95 distans motorsegling från Ribadesella är avklaradeoch vi förtöjer i en förort till Bilbao, Areeta. Vi ligger i Las Arenas Yacht hbr. Just nu är det ganska fullt, men vi får en plats på yttre pontonen. Intressant att studera järnkontruktionen, som pontonen vilar på, när det är ebb.
Granne med Las Arenas ligger mynningen av floden Nervion, som är en pulsåder genom Bilbao. I flodmynningen förbinds Areeta och förorten Portugalete på västra stranden av en imponerande bro, Bizkaia Bridge. Bron invigdes 1893 med en gondol för alla transporter. Sedan 2006 finns bron på UNESCOs Världsarvslista.
Att vandra mellan de två förorterna, en promenad på 150 meter på 50 meters höjd, möjliggjordes 1999. Det vill vi pröva på!!! En trevlig tjej tar oss upp till toppen. Nu kan vi titta på utsikten åt alla vädersträck.
Efter besöket i Portugalete, åker vi gondol tillbaka över floden. Mittendelen av gondolen är för fordon, salongerna på sidorna för oss som går.
Efter att ha varit en sliten industristad, är Bilbao nu en kulturell världsstad. Förvandlingen har skett de senaste tjugo åren och tillskrivs tillkomsten av Guggenheim Bilbao. Från Areeta tar vi metron in till centrum av Bilbao på 20 minuter. Inte så ofta vi är i städer med metro. Vi klarar av att köpa biljetter i deras maskiner...en gång blir det fel och vi kommer inte ut genom spärren. En spärrvakt tillkallas och släpper ut oss med ett leende.
Vi åker utmed Nervionfloden, där det gamla industrilandskapet ligger. Så kliver vi av och hamnar i centrum av en vacker nordspansk stad. Igen! Trots att staden har 350 000 invånare är här ingen trängsel och trafiken verkar flyta på smidigt.
På vår vandring utmed floden passerar vi ytterligare en imponerande liten bro. Kanske något att ersätta Femöresbron i Norrköping med något liknande…
Gamla stan i Bilbao samlar många turister. Runt Plaza Nueva finns många barer och restauranger, som har ett rikt utbud av pintxos, Baskiens tappas. Med ett glas vin och ett par Pintxos får vi dagens lunch. Och till kvällen blir det pintxos igen någon annanstans i staden eller ute i Areeta. Ett glas vin €1,80, en pintxos max € 2.
Bilbao är Guggenheim. När museet var färdigställt för drygt tjugo år sedan, stod där en skapelse vars like inte skådats tidigare. Arkitekten Frank Gerhy hade skapat en fantastisk byggnad i titan, glas, kalksten och stål. Byggnaden är helt klart ett konstverk i sig själv.
Vid entrén finns Jeff Kroons blomsterhund Puppy, och granne med floden står Louise Bourgeois jättespindel Maman, nio meter hög. Originalet Maman finns i London, men sex kopior gjöts efter originalet i början av 2000-talet, varav en placerades i Bilbao. De färggranna "tulpanerna" lyser upp i allt det grå.
Interiören gör oss inte besviken. Vilken rymd och så häftigt rummet är utnyttjat! Inga raka linjet. På tre olika våningsplan rör vi oss mellan olika gallerier.
Det största galleriet ligger i bottenplanet och domineras av Richard Serras enorma installation av järnplattor, The Matter of Time.
På mellanplanet pågår en tillfällig utställning om Art and China after 1989. Konstbegreppet vidgas oundvikligen. Här är det mycket videokonst, som tar oss till ett land vi inte vet så mycket om. Berörda, men det är väl så konst ska vara. Ett stort konstverk i vitt och blått påminner om vårt barnbarns alster i mindre format.
De senaste veckorna har vi haft svaga vindar här på södra Biscaya. En svag dyning från nordväst ligger från Atlanten. Vädret är gråmulet, något som inte är helt ovanligt utmed den Gröna Kusten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar