Halvvägs hem.

(Vill du se bilderna tydligare, klicka på dem.) Lagom till midsommar stabiliserar sig en nordostlig luftström över seglingsområdet La Rochelle upp mot Bretanges västra uddar. Perfekt! Vi avvaktar en dag, firar midsommarafton i St Martin de Re och lämnar hamnen efter lunch på midsommardagen. Då blåser det friskt från nordost och vi möter en krabb sjö utanför pirarna. När vi faller av och sätter segel får vi en fin bog norröver.

Marinan i Les Sables d’Olonne är stängd pga kappseglingar under en vecka. Vi fortsätter ca 15 distans norrut och ankrar utanför St Gillis Croix de Vie. Lång sandstrand, frånlandsvind och Biscaya akter om oss.

Nästa etapp blir lång, 70 distans till mynningen av Golfo de Mobihan. Vi ankrar två distans öster om mynningen och får en fin solnedgång i sittbrunnen även denna kväll. Vi summerar dagen och är överens om att dagens segling är en av de bättre denna säsong.

Oturligt slutar minneskortet i plotter att fungera strax innan ankringen. Däri finns våra tidvattensdata och strömpilar. Illa. Men det finns ett sjökort i plottern, så vi är inte strandsatta på något vis. Nu får vi göra beräkningar utifrån högvatten- och tidvattentabeller samt uppgifter, som vi har i vårt Navionis-sjökort på vår iPad. Tyvärr blir det en miss, vi felbedömer tidvattenströmmarna för att vi missar att det är högvatten två timmar senare i norra delen av Morbihan än vid inloppet. Vi går på morgonen in I Golfo de Morbihan två timmar för tidigt vilket resulterar i kraftig motström.

Golfo de Morbihan är ett ”innanhav”, ca 10 distansost-västligt och 6 distans i syd-nordligt. Här finns många öar och naturen har likheter med svenska ostkustens innerskärgård. Några öar är bebyggda med exklusiva hus i bretagnsk stil. Här i golfen är strömsättningen kraftig, som vi redan berört. Vår besvikelse är stor när vi inser, att här inne är det en stor båtparkering med tusentals bojar. Vid vår tilltänkta ankringsplats finns ingen möjlighet att ankra pga alla bojade båtar. Vi fångar en ledig boj. Det blåser friskt från NO, och när tidvattnet strömmar in söderifrån, fångar det båten och vår akter ligger under sex timmar mot nordost tills tidvattnenströmmen vänder. Under vår färd ut ur Morbihan passar vi tidvattenströmmen och går med fem extra knop.

Den nordostliga vinden fortsätter med varierande styrka. Aktiv segling med segelskiften vid flera tillfällen. När vinden mattar av är vårt code-segel guld värd. Runt oss har vi många medseglare. Här i området ser vi sällan en båt för motor. Många fransmän seglar äldre båtar under tio meter.

Vi förtöjer i Port Louis, en fin by med en liten marina strax söder om Lorient. I marinan ligger många fina träbåtar. Även denna lilla by har ringmur och på udden ut mot havet ligger citadellet, som byggdes under 1600-talet för att försvara Port Louis. Den lilla staden omges av badstränder och på kvällarna samlas många för att umgås. I floden upp mot Lorient passerar häftiga segelbåtar. På citadellet tillbringar vi en eftermiddag, då citadellet inrymmer både Marin- museum och Ostindiska muséet.

Det franska ostindiska kompaniet byggdes upp under 1700 talet och som en följd därav grundades också staden Lorient. Vår utmärkta audioguide berättar om statens monopol på resor österut i kompaniets namn. Segelskeppen byggdes ”på löpande band” i skeppsgården, upp till 50 meter långa. Under en kort period byggdes och utrustades 130 segelskepp i Lorient. Skeppen gjorde i snitt fyra tur och retur till Indien och Kina resor under sin livstid. Ombord på fartyget fanns mat för 13-20 månader till ca 130 personer. Levande djur hölls i fållor bland andra förnödenheter.

På muséet finns fina modeller att studera, liksom möbler, vackert porslin och textilier som fördes till Frankrike. En mörk historia berättas också; slavhandeln med franska skepp mellan Europa-Afrika och Nordamerika.

Vi fortsätter utmed kusten och får sällskap av några engelska båtar. Många engelsmän seglar den här kusten sommartid. Några vinterförvarar sina båtar här, andra seglar hem till Kanalöarna eller sydkusten av England. Och engelsmännen är många. Det märker vi på besöksplatserna i marinorna.

Sista marinan på denna kust får bli Loctudy. Men innan dess har vi ankrat utanför Concarneau. Då det är stort motorbåtsmöte denna helg, är alla besöksplatser i Loctudy upptagna eller reserverade. Vi får ändå plats och blir tilldelade en utmärkt plats, där den ordinarie båten är på annat håll. Två olika bassänger, en för fiskebåtar och en för fritidsbåtar. Att tänka på under högsäsong; många hamnar/marinor är avstängda för gästande båtar, särskilt under helger, pga av kappsegling eller båtmöten. Nu har vi lärt oss att ringa innan.

Nu tar vi med oss det sista från en fantastisk segling från Ile de Re till Bretagnes västra udde. Med code och storsegel glider vi fram i fem knop på smult vatten, i fyra meters vind från nordost och med hela Atlanten/Biscaya på babords sida. Vi passerar Pte de Penmarc’h och den imponerande fyren på udden. Vårt mål är Audierne för kvällen. Men så dör vinden ut, vi ligger i skvalpet. Då kommer en lätt bris från väst och vi får åter en fin gång mot målet. Ankrar söder om Audierne i Ste Evette tillsammans med flera engelska och franska båtar.

Natten blir inte så lugn som kvällen. Vid elvatiden brakar ett åskväder löst med regn och frisk vind Sikten är obefintlig. Turligt nog ligger alla båtar utom en tryggt på sina ankare. Efter en timme har allt lugnat ner sig och vi kryper till kojs. När vi vaknar på morgonen är det mycket svag vind. Vi ska idag passera Ras de Sein vid Bretanges sydvästra udde. Området är känt för sina kraftiga tidvattenströmmar. Men idag med lite vind, lite disigt och ingen dyning från Atlanten går det fint.

Efter passagen sträcker vi norrut mot Camaret sur Mer, en liten stad söder om Brest. Vi passerar klipporna vid Pte du Toulinguet. I Camaret var vi 2011 och här träffade vi våra norska vänner Hans och Magnhild. Kvar på stranden ligger de stora vraken av fiskebåtar.

Några miljöbilder från Camaret.