Blåsigare än vanligt...

Efter en trevlig, varm och solig midsommar, som både innehållit sillunch med engelska vänner och BBQ med ett antal besättningar på svenska båtar, ville vi söderut. Vårt mål var återigen Odysseus ö Ithaka. En skön segling ner till Kioni på nordöstra sidan. Kioni har en liten hamn som snabbt blir välfylld och vi fick lägga ankare med linor iland i anslutning till hamninloppet. Efter några timmar ökade vinden och till vår förskräckelse draggade vi, riktning mot klipporna. På med motorn, framåt och hjälp med att lossa linor iland. Men plötsligt ville inte motorn och inspektion under båten visade att en av våra linor fanns runt propelleraxeln. Vi släppte ut mer ankarkättingen och kom att ligga parallellt med klipporna, då linorna i land var borta. Lite respit... Under en timme var Håkan i vattnet och sågade bort tampen. Runt oss var läget kaotiskt med många båtar som inte hittade någonstans att ankra eller som draggade. Vi lämnade Kioni och gick till Vathi, en timme söderut. Kom fram vid niotiden på kvällen. En plats vid den "bästa kajen" fanns kvar. Senare på kvällen tändes eldar på kajen. Lokalbefolkningen firade in kommande helgdag. Nu har vi legat i Vathi sedan i söndagskväll och det är torsdag idag. Vinden har legat mellan 12-20 meter ( den senare vinduppgiften har gällt i byarna) på eftermiddagar och kvällar, lägre på förmiddagar och nätter. Besättningar på alla charterbåtar har ett elände när de kommer och ska förtöja i halvvind. Och på morgonen iväg igen.... Men Vathi är en trevlig plats. Cyklarna har vi tagit fram och sett oss omkring. God mat på restaurangerna. Och lite prat med folk i omgivningen. Igår pratade vi med en svensk, som seglat här nere vår och höst i mer än tio år. Han har aldrig upplevt något liknande. Normalt är det lätta vindar under juni och juli. Det är märkligt. Under vår resa från Sicilien möts vi hela tiden av kommentarer; blåsigare än vanligt. Dock har värmen kommit och vattentemperaturen ligger på 25 grader eller mer. I Vathi blev det dags att besöka Port Autority Of Ithaka för att få vår DEPKA stämplad denna månad. Samtidigt blev vi uppmanade att visa upp försäkringspappren. Vi har förfallodag den 30 juni och visas ska en papperskopia. Räcker inte med att visa försäkringsbrevet över nätet. Vi fick gå till bokhandlaren, som skrev ut från nätet. Kostade oss 20 cent. Innan vi lämnade Vathi var det dags att betala för oss. Hamnmyndigheterna vill ha drygt € 10/ dygn för kajplats utan el och vatten. Om du inte stämplar din DEPKA vid besöket, inga kostnader.....

Nu kommer det mera...

Efter några dagar på svaj vid Meganisi blev det en lång segeldag ner till Ithaka och huvudorten Vathi. Lätta vindar från syd fram till kl 15, sedan NV 10. Vi fick segla. Härligt. Ingen dyning. Inne i den stora lagun, som utgör Vathis hamnbassängen, fanns det många alternativ att förtöja. Vi valde kajen i NO, någon km från centrum. Alternativ var stadskajen och en stor ankringsbassäng omgiven av höga berg. Runt stränderna låg en relativt ny bebyggelse, vacker och idylliskt. Hela byn raserades vid jordbävningen 1953. Mycket katter som överallt i grekiska byar och städer. Lamm i ugn och moussaka blev middag denna kväll på en av byns tavernor. Ithaka är känd som Odysseus ö i Homeros verk om Odysseus resor. Trots att det en fiktiv berättelse finns platser att besöka, som härrör från tiden då Odysseus vistades här. Detta besök koncentrerades dock enbart till Vathi. Här blev det en seglingsfri dag, då vi bytte förtöjningsplats, promenerade runt och bara var. Till kvällen fylldes de olika kajerna av många charterbåtar. Tisdagar är tydligen dagen för charterflottor att förtöja i Vathi. Kommande dag, beslut om att gå till Kefalonia eller Kalamos. Vinden fick bestämma. Halvvind att föredra mot en kryss. På ön Kalamos sydöstra del ligger Port Leone, en övergiven by efter jordbävningen i området 1953. Här hittade vi kristallklart vatten vid en av de övergivna pirerna och fick en mycket skön kväll. På höjden låg kapellet som besöktes av tidigare bybor en gång i veckan (men de borde vara ganska gamla vid det här laget....). Nu var det dags för Port Kalamos. Här mötte självutnämnde hamnkaptenen George och organiserade alla båtar med en bestämd gest, samtidigt som han bjöd in till sin restaurang som låg på kajen. Innan kvällen var hamnen välfylld av charterflottor. Torsdagar var det Kalamos tur att ta emot dem. Vill man vara lite mer ensam i hamnen, väljer man veckoslutet att komma hit.

