Dags för Kykladerna.

Kykladerna är en av flera ögrupper i Egeiska havet. Merparten av dem är klippiga och torra. På bergsluttningarna ser man de vitkalkade husen och de vita kyrkorna med blå kupoler syns i alla byar och städer. Gott om långa sandstränder vilket gör Kykladerna till perfekta turistorter. Mellan Aten och öarna går färjor, vissa mycket snabba.

Vi lämnade Poros en vindfattigt morgon för att ta oss ca 50 distans österut i Egeiska havet och till ön Kithnos. Inte anade vi, att vi två timmar senare skulle sätta segel, storsegel och code( stort lättvindsförsegel), och få resans goaste segling. I ostlig till sydlig vind 3-4 meter, tog vi oss fram över smult vatten. Vilken känsla...

Inga höga farter men mellan 4-6 knop var det större delen av seglingen. Fram emot kvällen kunde vi ankra innanför sandreveln i Fikiadha-viken på Kithnos. Mycket, mycket nöjda.

Morgonen därpå tog vi oss in till stranden. Det var länge sedan vi kände sand under fötterna. Vi har enbart haft stenstränder tidigare i Grekland. Vid sidan av stranden låg en taverna. Ute i ingenstans....

Vid lunchtid lämnade vi viken och fick en kryss runt norra spetsen på Kithnos på väg mot Loutra, en liten by på nordöstra sidan.

Under vår promenad i byn passerade vi en liten kanal med rinnande vatten. Och det var varmt!! Vattnet kom från en varm källa och leddes ut i viken vid hamnen. Där var uppbyggt, som en rund bassäng av stenar och där satt både män och kvinnor i det varma vattnet.

Håkan, som älskar badtunnor såg nu sin chans att få njuta i det varma vattnet och inviterade frun. Här satt vi, när mörkret föll och hade det mysigt.

Vindutsikter för varje natt var blåst från nordväst, så när vi lämnade Loutra var det bara att söka sig till en natthamn med lä för nordvästliga vindar. Nu hittade vi Ay Stefanos, en vik med lite bebyggelse på stranden. Här passade det att städa bort all sand vi fått med oss efter badet i Loutra. På kvällen kom två motorbåtar med helgfirande greker och förtöjde i träden på stranden. /////// Nästa ö att besöka blev Serifos. En frisk nordostlig vind tog oss till sydsidan av ön. Vi beundrade stenmurarna som var byggda på bergsluttningarna av både Kithnos Och Serifos. Rester från forna tiders terrassodlingar fanns också på sluttningarna.

När vi kom in i viken på Serifos, låg vinden på. Vi fällde ankaret inne i viken. Inte särskilt mycket bebyggelse. Rester av gruvdrift på stränderna. Även i denna vik låg motorbåtar av större motell. I vår pilot stod det att en taverna skulle finnas. Viss vägledning fick vi av Magnhild, som varit där veckan innan. Så på kvällen promenerade vi genom den uttorkade bäckravinen upp till tavernan. Jo, då, visst kunde de servera oss lite mat. Vi blev kvällens enda gäster. En fin utsikt över viken, där Alacrity låg, hade vi. Och när vi var klara fick vi skjuts av krögaren ner till stranden. Natten blev lugn, dock med en mycket besvärande dyning från syd.

Vindprognoserna fortsatte prognosera hårda vindar om några dagar, nu även med åska. Vi beslutade att fortsätta och tog oss till Paros, 40 distans österut. Marinan i Naoussa fick bli nästa övernattningshamn. Naoussa visade sig inte bara vara en by på bergsluttningen, utan en mycket charmig sådan med vindlande gränder, där boutiquer och restauranger trängdes. Här var det verkligen en helt ny värld, som vi tidigare inte sett. Men vi anar att denna lilla ort har mycket gott om turister, när det är högsäsong. Här nedan några bilder från vår promenad i Naoussa.