Dieselvind utmed franska kusten.

Dags för nästa passage med med- eller motström, Raz du Four, i Chenal du Four, tio distans från Camaret sur Mer. Vid södra udde ligger ruinen av Benedictinerklostret St Mathieu, grundat på 500 talet, övergivet i samband med franska revolutionen, 1789. Vi kommer lite för tidigt och får segla mot strömmen några distans innan medströmmen tar över. Det är många båtar på väg norrut.

Efter några timmar dör vinden. Vi är i höjd med fyren Le Four. Vårt mål är L’Aber Wrac’h. Vi hittar en liten led, som går innanför de yttre skären, vilken gör att vi slipper dyningen. Eftersom vi enbart ska övernatta i området kan det passa bra att ankra. Vi hittar ett bra ankringsområde med sjölä söder om Beurre de la Croix vid inloppet till L’Aber Wrash. Vilket fynd! Kvällssol i sittbrunnen till middagen. Utsikten är ok, fyrarna L’Aber Wrac’h samt ankrade båtar utanför hamnen i LW. Några småbåtar kryssar förbi.

På morgonen vaknar vi med tät dimma runt båten. Mistlurar hörs från båtar, som trotsar dimman för att fortsätta sin färd. Det har inte hänt så många gånger under de år vi seglat i Europa att vi haft dimma. Tacksamma för det. Efter lunch lättar dimman och snart har vi blå himmel. Det blir mest motorsegling, då vinden är svag och vi vill nå Roscoff till kvällen.

När vi går in i sundet mellan Roscoff och Ile de Bath skiner solen på fyren på ön och det är vykortsvackert. Vi ankrar på grunt vatten söder om ön och så är dimman över oss igen.I sundet är stora områden torrlagda vid ebb. En lång brygga med förtöjningsplats får användas av lokalfärjan, när det är för grunt att gå in till kaj i Roscoffs gamla hamn, som ligger på andra sidan sundet. Roscoffs färjehamn trafikeras dagligen av brittiska färjor.

Vi har nämt det tidigare; alla nya vänner vi fått under åren. Agatha och Frank är två av dem. Vi övervintrade tillsammans i Marina de Ragusa och i Finike. Nu är de på nostalgiresa med bil utmed Atlantkusten och undrar om vi kan ses.

Den lilla trevliga marinan i Trebeurden blir mötesplatsen. Här, som i många hamnar utmed denna kust, blir det kraftig ebb och marinorna förses med en sk ”sill”. Det innebär att man inte når marinan några timmar runt lågvatten och inte heller kan avsegla. Alla marinor har sina egna konstruktioner av ”sillen”. Här syns den vid insegling till Trebeurden och vid studie från bryggan.

Vi blir kvar i Trebeurden några dagar och hinner se oss omkring. Mäktiga stenformationer finns runt marinan samt en lång sandstrand.Och engelsmännen jublar när de besegrar oss i fotboll! På båten bredvid är det hela tiden mycket folk. Det visar sig att det är avseglingsfest för en ung familj med tre barn. Deras mål är att segla till Grekland tur och retur på ett år!!!

Nästa ankring blir söder om Ile de Brehat, en idylliska ö med ett stort ankringsområde med lä för nordliga vindar. Färden till Ile de Brehat följer samma mönster som tidigare dagar, motorsegling. Solen skiner, havet är blankt och vattentemperaturen håller sig under 15 grader. I området ökar de engelska båtarna i antal för varje dag, nu är de många fler än de franska. Bretagne är engelsmännens stora semestermål.