Oväntat besök utmed Baskiens kust.

Vi lämnar Bilbao med utgående tidvatten, vilket ger oss extra två knop. Gråmulet men uppehåll och svag vind. Vi passerar en av Baskiens sevärdheter, Gaztelugatxe. En tanke var att åka dit från Bilbao, men med det dåliga vädret aktuell dag, avstod vi.

Efter drygt tolv distans ser vi gasplattformen i diset utanför Cabo Machichaco. Något annat fångar också vår uppmärksamhet. En stor grön klump och ett antal gula bojar runt omkring. De finns inte med på vårt sjökort. Plötsligt närmar sig en liten ribbåt och vi blir uppropade på VHFn. Ett ”restricted area” har tillkommit på senare års sjökort med anledning av en testanläggning för vågkraftverk. Och det är förbjudet att passera genom området. Vi får ändra kurs och gå norr om de nordligaste bojarna. Artiga och trevliga vakter, som kommunicerar på utmärkt engelska, följer oss förbi aktuella bojar. Innan vi skiljs, överlämnar de information, som vi kan vidarebefordra till båtar, som kommer efter. Ett avbrott i den ganska händelsefattiga dagen.

Vår plan är att ankra utanför Lekeitio. En angiven ankring i en liten, liten vik, med vid öppning mot Biscaya, finns angiven i piloten att användas i ”settled weather”. Och det får vi nog säga att det är nu. Det blir en skön kväll i sittbrunnen. Solen orkar nästan igenom molnen.

Vi fortsätter till den lilla orten Getaria. Hamnen är en kombinerad fiske- och fritidsbåtshamn. Vår plats blir längst in i hamnen, där vi tydligt ser tidvattnets förändring. Här stannar vi två nätter och får underbart soligt och varmt väder!

En äldre del av Getaria ligger närmast hamnen. Där finns huvudgatan, där byns barer och affärer ligger innanför del av en mur. En nyare del på sluttningarna högre upp. För att nå till husen högre upp, finns rulltrappor och högst upp en hiss. Jo då, det finns en bilväg också.

I anslutning till hamnen ligger en liten halvö med en fyr på toppen. Promenadvägar finns, fin utsikt över omgivningen, ljuvlig grönska likaså. Vi får en härlig förmiddag!

Lätt segelvind, vi tror det knappt. Och soligt väder! Nu tar vi skuttet till Hondarribia, sista spanska/baskiska hamnen före Frankrike. På vägen till Hondarribia får vi besök av spanska tullen, tredje gången under resan här i norra Spanien. Fram med id-kort och båtpapper. De vill också se, hur vi har det inne i båten. Nej, inga fri passagerare, vapen eller droger.

Hondarribia är en underbar liten stad. En äldre stadsdel med ringmur runt, en strandpromenad utmed gränsfloden samt ett område kallad ”Marinan” i anslutning till floden, där fiskarna bodde tidigare. I ”Marinan” ligger hus, med samma färgsättning, som fiskebåtarna hade. Idag ligger många av stadens pintxosbarer i ”Marinan”. Staden är anpassad för sommarturister.

Vi gör en bussutflykt till San Sebastian, världsstaden för pintxos. Här är de små rätterna uppdukade på bardisken och det är bara att plocka för sig. Ett glas öl eller vin passar bra att skölja ner med. På en av barerna har vi tur att träffa Karin och Eddie. Några timmars utbyte av reseerfarenheter, så trevligt!

San Sebastian är också stolt över sin sandstrand med tillhörande strandpromenad, La Concha. Granne med stranden ligger den lilla hamnen. Vi valde bort hamnen och att ankra i bukten, var heller inget alternativ, när vi passerade. I övrigt finns här ett pampigt rådhus och en härlig Plaza, med tillhörande uteserveringar. Sugen på nya kläder? Nja, grönt är ju inget för Ing-Marie, men rött kanske...

Så är det dags att hala den spanska gästflaggan. Nu väntar Frankrike!