattnen utmed kusten, så det gäller att hålla utkik.

Galicien 2

Under sista veckan i augusti besökte vi tre trevliga och intressanta platser i södra Galicien; Combarro, Islas Cies och Baiona. Baiona blev den avslutande platsen i Galicien, innan vi styrde vidare mot Portugal, där vi nu ligger vid Povoa de Varzim (nära Porto).

Combarro är den by som är mest unik av de platser vi besökt i Galicien. I den äldre delen har husen byggts och anpassats efter sjöbottens struktur. Husen är därmed placerade på olika nivåer, smala gränder eller trappor gör att det finns många möjligheter att förflytta sig mellan husen.
Alla hus är omsorgsfullt restaurerade och denna del är oerhört restaurangtät. Här och där öppnas det upp för ett litet torg med ett krucifix. S.k. horreos, förrådsbodar i sten på stolpar, kompletterar det speciella intrycket.



De sydligaste av de galiciska öarna, Islas Cies, besökte vi under några dygn, när det i det närmaste var vindstilla och dyningen från Atlanten var minimal. Alla galiciska öar har nationalparksstatus och i våra piloter skriver man att tillstånd erfordras för att ankra utanför. Men många besöker öarna utan detta tillstånd. Hur ska man veta…. Den mindre ön är fågelskyddsområde. Där får man enbart vistas på stranden.
Den större, som egentligen består av två, är välbesökt av fritidsbåtar men också många som kommer med turbåt över dagen eller stannar och slår upp tält på någon av de två iordningställda tältplatser, som finns. Vandringsleder finns här och vi prövade på att gå upp till fyren Faro, 175 m ö.h. En fantastisk utsikt över öarna men också över den sydligaste av riorna, Ria de Vigo samt Atlanten.


Vindvrid till syd och ett regnväder som drog in, gjorde att vi förflyttade oss till Baiona, en trevlig liten stad nära gränsen till Portugal. Staden är historiskt mest känd för att ett av Columbus' skepp, Pinta, återvände hit i slutet av 1400-talet. En senare konstruktion av Pinta ligger i hamnen. Även här finns en gammal del med ett myller av gränder. Den sista kvällen åkte vi ut och la oss på ankare och beundrade en vacker solnedgång. Våra tre veckor i Galicien är vi mycket nöjda med.

Galicien

La Coruna, vilken härlig och välkomnande stad. Vi var där i tre dagar, det var stadsfest hela tiden med öltält, musik och konserter. Och vilket folkliv…. Lätt att förirra sig i den gamla stadskärnan med mängder av tapasbarer. Vi tog fram våra cyklar, tog oss runt längs vattnet, där det fanns stränder med fullt av folk. I vattnet, nej där var det 16 grader. Besökte även Torre de Hércules, det gamla fyrtornet, som är världens äldsta alltjämt i bruk. Anlades av fenicierna på en bergig kulle för flera tusen år sedan. La Coruna återvänder vi gärna till.
I o m La Coruna möter vi flera skandinaviska båtar, än vi gjort tidigare. Det sociala livet tilltar. I Frankrike seglade vi några dagar tillsammans med norska båten Oceana. Vi valde olika vägar över Biscaya och kanske möts vi igen. Från La Coruna har vi mött både svenska Tango och finska Ayfer i flera hamnar längs Galiciens kust. Sms är kommunikationsmedlet.
Efter La Coruna väntade Spaniens nordvästra hörn, Costa da Morte, med Cabo Finesterre som en utsatt udde med oftast mycket vind. Vi passerade där med en frisk undanvind och njöt av en härlig seglingsdag. Vi har haft härliga segeldagar här i Galicien.

Denna del av Galicien innehåller flera rior. Riorna har sitt eget vädersystem, trots att de inte är särskilt stora. Märktes tydligt när vi passerade ”inloppet” till Ria Muros. Det blev ett vakuum på vind och dyningen upphörde. Efter några distans kom vinden tillbaka, men med ett härligt smult vatten. Ett varmare klimat med bl.a. vindruvsodlingar.
Just nu ligger vi i Ria Arousa, den största av riorna. Här finns stora musselodlingar.
Men vi har besökt både Ria de Camarinas, med den lilla orten Camarinas och Ria de Muros. I den senare prövade vi på att ankra flera gånger, hamna i Muros hamn med en ofärdig marina, där vi blev bortkörda av polisen och i Portosin, där det åter var fest tre dagar i sträck. Flaggprydda fiskebåtar. Spanjorerna älskar knallskott och fyrverkerier, vilken tid på dygnet som helst. Och stora scener med musik till långt fram på morgonen… Bra med öronproppar, om man är känslig.

Från Portosin passade det bra att ta bussen till Santiago de Compostela. Intressant och en mäktig katedral, slutmål på pilgrimsvandringen genom norra Spanien. Staden hade en gammal del och många fina byggnader. Vi bjöds på vacker musik, när vi vandrade genom staden.



Tycker du att bilderna är små, klicka gärna på dem….

Vart är vi på väg?

Vi har under sommaren fått några frågor på vår blogg eller över mail. Vi ska försöka att besvara några. Därefter följer två nya blogginlägg, som berör västra Frankrike och Biscaya.

När vi lämnade Sverige var sommarens mål Holland. Visst fanns det tankar om ev. fortsättning, men vi ville hålla tag i och uppleva Holland först innan det blev dags att tänka vidare. Det har medfört att vi inte bokat någon vinterhamn än. Dock börjar Algarvekusten bli det som kanske är möjligt, även spanska sydkusten väster om Gibraltar. Just nu undersöker vi alternativa vinterhamnar. Vi vill vara på plats i slutet av september, då vi har ett möte med våra vänner i Vågspel i början av oktober i Madrid.