Meganisi

Efter några dagar på Lefkas lämnade vi ön och seglade mot Meganisi. Varierande vindar mellan alla höga öar. Men ändå segelbart. På väg mot Meganisi passerade vi familjen Onassis ö, Scorpio. Meganisi, en liten ö öster om Lefkas. Öns nordliga del är rik på vikar. Viken längst österut leder in mot Port Atheni. I Medelhavsseglarkretsar benämns den för Grillviken. Här gjorde vi vår första "landförtöjning", inbackning med stävankare och linor i land. Viken väster om Grillviken, kallas Midsommarviken. I Grillviken var det dags för sommarens första grillning. Stranden var inte inbjudande, så det fick bli på däck. Grillspett med fläsk, kyckling och lamm, smakade utmärkt tillsammans med grillade grönsaksspett. Dagen därpå, dags att upptäcka ön. Första anhalten blev Katomeri, en liten idyllisk by någon kilometer inåt ön. Men även här i lugnet fanns en turistfälla. En gammal dam satt och vävde och vi blev intresserade. Snabbt visade hon på vad hon vävt och tog fram flera vackra dukar, som var till försäljning. Vi kunde inte motstå.... Därefter till huvudorten Vathi, djupt in i en annan vik på nordsidan. Här fanns det gott om plats för båtar utmed kajerna. Små butiker och barer och tavernor inramade hamnbassängen. Senare på eftermiddagen övergick det vackra vädret i en vädertyp, som mer liknade svensk sommar. Regn och åska gjorde att vi blev kvar här en extra dag. Men efter regn kommer sol:)

Lefkas

När vi förtöjde vid stadskajen i Lefkas var det liv och rörelse. Mycket folk... Lefkas maraton pågick och målområdet låg i anslutning till strandpromenaden. Under söndagskvällen återfann vi många av löparna på stadens barer och tavernor. Lefkas är en av Greklands många turistorten med gränder och butiker som lockar med sina produkter. Men den är också huvudorten på ön, med administration och "vardagsliv". Även vardagsliv för oss; dags att fylla på förråden... Vi lämnade Lefkas stad och styrde söderut. En frisk sydlig vind mötte oss i kanalen och i bukten söder om staden. Vår plan var att gå till den stora viken, Vlikho Bay, som ligger på Lefkas östra sida. Vid inloppet passeras Nidri, turistort med mängder av tavernor och barer utmed stranden och mittemot den lilla bukten Tranquil Bay, där en del båtar övervintrar, ankrade och med lina iland. Väl inne i Vlikho Bay ankrade vi på fem meters djup. Runt viken, höga skogklädda berg och utmed stränderna även här små tavernor på lite avstånd från varandra. Sea Side på östra sidan har rekommendationer. Vattentemperaturen steg till 22 grader och det var dags för premiärdopp för Karin och Kenth. Nu var det också dags att se om jollemotorn fungerade. Efter reparation av ett avslitet startsnöre, blev det en premiärtur. Vi har tidigare berättat att det finns möjligheter till gratis förtöjning vid stadskajen här i Grekland. I en hel del hamnar finns också de s.k. charterbryggorna. Vid några står det angivet att plats finns enbart för charterbåtar. Neilsons brygga i Nidri är en av de bryggor man kan förtöja vid. Gratis el och vatten åtnjöt vi men det kan variera. Här besökte vi tavernan Mamma Mia. Vi plockade ihop flera starters och kunde avnjuta dem som tapas. Moussakan var den bästa vi ätit så här långt. I Nidri fanns en mycket välsorterad skeppshandel. ( fanns också flera i Lefkas) Skeppshandlaren själv tillhörde inte den mest charmerande sorten. Dock kunde vi köpa en " krok" för ev. användning vid trassel av ankringskedjor. Vi fick ett förslag från Wild Goose att besöka vattenfallen utanför Nidri. Vägen dit kantades först av trevliga bostadshus, därefter olivlundar, där bostadshusen i vissa fall var övergivna och lövskogsområden. Avslutningsvis fick vi klättra i klippskrevor och ta oss fram på vattensköljda stenar. Efter fyra km och 100 höjdmetrar kunde vi beundra fallen. Ankläten visade sig vara grodor, som kommunicerade med varann.