Porto, en stad på världsarvslistan

Porto har inte någon marina utan vill man ta sig in till centrum med båt får man i så fall förtöja utmed floden Douros kajer. Betydligt lugnare är att lämna båten i någon marina, Poavo de Varzim eller Leixoes, och ta metro eller buss in till Portos centrala delar. Vi valde att ta buss från Leixoes.

Sluthållplats för bussen var på norra sidan av floden, högt upp vid Igreja e Torre dos Clérigos. Därifrån tog vi oss genom smala gränder och trappor ner mot Ribeira, kvarter som ligger vid floden. Det var häftigt att se staden uppifrån, alla tegelbelagda tak. Många ”ruffiga” hus, men ju närmare floden vi kom, desto fler hus som fått en ytrenovering. Vi beundrade alla vackra hus, särskilt de som hade glaserade keramikplattor som ytmaterial. Mycket tvätt hängde på tork vid husen. Detta var en stad som fascinerade oss.



Dags för något i magen. Vi hittade Peter’s Sport Café. Ljuva minnen för Håkan, som mindes besöket på Horta, Azorerna, där Peter’s Sport Café var mötesplatsen för seglare.


Över floden, en vacker bro. Och på södra sidan ligger de olika vinhusen. Vi passade på att ta oss upp till Crofts vinhus, där vi prövade olika sorters portvin innan det blev dags för en guidad tur i grottorna bland alla vintunnor. Husets Reserva var det som vi tyckte bäst om.


Ibland blir man vansinnigt svensk, som när man ser en IKEA-skylt. Vi förlade några timmar på IKEA samt den stora ”shopping-mallen”, där IKEA var inrymt. Köttbullar med potatismos frestade Ing-Marie medan Håkan provade en lokal rätt. Till eftermiddagskaffet blev det varm kanelbulle!

Utmed Portugals kust blåser det vanligtvis nordliga vindar denna årstid. En kraftig dyning från nordväst bryter vid den grunda kusten. Utmed kusten finns inte så många hamnar så det blir oftast långa dagsetapper. Gott om fiskeredskap finns i vattnen utmed kusten, så det gäller att hålla utkik.