Galicien

La Coruna, vilken härlig och välkomnande stad. Vi var där i tre dagar, det var stadsfest hela tiden med öltält, musik och konserter. Och vilket folkliv…. Lätt att förirra sig i den gamla stadskärnan med mängder av tapasbarer. Vi tog fram våra cyklar, tog oss runt längs vattnet, där det fanns stränder med fullt av folk. I vattnet, nej där var det 16 grader. Besökte även Torre de Hércules, det gamla fyrtornet, som är världens äldsta alltjämt i bruk. Anlades av fenicierna på en bergig kulle för flera tusen år sedan. La Coruna återvänder vi gärna till.
I o m La Coruna möter vi flera skandinaviska båtar, än vi gjort tidigare. Det sociala livet tilltar. I Frankrike seglade vi några dagar tillsammans med norska båten Oceana. Vi valde olika vägar över Biscaya och kanske möts vi igen. Från La Coruna har vi mött både svenska Tango och finska Ayfer i flera hamnar längs Galiciens kust. Sms är kommunikationsmedlet.
Efter La Coruna väntade Spaniens nordvästra hörn, Costa da Morte, med Cabo Finesterre som en utsatt udde med oftast mycket vind. Vi passerade där med en frisk undanvind och njöt av en härlig seglingsdag. Vi har haft härliga segeldagar här i Galicien.

Denna del av Galicien innehåller flera rior. Riorna har sitt eget vädersystem, trots att de inte är särskilt stora. Märktes tydligt när vi passerade ”inloppet” till Ria Muros. Det blev ett vakuum på vind och dyningen upphörde. Efter några distans kom vinden tillbaka, men med ett härligt smult vatten. Ett varmare klimat med bl.a. vindruvsodlingar.
Just nu ligger vi i Ria Arousa, den största av riorna. Här finns stora musselodlingar.
Men vi har besökt både Ria de Camarinas, med den lilla orten Camarinas och Ria de Muros. I den senare prövade vi på att ankra flera gånger, hamna i Muros hamn med en ofärdig marina, där vi blev bortkörda av polisen och i Portosin, där det åter var fest tre dagar i sträck. Flaggprydda fiskebåtar. Spanjorerna älskar knallskott och fyrverkerier, vilken tid på dygnet som helst. Och stora scener med musik till långt fram på morgonen… Bra med öronproppar, om man är känslig.

Från Portosin passade det bra att ta bussen till Santiago de Compostela. Intressant och en mäktig katedral, slutmål på pilgrimsvandringen genom norra Spanien. Staden hade en gammal del och många fina byggnader. Vi bjöds på vacker musik, när vi vandrade genom staden.



Tycker du att bilderna är små, klicka gärna på dem….

Vart är vi på väg?

Vi har under sommaren fått några frågor på vår blogg eller över mail. Vi ska försöka att besvara några. Därefter följer två nya blogginlägg, som berör västra Frankrike och Biscaya.

När vi lämnade Sverige var sommarens mål Holland. Visst fanns det tankar om ev. fortsättning, men vi ville hålla tag i och uppleva Holland först innan det blev dags att tänka vidare. Det har medfört att vi inte bokat någon vinterhamn än. Dock börjar Algarvekusten bli det som kanske är möjligt, även spanska sydkusten väster om Gibraltar. Just nu undersöker vi alternativa vinterhamnar. Vi vill vara på plats i slutet av september, då vi har ett möte med våra vänner i Vågspel i början av oktober i Madrid.

Blev det någon genever i Holland? Nej tyvärr Jerker. Så starka drycker är sällsynta ombord. Även vinintaget har minskat. Följer i era spår. Dock befinner vi oss sällan i löparspåret… Numera är det öl och vatten som gäller. Sällskapsdryck är oftast kaffe, när man möts i någons sittbrunn.
Hamnavgifter är ju alltid intressant att höra om. Vi gjorde ju vår första svajning i veckan som gick och den var gratis. Annars har hamnavgifterna stigit allteftersom vi kommit längre och längre från Sverige. Vi har faktiskt rört oss ca 1900 nm under färd från Norrköping. Vi har tidigare berört att alla länder tar turistskatt. Där var Borkum klart dyrast med ca 5 euro /person och natt. Just nu har vi dålig koll på det priset. Vi uppfattar att man inte bryr sig så mycket. I Tyskland var Norderney dyrast med hamnavgift på 233:- I Holland var hamnpriserna högst moderata, max drygt 200:-. Dessutom fanns det ju möjlighet till gratisnätter, om man förtöjde utmed kanalbanken vid särskilt anordnade bryggor. I Nieuwpoort, Belgien tillbringade vi fyra nätter för 815:-. Utmed kanalkusten i Frankrike var det dyrast i Dieppe, 350:-. I St Peter Port, Guernsey betalde vi 280:-/natt. Franska Bretagne, där steg priset till 390:- i dyraste hamnen Port Haleguin. La Coruna överraskade med 250:-, alltså billigare än vi trott. Dessutom tillämpar man rabatt här fem för fyra eller sju för fem. Gäller den inre hamnen. Dessa priser baseras på en euro-kurs mellan 9,00 och 9,20. Vi har ett Mastercard över ICA-banken. Bra växelkurs.

