Lantlig idyll och behaglig atmosfär.

(Klicka på bilden så blir den större.) I väntan på att vi kan gå in till St Denis på Ile d’Oleron, fördriver vi tiden på fjärden utanför La Rochelle. I den svaga vinden seglar vi mot Fort Boyard, fyra distans söderut. När vi når fram, dör vinden ut. På fortet pågår inspelning. Någon hoppar bungy jump.

När vi vänder om, möter vi skeppet L’Hermonia, som kommer tillbaka från en långsegling i Medelhavet. Imponerande!

Vi styr mot St Denis d’Oleron och när vi kommer fram får vi ankra, då det är flera timmar innan det blir tillräckligt med vatten att komma in i hamnbassängen. Vid lågvatten är ett stort område utanför ön torrlagt. När vi så småningom får klartecken från hamnkaptenen, att vi kan ta oss in, åker vi på grönt område(torrlagt vid lågvatten) på vårt sjökort.

Vi kommer in bland de första båtarna, men innan hamnen stängs för kvällen har det hunnit att bli många båtar och vi ligger på flera led på yttre pontonen, som är avsedd för gästande båtar över tio meter. I hamnen är det tack vare en sk ”sill” alltid 2,5 meter djupt i yttre delen.

Här följer några bilder på hur det ser ut i hamnen, när det är lågvatten. Inloppets gröna prick står torrlagd en bit ut i faret. Det är möjligt att gå in i hamnen vid två tillfällen på dygnet, vid varje tillfälle under ca tre och en halv timme.

Ön är platt och mycket cykelvänlig. Vi cyklar genom byn och norrut till fyren. En lantlig idyll med en hel del sommarhus, många med stängda fönsterluckor. Kronärtskockorna är väl snart dags att skörda. Vid fyren går vi ut på udden. Här är det lågvatten vid vårt besök och botten består av sten och berg i dagen. Det ger ett vackert mönster.

Äntligen blir det musslor till lunch! Håkan äter musslor i curry, Ing-Marie vinkokta. Åh, så goda! Men märkligt att det serveras pommes frites till.

Så fördriver vi tiden ytterligare än dag i denna idyll. Det blir en promenad på stranden. Vattnet drar sig långsamt utåt. Solen skiner. Så bra vi har det.

Nästa ö att besöka blir Ile de Re. På väg dit blir det en natt på svaj. På stranden pågår seglarskola. Dags att gå under högbron, som förbinder Ile de Re med La Rochelle. Lite pirrigt, trots att vi vet att vi ska klara det med god marginal.

Vi väljer den historiska hamnen St Martin. Den är liten och hamnen ligger i en del av vallgraven, som omger den innersta kärnan av den lilla staden. Runt hela staden finns mur och vallgrav från början av 1700-talet. I vallgraven betar åsnor. En flygbild visar den fantastiska stjärnan, som denna försvarsanläggning utgör, skapad av en man med namn Vaubin.

När vi anländer, får vi ligga vid väntbryggan någon timme, när båtarna som ska lämna passerar förbi. Därefter får vi vägvisning in i hamnen. En plats långt in i hamnen, vid en fingerponton. Skönt att inte behöva ”bygga”.

Även här använder vi våra cyklar och tar oss tvärs över ön, ca tre km. Vi cyklar utmed vinodlingar. På andra sidan ön möts vi av långa sandstränder. Nu i juni är det inte så fullt på stränderna, men som våra franska båtgrannar uttrycker sig; det är värre i juli och augusti är ”terrible”. Men åk gärna hit i juni eller september….

I den lilla staden St Martin är det en behaglig atmosfär. Vi påminns om Visby. Men här är allt mer koncentrerat. En del av de små gränderna är fyllda med butiker. Utmed kajen ligger de exklusiva märkenas butiker. Tveksamt om de rätta kunderna har infunnit sig. Visst finns här turister, men de cyklar nog förbi det mesta, med sina elcyklar. Eller också lägger de sina pengar på någon av alla restauranger, som finns här.

Ja, så blir det midsommar i år också. Den obligatoriska sillen och snapsen är på plats, något gott till eftermiddagsfikat och kvällens mat intas på restaurang tvärs över där vi ligger med båten. Så bra vi mår.

På knappt tre månader har vi tagit oss från Lagos till Ile de Re, drygt 1050 distans. Två tredjedelar av tiden har varit "ligga stilla dagar". Vattentemperaturen ligger runt 17 grader. När solen skiner är det drygt 20 grader. Ing-Marie har fortfarande vinterkläder, när vi seglar. Håkan är mer lättklädd.