Det blev en tidig och kall säsongstart.

Den tredje april sjösattes Alacrity i Chalcoutsi. Dagen före sjösättningen lastades hon på den vagn/släde, som skulle sjösätta henne. Det gav Håkan lite tid att måla på bottenfärg, där stöttorna stått mot skrovet. En vacker natthimmel lovade en fin morgon.

Vi fick en lugn morgon, när vi gled ner i vattnet. Våra vänner Carl och Melanie vinkade av och tog några bilder, som visar hur lugnt och fint vi sjösattes. Vi tackar för en fin tid med Sia och Petros på Boatcenter. Kommande dagar blev också vindfattiga, en bra start för att få ordning på grejorna. Vi var välklädda med underställ och fleecekläder. Lika kallt som tidiga seglingar i Sverige. (Men efter 14 dagar blev det lättare klädsel.)

Vi var tämligen ensamma i sundet mellan fastlandet och ön Evia under de första dygnen. Första natten passade vi på att besöka den lilla populära bukten vid byn Voufalo på Evia. Här var det tämligen öde, inga ankrade segelbåtar, enbart några fiskare som pysslade med sina båtar utmed kajen. De få semesterlägenheterna på bergssluttningen var alla igenbommade.

På svaj igen, den andra natten i den grunda viken vid ön Xero. Här fanns också en fransman, som var tidigt ute. För vår del är det den tidigaste start vi gjort, sedan vi kom hit ner.

Efter några dygn på svaj gick vi mot Porto Rafti. Dit anlände Pelle och Anita, vänner från Norrköping. Väderprognoserna talade om hårda vindar men av dem märkte vi inget av under våra dagar i Porto Rafti och i Lauriou.

En skön slör tog oss till ön Poros. Ruinerna av templet vid Sounion på grekiska fastlandets sydöstra spets syntes tydligt i morgonsolen. Templet byggdes för ca 2400 år sedan. Vid nordliga vindar är bukten nedanför templet en populär ankringsvik.

I Poros var det gott om charterbåtar, trots att det var tidigt på säsongen. Vi stannade några dagar och vandrade i gränderna. På toppen av Poros finns en fin klockstapel. Höjden bjuder på fin utsikt. På restaurangen var vi säsongen första gäster. Här serverades en utsökt moussaka. Vi bjöds på extra vin och öl, något som är vanligt på försäsongen. En god dessert är ett annat alternativ.

En önskan denna säsong var att besöka ön Hydra. Vi anlände dit några dagar före påsk. Trångt i hamnen… Där fanns inte plats för så många gästande båtar. Vi hade tur, även att vi blev hopträngda med en turistbåt, som ville ha plats för natten…

Vi fick några härliga dagar på Hydra. Sommarvärme…. På Hydra fanns ingen motorfordonstrafik (med undantag av sopbilen). Istället sköttes transporter av hästar, åsnor eller mulor, specialiserade på olika transporter. Vi undersökte gränderna i den lilla staden. Vi vandrade utmed den anlagda promenadvägen, som fanns på norra sidan, väster om hamnen. Många dagturister gjorde detsamma. Hit till Hydra går många snabbfärjor från Pireus.

Porto Heli blev sista hamnen för Pelle och Anita, innan de tog snabbfärjan till Pireus. Men vi hann bekanta oss med den lilla staden vid den stora bukten. Stolta planer för den lilla staden på 60-talet. En lång kaj blev anlagd. men någonstans i projektet tog det slut. Inget vatten eller el finns att få på kajen. Vattenbilen kör ut färskvatten och de som inte har solceller får ta till generator, störande för närliggande båtar.

En minnesvärd utflykt till Meteora.

I mitten av mars reste vi norrut mot mellersta Grekland, till Meteora, Kalambaka. Efter fyra timmars bilresa från Chalkoutsi kunde vi på avstånd se de märkliga klippformationerna, på vilka kloster byggts under de senaste fem hundra åren.

De första eremiterna kom på 1000-talet för att söka ensamhet och de isolerade klipporna, somliga 600 meter höga, var idealiska. Det enda sättet att nå toppen var med hjälp av trästegar och rep. Först byggdes små kyrkor och vartefter påbörjades uppförandet av organiserade kloster. Beräkningar gör gällande att det tog 20-30 år att få upp materialet till den aktuella toppen och ytterligare 30 år att bygga klostret. Idag finns sex bebodda kloster.

Det äldsta och även största klostret, The Holy Monastery of Great Meteoron, byggdes under 1500-talet på den största och högsta klippan i området. Först för ca 100 år sedan byggdes väg upp till klippan. Dessförinnan var det stegar och rep som gällde för att ta sig upp och ned. Tyvärr blev det inte tillfälle för oss att besöka klostret, då det var stängt på grund av ett dödsfall dagen vi kom. Det blev inte heller möjligt att besöka klostret senare under vårt besök.

Istället blev vårt första besök i det närliggande klostret Varlaam. Många trappsteg upp till entrén. Tillträde var enbart tillåtet till klostrets yttre område samt klosterkyrkan. Klostret var betydligt större kunde vi notera från vägen, som ledde dit. Kyrkan var utsmyckad med vackra målningar, som illustrerade Jesu liv men också den grekisk-ortodoxa kristendomens historia. I källaren fanns ett museum, som berättade om hur klosterlivet här i Meteora uppstått. Vi hittade också den vinschanordning, som användes för att få upp material och varor till klostret. Under vårt besök restaurerades taken i klostret.

Ett lättillgängligt kloster var St.Stephens Nunnery. Från parkeringsplatsen var det enbart en bro som ledde in till klippans övre del. Här skötte nunnorna allt arbete med turisterna, som besökte klostret. Även här var det begränsningar för oss besökare till kyrkan och klosterträdgården. Här fanns ett litet museum, som innehöll många vackra textilier, broderade under århundraden.

Det mest svårtillgängliga, The Monastery of Holy Trinity, var litet och här bodde två munkar. Det var en fin atmosfär i klostret och i klosterträdgården och från klippan hade vi en enastående utsikt över dalen och Kalambaka. För att ta sig upp till klostret, följde vi en stig ner till foten av klippan och sedan var det 140 trappsteg innan vi var på toppen. Pust!!

I munkklostret sköttes arbetet med besökare av män från byn. Denna klippa användes till spektakulära scener i en tidig James Bond film, For Your Eyes Only med Roger Moore.

Klostren Roussanou och St Nikolaus Anapafsas låg på lägre klippor i området.

Vilken tur vi hade under våra dagar i Meteora. Sol och fantastisk utsikt. Man blir ödmjuk, när man inser hur dessa byggnader byggts under åren; för hand med hjälp av stegar och rep. Enastående!

Tillsammans med våra vänner Carl och Melanie fick vi en minnesvärd resa. Så mycket roligt vi gjort tillsammans under de fem år vi känt varann. Nu skiljs våra vägar på havet, vi går västerut och de blir kvar i Egeiska havet.

Dagarna avslutades på hotellterassen, varifrån vi hade en underbar utsikt över Meteora och landskapet omkring.