Hamnar och marinor är vanligtvis av mycket god standard. El och vatten alltid tillgängligt på bryggorna. Ibland tas kostnad ut för WiFi, ibland ingår det i priset. El och vatten har varit gratis sedan vi lämnade Holland. Där togs alltid en kostnad ut. Vi kände inte av den så ofta då solceller och vindsnurra jobbar bra. Tvätt kostar för en maskin med tork 50-100:- Håkans handtvätt är gratis…. Välordnat, med oftast mötande personal i franska hamnar, där hamnkontoren också är välbemannade.

När vi pratar priser kan vi konstatera att matpriser i Sverige känns billigare än där vi varit. Vi har förbrukat mer diesel än vanligt. Dieselpriset ligger mellan 13-15:-. Antal motortimmar sedan vi lämnade Norrköping är ca 220. Detta att jämföra med att vi haft 125 i snitt under de 18 år vi seglat vår Alacrity.

Du som följer vår blogg, anslut dig gärna som medlem under bloggintresserad.....

Över Biscaya till La Coruna

Så var ögonblicket inne. Lite spända inför Biscaya, tuffade vi ut från Port Haliguen på tisdagsmorgonen vid sjutiden. Gryningsljuset var förbi och solen fanns bakom molnen. Vi satte segel och passerade sydost om Belle Ile. Då kom solen fram.

Det blev en behändig segling. Dyningen låg på från nordväst, vindriktning första dygnet mellan väst och nord 4-8. Under dag två vred vinden mot nordost, samma vindstyrka (tyvärr uteblev den ostliga vinden). Sol på dagen, månsken på natten. Men visst fanns det stunder då det var svårseglat och vi fick använda motor. Det behövs också ganska mycket vind för att få fart på båten under rådande förhållanden med dyning och vågor. Vi kunde segla 32 timmar och åkte motor 23. Under 60 distans avslutningsvis blev vi hänvisade till motorsegling på grund av rådande förhållanden, dyning från ett håll, vågor från ett annat och vind från det tredje hållet.

Ett ganska tomt hav. Vi såg några segelbåtar, när vi lämnade den franska kusten och närmade oss den spanska. Här fanns även enstaka fiskebåtar. Några handelsfartyg passerade, när vi var längre ut. Ett par delfinmöten samt en valrygg, den senare vid Ing-Maries sällsynta besök i sittbrunnen.
Ett dramatiskt landskap mötte oss, när vi närmade oss den spanska kusten. Höga berg, som på sluttningarna dels var skogbevuxna, dels visade berg i dagen. Efter ca 330 nm kunde vi gå in mellan höga berg i en liten ”ria”(fjord), där vi ankrade upp. I Ria de Cedeira låg vi på svaj under knappt två dygn och latade oss, nöja med att ha genomfört överseglingen. Nu var vi långt borta, och vi hade gjort det…
Runt rian fanns en liten fiskehamn, härliga sandstränder och en litet samhälle. På dagarna samlades folk på stränderna och vi hörde avlägsen musik. Tyvärr är fortfarande vattentemperaturen mellan 16-18 grader, alltså inte badbart för oss. Under vistelsen här upplevde vi både sol, dimma och regn. Lufttemperatur blev högst 22 grader.
Nu låg La Curona ca 30 nm borta och på lördagseftermiddagen förtöjde vi i detta långseglarnas Mecka. Mycket trivsam atmosfär på bryggan, där ett tiotal båtar på väg söderut är samlade.

