I hjärtat av Asturien.

I strålande sol lämnar vi Gijon. Nu är vi två ombord! En lätt bris och svag dyning möter oss. Vi planerar att gå till Ribadesella, en liten ort i mynningen av floden Selle. Därmed måste vi också ta hänsyn till tidvattnet. Tidigast klockan 19 kan vi passera in i den grunda kanalen till den lilla ”marinan”. Vi har gott om tid. En havssula sveper över vattenytan… Det är en grön kust vi passerar, inte lika bergig som tidigare. Lite segling, men mycket motor. (Vill du ha större bild, klicka på bilden.)

Ribadesella är en ort utmed Atlantkusten, där El Camino passerar, den pilgrimsväg som går från Frankrike med mål i Santiago de Campostella. (Vårt besök i Santiago de Campostella är dokumenterat i blogginlägg, augusti 2011.) Det är en överraskning att den ursprungliga bergsleden har fått konkurrens av leden utmed kusten. På flera platser finns förbindelseleder mellan de två.

Vi bekantar oss med Ribadesella. Staden är uppdelad i en äldre del och en modernare del. Utmed havet finns stadens strandpromenad och sandstranden. Allt iordningställs nu inför kommande säsong. Utmed strandpromenaden ligger vackra små hotell och privatvillor. På halvön, som skyddar bl.a. ”marinan” från havet, finns också promenadvägar.

Ca 500 meter från "marinan" finns en berömd grotta, Tito Bustillo, upptäckt 1968 av ett gäng unga grottentusiaster. Grottorna har uppstått genom att vatten eroderar bort kalksten i berget. I samma område finns också en stor droppstensgrotta.(Fotoförbud.) Ett mycket informativt Center berättar historien om upptäckten av grottan samt beskriver de grottmålningar, som hittats.(Bilderna är tagna i Centret.) Målningarna är daterade till 10000-18000 före vår tideräkning. En illustration, hur man tänkt sig att omgivningen såg ut vid den tidsperioden, för tankarna till nordliga breddgrader.

Vi kan välja om vi vill ligga i ”marinan” eller vid stadskajen. ”Marinan” är en lång pontonbrygga, i anslutning till småbåtshamnen. Här finns nyinstallerade duschar och tvättmaskin. Under vår vistelse övernattar Guardia Civil med sin patrullbåt några nätter.

Det är stor aktivitet på floden. Många kanotister forsar fram på kvällarna och under helgen. I staden finns mycket som vittnar om kanotsportens betydelse för den lilla staden.

Fyra mil söderut ligger orten Convadonga, en inkörsport till nationalparken Picos de Europa. Detta bergsområde besöks av tusentals vandrare varje år. Tyvärr får vi ett väderomslag den dag vi planerat att resa upp till Convadonga. När vi kommer dit ligger dimman över bergen och till eftermiddagen och följande vecka väntas stora mängder regn.

Under vår vistelse i Convadonga besöker vi den stora basilikan, Santa Maria la Real, som ligger på en klippa samt Den Heliga Grottan mitt emot. Vi är tacksamma att vi är bland de första besökarna, då vi anländer strax efter åtta. Här upp finns ett nunnekloster, som troligen bedriver gästverksamhet. Under den korta tid vi är i Convadonga väller turistbussarna in. Att åka vidare upp i bergen får vi tyvärr avstå pga vädret. Annars är det välordnat med transporter, så långt det finns vägar.

Buss går först sen eftermiddag från Convadonga, så vi bestämmer att vandra ner till Cangas de Onis, som har mer regelbundna förbindelser med Ribadesella. Det blir en behaglig vandring utmed ett grönt och frodigt landskap. Plötsligt upptäcker Håkan några stora fåglar! Gamar, och under loppet av några minuter har vi tolv gamar, som kretsar ovanför oss. Mäktigt! Vi är ju inte några ornitologer, men med hjälp av vår fågelbok tror vi att det är gåsgamar.

Mycket nöjda summerar vi dagen. Och 25000 steg kan vi också glädja oss åt. Kvällens måltid intas på en liten restaurang. Vid varje rätt står tre priser. ???? Jo, för det billigaste priset tar man med sig maten hem, mellanpriset, då sitter man inne i lokalen. Men det högre priset ger dig möjlighet att njuta ute, med biltrafik och cigarettrök!