onsdag 6 september 2017

Nu är det Atlanten som gäller.


Från Gibraltar genom Strait of Gibraltar och förbi Tarifa. Det gällde att få ihop det med tidvatten och vindar. Vi hade ett perfekt läge på söndagen. När det var dags att släppa förtöjningarna hade vi åskan över oss. De lokala väderprognoserna hade inte uppmärksammat den regn- och åskfront, som drog fram över södra Spanien. När vi gick in på Klart väder såg vi att före onsdag var det inte läge, om man beaktade åskfronter. Dessutom var det västliga vindar i sundet några dagar. Tiden rann iväg.... På onsdagen fick det bli av. Då blåste det svagt ostligt i sundet. Sen förmiddag lämnade vi Gibraltar och fick en bra strömsättning ut genom sundet. Inträffade dock en våt malör .....
Mindre än tio distans till Afrika. De dagar vi förflyttade oss utmed spanska kusten hörde vi Pan Pan- meddelande. Små ribbåtar, som kom från Afrika med varierande antal ombord. Så även här vid Tarifa.
När vi passerade Tarifa, västligaste punkten i sundet, där det sägs blåsa mer än 15 meter/sekund fler än 300 dagar/år, var det i det närmaste vindstilla.
Eftersom det blev en fin kväll, beslutade vi oss för att gå hela vägen till Cadizbukten. Här utmed Atlantkusten, som på så många andra kustområden vi passerat, fanns parker med vindsnurror. Nu var vi också inne på historiska vatten. Vid solnedgången passerades området vid Trafalgar. Fyren på yttersta revet fångade de sista solstrålarna. Satte igång våra funderingar, om hur det var den gången för mer än 200 år sedan...
Vid tvåtiden på natten lät vi ankaret gå vid stranden strax norr om den nya, imponerande bron som sammanbinder halvön, där Cadiz ligger, till östligare landområden.
Redan morgonen därpå flyttade vi till en mindre exponerad ankringsplats, vid Puerto Sherry. Där låg vi kvar några dagar. På vardera sidan av Porto Sherry fanns flera sandstränder. Fin, mjuk och ren sand, golden beaches. Fortfarande var det många spanjorer, som njöt under parasollen eller i det 27 gradigt vattnet.
Marinan i Porto Sherry, ett maritimt centrum. Här bedrevs seglarskolor för barn och unga under dagarna vi ankrade utanför. Det var en fröjd att följa instruktörernas arbete med barnen och ungdomarna. Återväxten är säkrad.
Hård vind i prognosen och vi begav oss till Marina Puerto American i Cadiz, 2,5 distans från Puerto Sherry. Nu är det fingerpontoner som gäller och "pasarelan" får förbli fastsurrad.
Cadiz lär vara Europas älsta stad, mer än 3000 år gammal. Sjöfartstad. Härifrån avseglade Christofer Columbus på sin första resa till nya världen. Runt den historiska delen av staden löper en kraftig mur. Vi vandrade på de murområden, som var tillgängliga. Vi kan ju bara fantisera, hur befästa dessa murar varit under historisk tid.
Utmed Atlantkusten låg långa sandstränder. La Caleta låg i anslutning till den historiska delen. Utmed det moderna Cadiz låg milslånga stränder.
Kring en hamnstad händer det oftast något varje dag. Imponerade blev vi av det peruanska segelfartyget Union, som tidigt en morgon gled förbi marinan i Cadiz. Det hade deltagit i Tall Ship Race och om några månader skulle det vara tillbaka i Peru. Ombord fanns ca 100 kadetter, vilka var utplacerade på skeppets råsegelstänger, när fartyget anlöpte staden. Flagg över topp förstärkte det festliga inslaget. Tyvärr fanns inte möjlighet att gå ombord, men vi fick en trevlig pratstund med två kadetter, som berättade om sin utbildning och om livet ombord.
Cadiz hade en imponerande katedral. Här samlades vi turister på trappan i skuggan och studerade folklivet på torget framför katedralen.
Vid stadens torg och gränder låg många caféer och barer. Under våra dagar i Cadiz blev det många tusen steg för att få del av atmosfären i staden. De smala gränderna med utbyggda burspråk, så typiskt!
Marinan Puerto American, låg femton minuters promenad från centrum. Vi kunde välja att promenera utmed muren/strandpromenaden eller hamnområdet. Staketet runt hamnområdet var dekorerat med stora vackra fotografier, som fångade händelser av fotograf eller konstnär.
Efter några dagar lämnade vi marinan och återvände till det lata livet vid Puerto Sherry. Under natten hade Union fått sällskap...

måndag 28 augusti 2017

Gibraltar avslutar projektet Medelhavet.


Så är vi här igen, i Gibraltar. Och denna gång är vi förtöjda i Queensway Quay Marina. Inte vanligt att man blir "inbommad" på natten. Men här läggs en barriär mellan 20.30-8.30 vid infarten. Den vanliga incheckningen består av att registreringspapper, försäkring och pass ska tas med. Dessa dokument fotograferas. Sedan blir det dags att fylla i ett eller två formulär, där allt som finns på de tre tidigare dokumenten ska nedtecknas....Fylla pärmar med papper....
Senast vi var i Gibraltar, låg vi på andra sidan gränsen, i spanska La Linea. I anknytning till den marinan finns ett stort ankringsområde. Utmärkt! Och på södra sidan av flygfältets startbana, i Gibraltar, ligger en stor marina i Ocean Village. Där ligger numera Casinot, inrymt i ett kryssningsfartyg. Även hotell och restauranger finns där.
Klippan är inbjudande. En heldag med promenad upp och ner och däremellan alla apor, som har sin hemvist där uppe. Intressant att se hur de vuxna aporna tar hand om de små. Och visst imiterar aporna det vi människor gör. Eller började det tvärtom…… Från toppen ser vi Afrika på andra sidan sundet och där ligger den spanska enklaven Cueta. Lite längre österut på den afrikanska kontinenten ligger en annan spansk enklav, Melila. Vill man inte gå upp och ner finns linbanan.(Lite mer om Gibraltar finns i bogginlägg från april 2012.)
Här i Gibraltar är det många byggnadsprojekt på gång. Hänt mycket på fem år. Bilden nedan är tagen vid en av de få grönområden som finns här, Commonwealth Park, med två pågående byggnadsprojekt i bakgrunden.
Men låt oss gå tillbaka ett par veckor. Efter fem veckor i Sverige återvände vi till Alacrity i Almerimars marina. Det var dags att förbereda inför etappen västerut mot Portugal. Båttvätt och proviantering. Men det var mycket varmt. Så efter lunch fick det bli att relaxa och bada i 28 gradigt vatten. Liksom tiden innan vi for till Sverige, träffade vi på svenskar i Almerimar. På torsdagskvällarna var det skandinavisk afton på La Gavota och denna gång träffade vi två svenska seglarpar, Mattis och Pirjo samt Göran och Eva. Ett möte på Mercadona med Christina och Frank, gav upphov till flera trevliga stunder. De var på veckobesök i Almerimar.
Frisk ostlig vind och akterliga vågor, sa prognosen. Vi startade en tidig morgon. Lugnt! Av prognosen det blev det inte så mycket och det mesta av tiden motoriserade vi utmed Costa del Sol. Övernattningarna blev i Caleta de Velez och Benalmadena. Caleta de Velez är en fiskhamn, som haft stora problem med måsar, som förorenade på bryggorna. Nu hade man konstruerat med hjälp av metallställningar och rep ett effektivt motmedel. Benalmadena är en av många turistorter utmed Costa del Sol.
Sista benet mot Gibraltar blev riktigt tursamt. Vi hade prickat in avfärden så att det stämde med högvatten och medström. Lite segling blev det också….Ja, nu är det dags att hålla reda på hög-och lågvatten för att dra nytta av de strömmar som hör samman med tidvattensystemet. Några extra knop med eller mot…..När vi närmade oss Gibraltarklippan låg många fartyg för ankar på den östra sidan i väntan på ”ny last”. Och Afrika fanns där på avstånd.
Vi rundade sydspetsen av klippan och då släppte medströmmen och vi mötte motström och oroligt vatten under en halvtimme på väg till ankringsplatsen för en natt.. Gibraltarklippan, alltid närvarande.