Vi ankrade fyra dygn vid Formentera, troligen Balearernas största ankringsbukt. Några små maneter i vattnet. Lä vid ostliga och sydliga vindar. Vi hade växlande molnighet några dagar, 25 gradigt vatten och ett väldigt rullande och gungande pga alla färjor, som trafikerade Ibiza och Formentera. Övriga motorbåtar och jollar gjorde sitt till och nu hade vattenskotrarna också kommit fram. Vi vande oss. Visst var det jobbigt förmiddagar och sena eftermiddagar, när det passerade ca tjugo färjor i timmen. Det fanns mycket att titta på runt om. Det blev aldrig en lugn stund och vi hade inte långtråkigt.
Vi har ju i tidigare inlägg berättat att det är många stora båtar i området, ja i hela Medelhavet. Har de blivit större under de år vi har varit i Medelhavet? Katamaranerna, som hyrs ut, definitivt. Och många hyrs nu ut med skeppare. Det var en del hyrbåtar i området, men färre än på andra platser. De flesta av dem blev kvar över natten. Kvar blev också de få, som i likhet med oss, är "live aboards". Några av de riktigt stora yachterna låg på redden, kanske väntade de på att ägarna skulle kalla. Motorbåtar, stora som små, lämnade ankringsplatsen på kvällen och då glesade det ut. En del återkom dag efter dag, såsom den svarta motoryachten med två ungdomar med besättning. Chartrad eller egen?
Att ankra är inte lätt, vi menar då att hålla avståndet till övriga båtar. Det känner alla till, som ankrat några gånger. Ibland kommer man galet och då är det bara att göra om, tycker vi. Vad de tycker här nere varierar. Vi har slutat bry oss, man kan inte vara vakt hela tiden. Något problem med fästet i detta turkosblå vatten var det inte. Sand, nästan så långt ögat når.
Vi ankrade utanför restaurangen vid den gamla kvarnen. Ville man äta där, hämtades gästerna med jolle från båtarna, ibland några i jollen, ibland betydligt fler. Och då blev det ganska blött.
En bullermatta låg över bukten dagtid. Ett flygplan flög över området dagligen. Framåt kvällen blev det lite ”after beach musik ”på någon båt eller inne från land. Trevligt med ett omväxlande sound.
Några båtar tittade vi lite extra på. Det var den lilla katamaranen, vilken manövrerades utan roder. Vi träffade på den vid Espalmador för fem år sedan. Seglingen och strandlivet hade flyttats någon distans söderut.
Den otroligt vackra segelyacthen/skutan Dolphin, byggd 1953, och renoverad för några år sedan. Högblank! Google berättade att den nu gick i charter, tre hytter, max sex gäster.
Den märkliga franska båten, med killen som sprang naken på däck och tog selfies…
Turistkatamaranen med alla badgäster till stränder längre norr ut.
Världens största segelfartyg, Sailing Yacht A, dök upp en kväll men var försvunnen morgonen därpå. Till vår lycka kom den tillbaka en dag senare. Den är så otroligt ful, men så intressant att titta på. Den är 468 fot lång och stormasten 300 fot. Lär ha kostat 3,3 miljarder kronor och ägs av en rysk miljardär. Senast vi såg den var söder om Capri.
Ing-Marie hade full uppsikt vid sitt skrivbord i sittbrunnen. Ett par blogginlägg producerades under dessa dagar. Varje kväll blev det en ”sundowner”, innan solen gick ner i väster och lugnet lägrade sig för några timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar