Du vet väl att bilderna kan bli större om du klickar på dem...
Det var fortfarande soligt och mycket varmt i luften och i vattnet, när vi lämnade Cadiz. Definitivt dags för nya, sköna, lata dagar på svaj. Vi hade ingen aning om att vattnet i Atlanten skulle vara så varmt i september, inte heller att det skulle finnas möjligheter till hyfsat lugna platser att ankra vid utmed spanska Atlantkusten. Det vill vi gärna göra reklam för. Vi blev lite nostalgiska när en Mälar30 kom in i vår vik.
Vi var inte ensamma av att njuta. Fiske, en populär hobby här nere. Och återigen såg vi ungdomar pröva på att ”gå på vattnet”. Senast vi såg det var vid Meganesi i Grekland. Träning ger färdighet.
När vi låg vid marinan vid Porto Sherry innan vi gick till Cadiz, var det segelaktiviteter för barn och unga. Nu träffades grupper på stranden och spelade fotboll, sprang, simmade eller bara hade det skönt. Vi var inte inne i marinan, men kunde på avstånd se, att blandat med de färgglada husen fanns en hel del hus, som inte byggts färdigt. Om detta tillstånd skrev Mona och Janne om i ett av sina resebrev från 2008.
Rota var ett av sommarens mål. Våra vänner Carl och Melanie har pratat mycket gott om den lilla staden efter två övervintringar där. Från vårt besök i april 20012, var vi inte lika entusiastiska. Skulle vi ändra oss? Värmen höll i sig och vi valde att ankra söder om staden den första natten.
Vårt minne av Rota var de fina stränderna, då 2012 fullständigt tomma. Nu var det liv och rörelse, när vi tog vår första promenad en lördag. Det visade sig att barnens sommarlov slutade den helgen, vilket vi märkte kommande måndag, då det enbart var vi och andra seniorer, som vandrade utmed strandpromenaden eller var på stranden.
Visst fanns det några höghus utmed den långa stranden. Knappast hotell. Verkade att finnas mest lägenheter, som hyrdes ut, många inne i staden. Men staden hade i övrigt mest välskötta småhus. Rent och prydligt överallt. Här liksom i Cadiz och i Chipiona städas gator och trottoarer. Populärt område för spanjorer att ha eget sommarboende här?
Det är roligt att återse båtar och personer vi mött tidigare under resan. I marinan i Rota låg Chicitita II kvar på samma plats som 2012 och vi fick möjlighet att förtöja bredvid henne igen. Denna gång var hon svenskflaggad. Har du gott minne kanske du kommer ihåg, att vi skrev 2012 om båten som hade spansk ägare med svensk hustru. I år blev det merkontakt! Mycket trevligt! Att flaggan bytts ut, handlade om regler för segelbåtar med spansk flagg, som kunde undvikas med annan nationsflagg.
Ja, så var det ju sherryn… Vi hade noggranna anvisningar från Carl och Melanie, vart vi skulle gå. Och det blev trevliga kvällar både på den lite mer besökta sherrybaren, men också på bodegan. Till sherryn kunde vi köpa god tapas. Det var lite svårt för oss som inte talar spanska att hålla oss framme och beställa. Vid första tillfället fick vi hjälp av en vänlig spanjor. Många pratar gärna, men bara spanska.
På bodegan var det lite lugnare, om man kom före nio. Efter att vi provsmakat några olika sorter, köpte vi med oss några flaskor av det lokala sortimentet.
Ja, Rota är definitivt värt ett besök.
I anslutning till Rota ligger en militärbas. När vi checkade ut fick vi veta att fartyg och flyg skulle träna utanför den västra stranden. Vi fick koordinater, så att vi såg vilket område som var ”restricted area”. Märkligt litet… Det visade sig, när vi kom ut, att någonstans var det fel. En patrullbåt kom tutandes emot oss, vi blev uppropade på VHFen och blev ombedda att snarast lämna ”restricted area”, på grund av den övning som skulle äga rum. Efter ett långt samtal lyckades vi få fortsätta vår färd, bara vi höll oss ur vägen för det lilla hangarfartyget. Var det så att den koordinatsbeskrivning, som publicerats, var fel och det kom de fram till under vårt samtal….
Nästa stad utmed Atlantkusten blev Chipiona. Här mynnar floden Guadalquivir, som kan ta dig ända upp till Sevilla. (Sevilla besökte vi 2012 landvägen; en trevlig stad.) Vi förtöjde i den väl skyddade hamnen. Hög- och lågvattendifferensen låg på ca tre meter.
Här i Chipiona var det betydligt fler seniora turister, än vi sett tidigare. Hela staden var mer turistisk, än t ex Rota. Stadens sevärdheter, fyren och den vackra basilikan låg utmed den fyra kilometer långa strandpromenaden.
Under våra promenader var det dags för förmiddagsfika.
En av kvällarna tog vi en vandring utmed strandpromenaden och i staden. Ett brudpar ville ha ett annorlunda bröllopsfoto….
Här drack vi muscatel istället för sherry. Vad är skillnaden? Förmodligen druvsorten… Det här får vi nog läsa på lite bättre om.
Fyren fascinerade… och solnedgången..
Vi hittade också en liten fin kyrka och ett litet kapell och kom så småningom hem till båten.
När havet lagt sig är det dags att släppa förtöjningarna.
