Bozburun - en liten charmig turkisk stad

Bozburun ligger längst in i en vik, väl skyddad från havet. Sju-åtta distans västerut ligger den grekiska ön Simi, varifrån vi förra hösten checkade ut ur EU för att segla i Turkiet.

Vi kom till Bozburun efter vår segling från Gökkaya. För att kunna bada och njuta i värmen, valde vi att svajankra och inte gå in i den lilla hamnen. Dit in tog vi jollen.

Staden är inte så stor, men charmig. Hit hittar turkiska turister på sommaren. Nu var här lugnt och stilla. Båtcharter brukar fylla hamnen på onsdagar. Utmed strandpromenaden låg de små hotellen eller pansiyon, som de små familjeägda hotellen kallas. På andra sidan promenaden, vid vattenkanten, var det arrangerat med strandstolar och det var bara att kliva ner i vattnet. Vi såg en turkisk kvinna bada med sin lilla son, iförd heltäckande och sjal. Härligt att hon badar och simmar med den klädseln. Inte så vanligt att vi ser det..

Vid hamnen låg restauranger och caféer. Många affärer saluförde turkiskt hantverk och mycket vackra textilier och mattor. Här fanns också några små mataffärer och även slaktarna. Och mitt i staden låg moskén, som var framträdande redan när vi närmade oss Bozburun.

Repris Gökkaya Limani

För tredje gången ankrade vi i Gökkaya Limani. Vi hade på morgonen lämnat Finike och planerade några lata dagar med bad och läsning. Denna gång fanns det många guletter, som var ute på veckoresa eller bara över dagen med badturister. På kvällarna spelades musik från någon av båtarna och på några hade man det glatt och trevligt kring middagsbordet. OBS vår badtemperatur, höger instrument samt vårt nya solskydd som verkligen behövs.

Så kom ett hyfsat väderfönster för en längre förflyttning västerut. 113 distans på drygt 25 timmar tog oss till Bozburum. Det blev både motor och segling, men i stort var vi nöjda, när vi kunde ankra i en liten bukt väster om den lilla staden.

Åter i Finike

Efter sex sommarveckor i Sverige är vi tillbaka i Finike. Anlände i tisdags efter 18 timmar, dörr till dörr. Började med att tåget var försenat pga av elfel i Södertälje!?!Vi hade gott om tid, så vi fick ändå några timmar på Arlanda innan vi lyfte 00.30 med Turkish Air. En matbit och sedan sov vi gott. Byte i Istanbul på morgonen. En incident inträffade. När vi väntade vid "gaten" på flyget till Antalya, kom en polis fram till Håkan; " Mr Holmfeldt, please come with me." En något förvånad Håkan följde med åt sidan. Det visade sig att Håkan tappat sitt " Resident Permit"/uppehållstillstånd vid säkerhetskontrollen I Istanbul och då vi har vår marinaadress däri, letade polismannen upp oss vid "gaten" för flyget mot Antalya. Smart.

I Antalya hade inresehallen flyttats, så det blev att finna bussen till Antalya busstation. På busstationen byte till de små bussarna, dolmus, för vidare resa till Finike. Det blev trångt i dolmusen, två på pall i mittgången och en stående, men stämningen var vänlig. Självutnämnd?? konduktör undrade om vi skulle till marinan. Dolmusens slutstation var busstationen i Finike ca en kilometer från marinan. Vi behövde dock inte ta taxi därifrån. Chauffören körde oss ända fram till marinagrinden. Vilken service!!!

Inte så många live aboard i båtarna i marinan. Men en hel del besättningar är på väg hit för seglingar under september och oktober. Agneta och Runo kom på kvällen samma dag, som vi. Och tillsammans har vi nu genomfört valproceduren för valet den 14 september. ...................... Veckan i Finike avslutas med besök på den fantastiska frukt och grönsaksmarknaden. Nu har vi provianterat och nu är det dags att kasta loss.

En blandad avslutning på försommarens seglingsveckor.

Efter Wall Bay fick vi en behaglig segling till Fethiye, en sträcka på 15 distans. Denna gång valde vi att gå in i marinan Yacht Classic. Här finns restaurang och poolområde. Dags att ha det skönt igen. Att komma in i en marina innebär oftast att det blir varmare. Därför njöt vi i poolområdet på eftermiddagarna. Förmiddagarna strosade vi runt på stan. För att ligga i marinan till ringa kostnad ingick det att vi skulle äta på restaurangen på kvällarna. Passade på att fira Håkans födelsedag innan vi skiljdes från Carl och Melanie.

Eftersom det var tisdag en av dagarna vi var där, passade vi på att handla på oss lite frukt och grönt på tisdagsmarknaden. En lunch på Fish and Chips restaurangen hann vi också med. Fethiye är en turiststad, där engelsmännen dominerar. Och de är många....

Dags att bege oss österut. Vi startade tidigt. Dyning och dåligt med vind gjorde inte Ing-Marie bekväm. Här blev det att offra frukosten till havet. När vi ankrade i en vik väster om Kalkan kändes det bättre men det tog en natts sömn för att återhämta sig. Därför kändes det bra att få en bra segling kommande dag till Üğaçız, Kekova Road. Nu närmar sig den hetaste tiden på året. I vattnet hade vi nu 31 grader och i sittbrunnen närmade sig 40. Men så fort vi fick en bris kändes det väldigt skönt.

Under vår vistelse i Kekova Roads, förtöjde vi också i den fina viken, Gökkaya Limani. Här kunde vi se en hel del sköldpaddor, både stora och små.

Wall Bay

En av de mest välbesökta vikarna i Skopea Limani tycks vara Wall Bay. Namnet har viken fått av den gamla mur, som finns bevarad i området. Där låg vi förtöjda med linor i land under fem dygn. Vattnet var friskt och klart, om än något svalt, 22-24 grader. Detta berodde på att vi hade en färskvattenskälla rakt akter om oss på land. Under hela dagarna kunde vi titta på, när getter kom och drack ur källan.

Vinden ven utefter bergssidorna. Dels de vanliga "gustarna", dels de katabatiska vindar, som blåser på nätterna. Vi var välförsedda med linor till land. I anslutning till Wall Bay ligger Ruin Bay. Där finns en hel del ruiner. Lämplig förtöjningsplats för badbåten.

Under dagarna badade vi och hade det skönt.

En av dagarna tog vi en promenad för att försöka hitta den gamla antika byn, som finns uppe i bergen. Vi startade tidigt för att undvika den värsta hettan. Fin stig att följa, men lite problematiskt när vi mötte vägvisning, som vi inte riktigt förstod. Valde den brantaste vägen, men efter en halvtimme och 70 höjdmetrar valde vi att vända och satsa på det andra alternativet. Efter en dryg timme hittade vi ruiner efter den gamla byn. Vi fann också lite boningshus och vid ett av dem bodde en liten familj. Man och hustru med en dotter, som just när vi var där gick skolan i Dalaman. Här levde de av vad marken och djuren gav. Bikupor fanns i Dalaman och lite hantverk sysslade mannen och kvinnan med. Just dagen vi var där startade fastemånaden Ramadan, så nu vilade man under sitt tak på den uppbyggda altanen. Vi blev bjudna på te och kunde också inhandla honung och några träslevar.

I Skopea Limani med vikar är det förbjudet att tomma sin toatank i vattnet. Pump ut stationer finns i Fethiye och Göcek. Vi registrerar våra tömningar på The Blue Card. Ett komplement är den pump ut båt, som trafikerar vikarna. Skicka ett sms och ange position så dyker båten kanske upp.