Down Memory Lanes.

Hur ska vi fortsätta efter Cherbourg; utmed franska kusten eller göra ett hopp över till engelska sidan? Det blir det senare, med ett stopp i Brighton. Här tillbringade Ing-Marie flera somrar under 60-talet, som volontär på ett hem för blinda, St Dunstans. Senast vi besökte Brighton var i början av nittiotalet.

En översegling på 90 distans från Cherbourg till Brighton. Vi har fått råd om hur vi kan disponera tiderna för strömmarna i Engelska kanalen. Vi startar tidigt, då det nära land ligger en svag medström trots att huvudriktningen på strömmen i kanalen är emot. Sedan får vi god medström under ganska många timmar. Men seglingsvinden kommer framemot sen eftermiddag. Först när vi har passerat trafiksepareringen, kan vi stänga av motorn. Ett vindkraftfält passerar vi på kort avstånd. Det är enormt.

Vi reducerar vår hastighet två timmar innan vi når Brighton Marina, då vi inte kan gå in i anslutning till lågvatten Det blir segt och mörkt, men äntligen är vi framme. Dåligt med platser för vårt djup, då marinan är grund. Efter diverse samtal blir lösningen bränslepontonen. Men det får bli en snabb flytt tidig morgon, innan nästa lågvatten. Det ordnas en plats, när en båt lämnar marinan. Utmärkt!

Marinan byggdes på 70-talet och är sliten. Men med den nytillkomna bebyggelsen runt marinan, lockar den många besökare/boende och båtar. Runt vår bassäng ligger tre nybyggda lägenhetskomplex samt många restauranger.

Vi vandrar in till centrala Brighton. Ovanför strandpromenaden ligger välputsade hus.

The Lanes, den gamla delen av Brighton, är sig inte lik. Alla antikvitetsaffärer har försvunnit och i stället är butikslokalerna fyllda av juvelerare. Mycket vackert i fönstren.

Favoritpuben, Druids Head, finns kvar. Här äter vi vår lunch innan vi vandrar vidare längs Memory Lanes.

Vi fortsätter till Royal Pavilion. Den uppfördes under tidigt 1800-tal, som kunglig bostad i Brighton. Uppförandet av RP bidrog till den popularitet och befolkningsökning, som skedde under 1800-talet. Utmed strandpromenaden finns aktiviteter för alla. Mycket folk i rörelse överallt.

Sen eftermiddag strålar vi samman på Brighton Pier med Ing-Maries gamle vän Gavin och hans lady-friend Anne. Det har gått 25 år sedan vi senast sågs i London. Kvällen avslutas på restaurang i marinan och i Alacrity.

Våra seglarvänner från Medelhavet Carl och Melanie är hemma i England just nu. Vi får besök under några dagar. Vilket underbart återseende! Brighton är inte hemmaplan för dem, så vi spenderar ytterligare en heldag i det centrala Brighton. Stadens minsta tehus? North Lane med alla färggranna butiker och restauranger. Och Royal Pavilion.

Ja, det blir några härliga dagar med Carl och Melanie innan de lämnar Brighton. Vi tar en promenad österut på strandpromenaden under klippkanten. Vi passerar Roedeans internatskola på höjden och kommer efter en halvmil till den lilla byn Rottingdean. Hit gick Ing-Marie många gånger med de blinda patienterna för för- eller eftermiddagste. Tehuset finns kvar, men stängt för dagen, så vi får pröva ett annat. Allt dokumenterat för barnbarnen och ivägskickat genom den typiska Englandsbrevlådan. På vägen tillbaka passerar vi St Dunstans, numera Blind Veterans UK.