Plötsligt uppbrott

Innan vi seglade från Benodet gjorde vi en utflykt med buss till Quimper, västra Bretagnes huvudort. Här finns många sevärda hus, en fin katedral och muséer. Vår tanke var att ta in atmosfären under ett eftermiddagsbesök. Tyvärr förtogs intrycken av den årliga marknadsdagen. Mängder av varustånd i de trånga gränderna och mycket folk. Lugnast i katedralen.
Vi avseglade tidig fredag för att vara på ön Groix till lunch. Helgen närmade sig och det blir snabbt fyllt i hamnen i Port Tudy. Vi blev anvisade en ”stor” plats i inre hamnen. Ja, bredden var OK men vi var nog lite långa mellan två sex-metersbåtar. Lite knepigt med förtöjning. Det förblev dock lugnt i hamnen under vår vistelse. De flesta båtar fick stanna i yttre hamnen, där de arrangerades kring tre*tre stora bojar. Här byggdes det på.
Groix, en mycket genuin ö, där vi inte såg mycket av turistliv. Visst fanns det turister, men det lokala var också påtagligt. I regn vandrade vi runt kusten på den sydöstra sidan.
Vi kom förbi ett creperi. Dags för lunch… Men alla bord var förbokade. Vi blev mycket förvånade att det var så i denna lilla by… Tursamt hittade vi ett café, där vi kunde äta ”moulles frittes”.
Vid avsegling söndagmorgon ringlade en lång kö vid färjeterminalen. Strax kom en fiskebåt och förtöjde och lastade upp sin fångst på kajen. Sedan blev det fiskförsäljning….
Nu närmade vi oss det stora seglingsområdet kring Bay of Quiberon. Vi valde att gå till Port Haliguen tillsammans med många andra. På Visitor´s Pontoon låg redan båtarna i dubbla led. Vart skulle vi ta vägen? Vi valde ut en fransk HR av mindre storlek. Mannen ombord var inte särskilt intresserad av oss. Inte heller förstod eller talade han engelska. Vi förtöjde, men kände oss inte bekväma. Vi visste också att vi hade ett blåsigt dygn framför oss. Vilken tur, en tjej från captaineriet åkte förbi i sin lilla båt och kunde hjälpa oss till en utmärkt plats vid y-bommar. När vi förklarade för fransmannen att vi skulle lämna var han idel solsken, förstod och kunde prata engelska….. Vi kollade fransmannen dagen därpå. Utanpå hans båt låg en båt större än vår… Ilsken anvisning fanns på fransmannens båt, om hur besättningen på den båten skulle uppföra sig.
Här hade vi också tillgång till nät. När vi på söndagskvällen laddade ner våra U-gribfiler fanns det ”väderfönster”, som utlovade stabilt väder från tisdag till kommande helg. Prognosen var soligt väder, NV-O 4-8. Passade bra för en översegling av Biscaya. Hur skulle vi göra? Vi hade ju planlagt att besöka några fler platser utmed franska kusten, innan det var dags för Biscaya.
Men alla som seglar vet att man kan ändra sig, när vädret blir gynnsamt… Beslut om översegling togs. Måndagen användes till att kolla av båten och att förbereda mat inför den ca tre dygn långa överfarten. Målet var La Coruna(ca 320 nm), men Gijon(ca 280 nm) och Santander(230 nm) fanns också med i bilden.

Bretagne

Efter Guernsey blev det Bretagne, Frankrikes västra del. Här finns de stora tidvattensdifferenserna, kusten är klippig, sandstränderna många och här finns också en hel del byar utmed kusten. Några av dem kan man angöra hela dygnet, andra enbart några timmar kring högvatten. Brest är huvudort.
Bretagne har många segelturister från Brittiska öarna, Nederländerna och Tyskland. Många seglare passerar byn Camaret-sur-Mer på västra spetsen. Det har sin särskilda förklaring. Här i Camaret ligger många och väntar in bra vindar för segling över Biscaya till norra Spanien. Dis och dimma är vanligt här längs kusten och atlantdyningen rullar in. Under våra seglingar utmed kusten har vi ofta sällskap av havssulor. Havets läckerheter serveras på restaurangerna. Vinkokta musslor äter vi gärna. Lunchmat blir ibland crèpes.
Under slutet av juli och början av augusti har det varit stora tidvattensdifferenser runt Bretagne. Det har inneburit att högvattnet har legat på över tio meter vid två tillfällen/dygn. Detta förändrar landskapet och hamnarnas utseende.
Ibland finns det mycket vatten att segla på i flodmynningarna, ibland är det mycket fler öar och skär. I hamnarna märker man det på att förbindelsebryggan mellan kajen och bryggorna har olika vinkel och att hamnanläggningen faktiskt ligger tio meter högre upp.

Lezardrieux, en slumrande by ca tio distans uppför floden Trieux. Hit seglar många britter och fransmän, som planerar att fortsätta österut till seglingsområden kring bl.a. St Malo. Morgonen vi lämnade Lezardrieux var vindfattig, dimman kom och gick under morgonen och förmiddagen och dyningen rullade in från Atlanten. Motorn fick göra jobbet större delen av dagen. I lagom tid kunde vi passera ett av ”racen”, som bör passeras under gynnsamma förhållanden; medström, medvind, och gärna dyningen med. Solen sken på kusten, allt blev lugnt. Det var en magisk stund.
Vi förtöjde vid boj utanför hamnen i Cameret-sur-Mer sent på kvällen, mycket nöjda att vara där.

Dagarna i Camaret kommer vi att minnas…. Här firade Ing-Marie också sin födelsedag. Tack för alla hälsningar.


Dags för race nummer tre. Under mycket goda förhållanden seglade vi mot Raz de Sein. Vid genomfarten loggade vi mer än fyra extra knop. (Christer och Cissi, minns ni sundet mellan Ilay och Jura?)

På kvällen angjorde vi floden Odet i södra delen av Bretagne. Vår tanke var byn Sainte Marine, men där var det fullt, en boj kunde erbjudas (semestertider i Frankrike). Istället valde vi Benodet tvärs över floden, där fick vi en bra bryggplats och kunde förtöja just som det var slackvatten (här ropar man upp marinan på VHF för plats, (IMs franska är strålande Hs kommentar)). Strömmen här inne ställer annars lätt till bekymmer vid förtöjning. Vi har noterat under dagen, att man lämnar hamnen helst under den korta tid då det är slackvatten. Vi stannar här några dagar.