I år övervintrar vi i Finike

Dags att avsluta årets säsong med ett blogginlägg från Finike. Sammanfattningsvis blev det 1584 distans från Marina di Ragusa och till Finike, därav seglad distans 718. Vi har varit på väg i sex månader men har bara förflyttat oss under 51 dagar. De övriga har vi legat stilla. Årets hamnkostnader stannade på 20 000 mot förra årets 50 000. Dock har vi besökt många restaurangbryggor- och bojar. En del avgifter ligger på restaurangkontot. 7 000 har vi betalat i administrativa avgifter i Grekland och Turkiet för att få vara här.

Redan december. Och vi har legat förtöjda i Finike Marina i mer än en månad. Wim och Jacqueline på Zephyr välkomnade oss, när vi anlände den 1 november och vi förtöjdes bredvid dem. Marinan var ganska välfylld och kommande dagar anlände många av båtarna från Marina di Ragusa. Här ses Erika på Awake förtöja.

Platsen vi kom till var utsatt för dyning, som rullade in i marinan och efter en knapp månad fick vi möjlighet att flytta till en lugnare plats. Vattenpumpen var borttagen på motorn, så vi blev bogserade till den nya förtöjningsplatsen.

Finike är en levande turkisk stad med ca 12000 invånare. Här finns det mesta man behöver. Medelstora supermarkets, många mindre, dock mycket välsorterade livsmedelsbutiker, slaktare, bagerier och grönsaksaffärer.

Varje lördag är det marknadsdag. Förutom ett enormt utbud av frukt och grönt säljs också kläder och skor, hemtextilier och div. husgeråd. Marknaden upptar flera kvarter, men när lördagen är över återgår allt till det vanliga.

Vid vårt första besök på marknaden hade vi en utmärkt guide i Canan. Hon är turkisk-engelsk och bor på båten Lime Light. Här berättar hon om turkiska ostar, vilket var bra. Det gäller att vänja sig.....

På marknaden äter vi lunch. Turkiska pannkakor med spenat och ost. Till det dricker vi te.

Odlad forell säljs i tank. Vi var många som köpte den dagen. Sedan grillade vi den på söndagens BBQ.

Granatäpplen och apelsiner konsumeras mycket. Varje frukost blir de till en god juice. Även jordgubbar kan vi hitta och de smakar bra. Mmmm.

Finike är kuperad i den västra delen. Två små floder rinner genom staden. Över den ena ses Håkan promenera på "Flintstonebron". En grön stad med parker. Många möjligheter för invånarna att ha picknick vid utställda bord och bänkar. Från busstationen, Otogar, går bussen eller den lilla dolmusen till många orter runt Finike.

Under de senaste tio åren har mycket nytt byggts. Det mesta är moderna flerfamiljshus. Villabebyggelse är ovanlig. Här finns inte några turisthotell. De ligger en mil österut närmare den större staden Kumluca. Många skolor för yngre och äldre elever ser vi på våra morgonpromenader. Även ett universitet finns här.

Bakom den stora moskén ligger kvarter med små verkstäder. Det mesta kan fixas. Vi nyttjar cykelverkstan'. OBS. Flaggan, som syns målad på bergssluttningen.

Ett otal barberare finns i Finike och stadens Hamam har fått besök. Här blev Håkan och Thomas intvålade och därefter avsköljda, innan det blev dags för oljemassage.

Att äta ute är billigt. Därför blir det allt som oftast lunch eller middag ute. Vin och öl serveras inte på restauranger, som ligger nära moskéer, ej heller på enklare matställen, s.k. lokanta. Ett trevligt initiativ togs av amerikanarna i marinan. På Thanksgiving anordnades en lunch med ugnsbakad kalkon och traditionella rätter. En närliggande restaurang stod för lokalen, kalkonerna tillagades av några, som har lägenhet och vi andra kom med tillbehören. Mycket uppskattat.

Marinan är säkert mer än 20 år. Kontor och klubbhus är ganska nya och vi anar att servicehuset är renoverat under de senaste åren.

Marinalivet påminner mycket om det liv vi hade i Marina di Ragusa. Olika aktiviteter anordnas. I klubbhuset, The Porthole, varvas ex. yoga, akvarellmålning, gitarrlektioner, teknikträffar, dataundervisning, turkiska, bridge samt film-och spelkvällar. Dessutom finns träffar på dag- och kvällstid, då det serveras kaffe med hembakat, öl och vin. Överskottet går till att ta hand om övergivna hundar och katter. I marinan finns ett antal fyrbenta( en har bara tre ben) vänner. Även när vi går på stan' kan det hända att en hund "promenerar" mig.

Oftast är hundarna slöa, men tycker om att jaga bilar, som kommer in på området. På så sätt blev en av dem av med ena frambenet.

På fredagar anordnas vandringar och på söndagarna är det dags att motionera cykeln, något vi ännu inte hunnit med. Vandringen till Turuncova avslutades med te och så lämpligt, ett besök i ett bageri, där vi kunde smaka på turkiska kakor. Visst köpte vi. Därefter blev det dolmus till Finike.

Morgonpromenaderna kan kombineras med lära känna Finike. Vi har också varit med på shoppingresa till storstaden Antalya. Vi handlade i stora gallerior, som liknade dem vi besökte i USA. Ett stort Bauhus fanns också. En utflykt till den grekiska ön Kastellerizo(se bild nedan) har vi också hunnit med liksom en dagsresa dels till staden Kemer, åtta mil mot Antalja, dels til staden Kas, sju mil västerut. Men tro inte att vi hinner att delta i allt som ordnas. Vi har bl.a. missat två tillfällen till konsertbesök i Antalya.

