Utmed Nordsjökusten.

(Större bild? Klicka på bilden!) Avfärd från Brighton(Shoreham på Tidal Streams) vid lunchtid. Vi seglar och läser strömkartor och beräknar. Kanske får vi medström hela vägen till Dover. Vi fascineras av sydkustens klippbranter. Hur såg det ut innan det blev så här? Hur mycket eroderar varje år. Badstränder och nöjespir i Eastbourn.

Så blir det! Medström hela vägen! Vi anländer Dover, när det är mörkt. Två distans före hamninloppet måste vi ropa upp Port Control, som guidar oss in till inre hamnen. Ändå hamnar vi i ”dead end” pga att vårt sjökort och verkligheten inte stämmer överens. Belysningen är minimal, men det reder ut sig och vi förtöjer i marinan före midnatt. Marinakontoret har dygnet runt service. Redan 5.30 lokal tid lämnar vi Dover morgonen därpå. Den i särklass kortaste marinavistelsen. Vi får sällskap av två holländska båtar. Nu har vi en timme ut till separeringen. Dovers vita klippor är ännu inte solbelysta.

Utmed kuster i vårt land och övriga världen, där det är tät fartygstrafik och där trafiken ändrar riktning, organiseras fartygstrafik i separata zoner likt en motorväg. I Engelska kanalen påbörjas separeringen utanför Brighton och fortsätter förbi Dover. Stora fartyg går i dessa zoner och vi som fritidsbåtar och övriga mindre fartyg, t ex fiskebåtar går vid sidan av i sk. kusttrafikzon. När vi vill korsa separeringszoner, måste vi göra det i 90 graders vinkel på kortast möjliga tid och vi har i alla lägen väjningsplikten. Stränga straff, om man bryter mot dessa regler. När vi vid vår överfart från England till Frankrike korsar den sydvästgående separeringszonen, behöver vi inte göra någon kurs- eller fartkorrigering. Däremot är det fler fartyg på väg i nordostlig riktning, som vi måste ta hänsyn till och korrigera både kurs och fart för att inte störa dem. Stor hjälp har vi av den information, vi får via AIS.

Det tar oss ca en och en halv timme att korsa separeringszonerna med god medström. När vi kommer över på den franska sidan, sätter vi kurs mot Nieuwpoort i Belgien. Då det är söndag och semestertider är det många båtar i rörelse. Vi passerar Dukquerk, denna historiska plats från andra världskriget. Imponerande, att britterna lyckades mobiliserade så många fartyg och båtar från sydkusten inför denna räddningsaktion. Stränderna är grunda, soldaterna fick vada ut till båtarna och vädret lär ha varit lugnt under hela aktionen. Idag är stränderna fyllda av petrokemisk industri, ingen vacker syn för att ha vår välfärd. (Ingen bild. Ibland strejkar fotografen.)

Nieuwpoort, en syntetisk turistort, med flera stora marinor. Vi stannar över natt och beslutar att gå vidare med en längre kustsegling utmed den belgiska och holländska Nordsjökusten upp till holländska ön Texel. Väderutsikterna är goda om man gillar plattvatten och svaga vindar. Men de första sju timmarna har vi god seglingsvind och medström. (Medström har vi under drygt sex timmar, därefter motström drygt sex timmar och så upprepas det dygn efter dygn med en förskjutning på någon timme varje dygn.)Därefter tar det roliga slut och motorn får jobba. Svettig matlagning i pentryt. Är Ing-Marie där, är havet lugnt.

Vid midnatt passerar vi infarten till Europort och Rotterdam. Spännande med all fartygstrafik, som vi ska hålla undan för. VHF-kontakt med Port Control under hela förbipassagen. Hela Europort är upplyst. Här lastas och lossas det dygnet runt.

Efter 28 timmar når vi Texel. Då kommer vinden….och medström igen. Vi fortsätter till hamnstaden Harlingen, nordvästra Friesland, över Waddensee, vattenområdet som ligger mellan de Västrisiska öarna och Ijsselmeer. Så härligt att få en god undanvind i strålande sol. Och den planerade sillunchen smakar utmärkt.