torsdag 14 juli 2016

"Mamma Mia öarna"


Så kom vi äntligen till Sporaderna, dit vi tänkt oss förra sommaren. Sporadernas västligaste ö Skiathos samt grannön Skopelos är starkt förknippade med filmen Mamma Mia och Abbas musik, som är ett ledmotiv genom filmen. En del av filmen är inspelad på öarna och det är något turistnäringen tagit vara på.
Runt Skiathos finns många stränder. Koukounaries på sydsidan av ön är en av de större. Enbart ett hotell finns i anslutning till den långa stranden. Alla stränder runt ön är öppna mot omkringliggande hav, vilket gör att dyning rullar in ibland. Vi låg för ankar här några dagar i frisk nordlig vind på dagarna och sydlig dyning på kvällarna. Vädret var inte inbjudande för vattenlek men promenad utmed stranden gick bra. Detta var sista veckan i juni och stränderna var inte välbesökta.
Stadskajen i Skiathos stad var välfylld med turistsegelbåtar, besättningar som lockade med dagseglingar till platser, där inspelning av filmen Mamma Mia ägt rum. Även större utflyktsbåtar hade liknande erbjudanden. Vi fick ankra upp i bukten öster om hamnen.
Flygplatsen på Skiathos har sin inflygning över bukten vid nordlig vind, roligt att titta på. Pelle Holmfeldt letade fram detta klipp från You Tube..... https://www.youtube.com/watch?v=XqIKA25HEKg
Som vanligt vandrade vi runt, när vi kom iland, både i de centrala delarna, men också i ytterområden av den lilla staden Skiathos. Snyggt och prydligt. som vanligt var många hus tomma, sommarboende hade inte anlänt. Däremot fanns det hantverkare, som putsade och fejade vid husen.
En av kvällarna passade vi på att återigen se Mamma Mia på stadens utomhusbiograf. Mycket engelsmän, som stod för stämningen i salongen. I övrigt var Skiathos vid vårt besök en plats, mycket präglad av turister och nattliv. Utmed kajen låg ett musikcafé, varifrån musiken hördes till sextiden på morgonen......en av de få gånger vår nattsömn blivit störd under vår resa.
Fem distans från Skiathos når man en av Skopelos färjehamnar, lilla Loutraki. Trång, fantastisk manövrering av färjorna. Vi förtöjde vid den lilla charterbryggan. Härifrån liksom från Skiathos utgår chartersegelbåtar och eskadrar, som seglar kring den västra delen av Sporaderna eller i The Bay of Volos. Förvånansvärt lite uthyrt....
Glossa, en by några km upp på bergssluttningen. Dit upp kunde man vandra eller åka buss. Vi gjorde båda delarna, beroende på syftet med vårt besök i Glossa. De som ville träna lite extra tog åsnestigen. Halva avståndet mot bilvägen men med en brantare stigning. I-M valde vägen. De andra tre åsnestigen. Morgonjuicen blev belöningen och smakade utmärkt.
Håkans födelsedag firades först i båten tillsammans med besättningen från Thala. På kvällen tog vi bussen upp till Glossa. Först en drink vid torget och sedan en god middag på restaurangen Agnanti. Stämningsfull utsikt.....
Även vi lockades till en plats som fanns med i Mamma Mia-filmen, nämligen Klippan med bröllopskyrkan. Vi hyrde bil och kom dit på fm, inte helt idealiskt för fotografering, men färre andra turister att trängas med. Vad som användes i filmen var en plattform nedanför Klippan samt del av den trappa, som leder upp mot kyrkan på toppen. Den kyrkan användes inte i filmen, men vad gör det. Turisterna kommer villigt hit och omgivningarna är spektakulära.....och kyrkan i verkligheten är liten och fin.
Under vår bilutflykt besökte vi Skopelos stad, idyllisk och trivsam. Det fanns flera exempel på klassiska gamla sporadiska hus med träbalkonger och skiffertak. Dessutom tittade vi på olika ankringsplatser, som fanns runt ön. För i värmen lockade bad från båten.
Vi lämnade Loutraki och fick en frisk segling söderut. Vi ankrade upp vid Panoramou, en vik där dyningen inte går in i den södra delen. Vid inloppet ligger moderna semesteranläggningar, en med "bergbana" för bekvämligheten, när gästerna ska hem från stranden. Här i viken badade vi under några dagar.
Det var ganska svårförtöjt i viken med rådande sidvind, så man fick hjälpas åt att få till en "medelhavsförtöjning", dvs få iland linor från båten.
En natt blev det åska och det blåste upp. Många båtar valde att lämna sin ankring och körde runt i viken under någon timme tills det lugnat ner sig. En katamaran fastnade i en annan båts kätting på väg ut och Håkan hjälpte till att få ut ytterligare ett ankare samt en lina till land för att hålla den på plats tills det lugnat sig. Lite spänning på natten....