Många båtar tas upp på land över vintern. Ca 100 båtar ligger där, medan det i marinan lär vara ca 340. Vi planerar för bottenmålning mm i mars/april. "Båtlyften" tar 80 ton och här går danska båten La Basinne upp för vinterförvaring. Dessförinnan hade ägarna Frank och Agatha flitigt använt motionsredskapen utmed strandpromenaden.

I början av november höll marinan ett välkomstmöte, då marinachefen Ziya hälsade oss välkomna. Några veckor senare inbjöd polisen i Antalja-regionen oss till ett möte för att berätta om hur värdefulla vi är som "turister" och hur de på alla vis vill underlätta för oss under vår vistelse i Turkiet.

Sommaren börjar ta slut med soliga och varma dagar. Lite snö låg på bergen, när vi kom hem från Kappadokien. Men efter veckans regnväder har det kommit betydligt mer snö på bergstopparna.....

Söndagar i advent träffas vi i klubbhuset och dricker glögg. Ger en känsla av att julen inte är långt borta. Vi önskar alla våra bloggläsare God Jul och Gott Nytt År!

Bussresa till Kappadokien

Under några dagar i november gjorde vi en bussresa till Kappadokien tillsammans med vänner från Finike marina.

Vi reste från Finike en tidig morgon. På vägen mot Antalya passerade vi skogklädda bergsområden. Vid Antalya låg havet spegelblankt. Vi fortsatte österut utmed havet innan det var dags att svänga norrut upp i bergen. Ett storslaget bergslandskap mötte oss. Innan vi nådde Konya, där vi hade vårt första stopp med sen lunch, hade vi kommit upp på den anatoliska högslättsplatån. Här fanns inget av den grönska vi sett tidigare. I Konya besökte vi Mevlana museum med Ramis grav samt närliggande moské. Moskéen ligger till höger.

Rumi, Mevlana Jelaleddin, poet och filosof. Hans dikter skrivna på 1200-talet är några av världens mest lästa idag. Grundare av "ordern", The Whirling Dervishes. För att få gå in i Mevlana museum och moskén bredvid hade alla kvinnor från gruppen sjal. Vi fick alla ta av skorna.

I museet fanns de celler, där blivande dervisher bodde under sin studietid. Bilden visar ett av instrumenten, som de spelade på. Musik och sång hade en betydelsefull roll under ceremonierna. Ordern blev olaglig i början av 1900-talet när Ataturk kom till makten. Idag kan vi dock få uppleva Whirling Dervishes, då orden lever kvar efter att ha omformats till en icke politisk organisation. Bilden är tagen efter en föreställning vi var på.

Under vistelsen i provinsen Kappadokien, med bl.a. städerna Göreme, Uchitar och Urgup imponerades vi av det fantastiska landskapet. Landskapet skapades för flera miljoner år sedan, då aska och vulkaniskt damm(tuff) från vulkanutbrott täckte den enorma högslätten. Sedan har väder och vind format landskapet. Basalt var den bergart som var hårdast i området och möjliggjorde " hattarna" på vissa formationer.

Tiden var för kort för att kunna vandra i mer än delar av två dalgångar men med diverse busstopp fick vi en god överblick av landskapet. Googla gärna på Kappadokien, bilder, så får du ännu fler miljöer.

Det mjuka materialet möjliggjorde bebyggelse under marknivå. I området fanns många underjordiska städer och vi besökte Kaymakli, en av de största. För ca tre tusen år sedan började man att gräva ut utrymmen för lagring av varor. Vartefter grävde man sig djupare ner och de underjordiska städerna kom att bli skydd, när det fanns fiender i området eller när kristna förföljdes. På den fjärde våningen låg köket och där såg vi den enorma sten, som använts som underlag vid malning mm. Klicka på bildtexten så blir det lättare att läsa.

Om än luncherna blev sena, bjöds vi på god, traditionell mat. Här bakas spenat- och ostfyllda pannkakor, en populär förrätt.

Ibland såg toaletten ut så här hos damaerna.

I slutet av Red Valley kom vi fram till ruinerna av den grekiska byn Cavusin. Vid folkförflyttningen 1923 förflyttades kristna greker härifrån till Grekland. Totalt förflyttades 1,5 miljoner greker från Anatolien. Numera finns en försiktig ny bebyggelse här.

I området fanns också mycket traditionellt hantverk. Vi besökte ett krukmakeri och en mattillverkare. Mycket intressant. En vacker skål köpte vi, men den handknutna silkesmattan fick vi lämna kvar.

Här liksom i övriga Turkiet är det fascinerande att besöka veckomarknaden. Bilderna får tala för sig själva. Teförsäljning pågår mellan stånden, inte för oss, utan för försäljarna.

Vid alla sevärdheter fanns möjligheter att handla produkter, som såldes i anslutning till parkeringsplatserna. Vi var några, som förälskade oss i mössor, som vi planerade att använda på vår ballongfärd.

Tyvärr blev det morgondimma, den morgon det var inplanerat en ballongfärd över området. Denna årstid är det vanligt med 50-75 ballonger i luften under morgontimmarna. Företaget bjöd på tidig frukost, men när ingen ljusning var i sikte fick vi våra pengar tillbaka och också de champangeflaskor, som var utlovade till efter flygningen.

Annars är granatäppeljuice en mycket populär dryck. Just nu är det säsong i Anatolien, medan Finikeområdet har slut på granatäpplen.

Marinachefen Ziya Dal deltog under resan. Vi hade två guider, som höll tempot uppe tillsammans med våra busschaufförer. Ziya är ny på marinan sedan i våras och har i.o.m. förmånliga priser lockat många övervintrade till marinan.