Blev det någon genever i Holland? Nej tyvärr Jerker. Så starka drycker är sällsynta ombord. Även vinintaget har minskat. Följer i era spår. Dock befinner vi oss sällan i löparspåret… Numera är det öl och vatten som gäller. Sällskapsdryck är oftast kaffe, när man möts i någons sittbrunn.
Hamnavgifter är ju alltid intressant att höra om. Vi gjorde ju vår första svajning i veckan som gick och den var gratis. Annars har hamnavgifterna stigit allteftersom vi kommit längre och längre från Sverige. Vi har faktiskt rört oss ca 1900 nm under färd från Norrköping. Vi har tidigare berört att alla länder tar turistskatt. Där var Borkum klart dyrast med ca 5 euro /person och natt. Just nu har vi dålig koll på det priset. Vi uppfattar att man inte bryr sig så mycket. I Tyskland var Norderney dyrast med hamnavgift på 233:- I Holland var hamnpriserna högst moderata, max drygt 200:-. Dessutom fanns det ju möjlighet till gratisnätter, om man förtöjde utmed kanalbanken vid särskilt anordnade bryggor. I Nieuwpoort, Belgien tillbringade vi fyra nätter för 815:-. Utmed kanalkusten i Frankrike var det dyrast i Dieppe, 350:-. I St Peter Port, Guernsey betalde vi 280:-/natt. Franska Bretagne, där steg priset till 390:- i dyraste hamnen Port Haleguin. La Coruna överraskade med 250:-, alltså billigare än vi trott. Dessutom tillämpar man rabatt här fem för fyra eller sju för fem. Gäller den inre hamnen. Dessa priser baseras på en euro-kurs mellan 9,00 och 9,20. Vi har ett Mastercard över ICA-banken. Bra växelkurs.

Hamnar och marinor är vanligtvis av mycket god standard. El och vatten alltid tillgängligt på bryggorna. Ibland tas kostnad ut för WiFi, ibland ingår det i priset. El och vatten har varit gratis sedan vi lämnade Holland. Där togs alltid en kostnad ut. Vi kände inte av den så ofta då solceller och vindsnurra jobbar bra. Tvätt kostar för en maskin med tork 50-100:- Håkans handtvätt är gratis…. Välordnat, med oftast mötande personal i franska hamnar, där hamnkontoren också är välbemannade.

När vi pratar priser kan vi konstatera att matpriser i Sverige känns billigare än där vi varit. Vi har förbrukat mer diesel än vanligt. Dieselpriset ligger mellan 13-15:-. Antal motortimmar sedan vi lämnade Norrköping är ca 220. Detta att jämföra med att vi haft 125 i snitt under de 18 år vi seglat vår Alacrity.

Du som följer vår blogg, anslut dig gärna som medlem under bloggintresserad.....

Över Biscaya till La Coruna

Så var ögonblicket inne. Lite spända inför Biscaya, tuffade vi ut från Port Haliguen på tisdagsmorgonen vid sjutiden. Gryningsljuset var förbi och solen fanns bakom molnen. Vi satte segel och passerade sydost om Belle Ile. Då kom solen fram.

Det blev en behändig segling. Dyningen låg på från nordväst, vindriktning första dygnet mellan väst och nord 4-8. Under dag två vred vinden mot nordost, samma vindstyrka (tyvärr uteblev den ostliga vinden). Sol på dagen, månsken på natten. Men visst fanns det stunder då det var svårseglat och vi fick använda motor. Det behövs också ganska mycket vind för att få fart på båten under rådande förhållanden med dyning och vågor. Vi kunde segla 32 timmar och åkte motor 23. Under 60 distans avslutningsvis blev vi hänvisade till motorsegling på grund av rådande förhållanden, dyning från ett håll, vågor från ett annat och vind från det tredje hållet.

Ett ganska tomt hav. Vi såg några segelbåtar, när vi lämnade den franska kusten och närmade oss den spanska. Här fanns även enstaka fiskebåtar. Några handelsfartyg passerade, när vi var längre ut. Ett par delfinmöten samt en valrygg, den senare vid Ing-Maries sällsynta besök i sittbrunnen.
Ett dramatiskt landskap mötte oss, när vi närmade oss den spanska kusten. Höga berg, som på sluttningarna dels var skogbevuxna, dels visade berg i dagen. Efter ca 330 nm kunde vi gå in mellan höga berg i en liten ”ria”(fjord), där vi ankrade upp. I Ria de Cedeira låg vi på svaj under knappt två dygn och latade oss, nöja med att ha genomfört överseglingen. Nu var vi långt borta, och vi hade gjort det…
Runt rian fanns en liten fiskehamn, härliga sandstränder och en litet samhälle. På dagarna samlades folk på stränderna och vi hörde avlägsen musik. Tyvärr är fortfarande vattentemperaturen mellan 16-18 grader, alltså inte badbart för oss. Under vistelsen här upplevde vi både sol, dimma och regn. Lufttemperatur blev högst 22 grader.
Nu låg La Curona ca 30 nm borta och på lördagseftermiddagen förtöjde vi i detta långseglarnas Mecka. Mycket trivsam atmosfär på bryggan, där ett tiotal båtar på väg söderut är samlade.