onsdag 6 juli 2016

Avstickare från "rutten" till Sporaderna


Knappt tre veckor i Pagasitikos Kolpos, Gulf of Volos. Vi njöt av omgivningarna och seglingsvattnen passade oss. Vi kryssade kors och tvärs i bukten, där ingen sträcka var längre än 15 distans. Det blev lite blåsigt under en period och då blev vi kvar längre än vi tänkt oss på en plats....
Helt ensamma i viken vid Nies. Några små fiskebåtar låg förtöjda vid en brygga, campingplatsen var i princip öde och husen i byn tycktes vänta på att ägarna skulle återvända. Under vår promenad utmed bygatan fick vi sällskap av en hund. Det visade sig att några hus var faktiskt bebodda.
Utmed östra och södra delen av Gulf of Volos löper bergsryggen Trikeri Peninsula, likt en lång utsträckt drakrygg. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Trikeri Högsta toppen, Mt Pilion, 1 548 meter, är snötäckt på vintern. Vid yttersta spetsen hittade vi en liten ankringsplats. Här njöt vi och badade i kristallklart vatten.
Många greker reser till Trikeri Peninsula på semester. Stora hus, en del ägda av greker utomlands, låg på bergssluttningarna. Från huvudorten Volos gick flera färjor dagligen ut till Sporaderna. Här mötte vi de första chartereskadrarna.
Efter fem minuters färd med taxibåt från spetsen av Trikeri Peninsula, var man på den lilla ön Palaio Trikeri. Vid vårt första besök på ön förtöjde vi Alacrity vid den lilla bryggan vid en av restaurangerna. Ön hade fått EU-medel. Kanske bidrog det till att det fanns ett vackert torg samt stenlagda promenadvägar på ön. På toppen av ön låg ett kloster från 1800-talet. Efter andra världskriget användes klostret som kvinnofängelse.(se länk ovan) Idag är klostret ett gästhem för dem, som önskar avkoppling i vacker miljö.
Vid vårt andra besök på Palaio Trikeri, då med vår gummijolle, träffade vi Maria och Aris, två grekiska ungdomar, som bodde i Sverige. Med lokalkännedom om staden Volos inspirerade de till besök där och en dag blev det bussfärd dit.
Volos ligger i norra delen av bukten. En av stadens sevärdheter var det moderna tegelbruksmuseet. Vi vandrade runt, som enda besökare, och försökte få en uppfattning om hur tillverkningen gått till. Efter besöket hittade vi ett trevligt café i den äldre delen av staden.
Styrkta av kaffe och juice, flanerade vi utmed gågator och längs kajerna. Mytologins Jason, som begav sig ut för att leta efter det Gyllene skinnet, hade Volos hamn (Iolchos) som utgångspunkt. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Gyllene_skinnet
Varmt, varmt, varmt. Det var skönt, när vi slutligen hittade restaurangen Avra. Här serverades tsipouro, en lokal variant av ouzo/raki, tillsammans med smårätter.
Ja, under vistelsen i Gulf of Volos var det dags att plocka fram våra datorfläktar, så att vi kunde få lite svalare i båten. Dagstemperaturen låg runt 30, något svalare på natten. Vattentemperaturen pendlade mellan 20-25. Fortfarande juni....
I den sydöstra delen av Gulf of Volos låg vi ankrade vid Vathoudhi under några dagar. Där vi ankrade, hade de lokala fiskarna sitt fiskevatten, så vi omgärdades varje natt av långrev eller långa nät. Fiskelyckan tycktes begränsad. Här firades Håkan-dagen.
Dags för midsommar, som vi firade med Carl och Melanie. Sillunch och "jordgubbsbakelser" serverades på Alacrity. Snapsvisor och så Små grodorna. Detta år låg vi förtöjda i ett blåsigt Ahilio i sydvästra delen av Gulf of Volos.