Segling med Alacrity.: Har en stad en själ?

Sedan vi lämnade ön Trizonia, har vi besökt fem orter av varierande storlek, två på grekiska fastlandet, två på Peloponnisos och en på ön Poros. Inför angöring är vi lite förväntansfulla; vad kommer vi att ta med oss härifrån? Den första orten var lilla Galaxidhi, ca 20 distans från Trizonia. Hit kom vi efter fyra timmars motorgång på ett spegelblankt hav. På kajen mötte den självutnämnde hamnkaptenen, som gormade och skrek. Vad, var svårt att uppfatta. På samma kaj fanns också vänner från Marina di Ragusa, som hjälpte till vid förtöjning.

Besöket i Galaxidhi var föranlett av besök i Delphi, religiös och politisk helgedom från ca 500 f.v.t. Mer om Delphi i ett eget inlägg. Galaxidhi hade en liten hamnanläggning och utmed kajen låg ett antal restauranger. På kvällarna spreds ett trivsamt sken från belysningen på restaurangerna. På en tvärgata samsades affärer, där vi kunde inhandla de nödvändigaste matvarorna. Vid torget, ca 500 meter från hamnen, låg busshållplatsen. Det var trevliga omgivningar att vandra i, rent och prydligt, som oftast där vi varit i Grekland. Små insprängda strandsnuttar.

Hamnpolisen ville ha € 8 varje natt. Vatten och el behövde vi inte betala för. Sista dagen i Galaxihdi var det stor tvätt av båten. Inte så ofta det finns vatten så lättillgängligt.

Nästa ort på vår resa blev Andikiron. Efter någon timme mötte vi en fin vind och vi såg fram mot några timmars fin segling. Tyvärr slutade det lite snöpligt. Snörplinan på vår genua hakade av någon anledning fast i riggen när vi slog, och därmed skörades akterliket. När vi kom till Andikiron blev det segelbyte; vår förträffliga genua inköpt för 2000 kr innan vi for iväg, fick packas ner och fram kom vår stora fock. Därmed var vi sysselsatta den eftermiddagen.

Lugnet var totalt i Andikiron. Före kl.19 hade vi inte sett någon i denna lilla slumrande ort förutom några pojkar som dök ock badade i hamnen. Tillsammans med en fransk båt hade vi förtöjt i den lilla hamnen. Vatten och el fanns att tillgå. Allt gratis. På kvällen blev det liv och rörelse utmed strandpromenaden och i hamnen. På sofforna på kajen satt den äldre generationen, medan ungdomarna rörde sig utmed strandpromenaden. Från militärakademin ljöd taptot vid niotiden. Då hade det varit mörkt någon timme.

23 distans till Kiato på Peloponnisos. Vindstilla, så det blev motor igen. Kiato var utgångsläge för passagen av Korintkanalen tio distans bort. Här var det fiskehamnen eller den lilla kommersiella hamnen, som gällde. Vår förvåning blev stor, när vi upptäckte att Kiato var en relativt stor stad. Här fann Ing-Marie en fantastisk köttaffär och frysen kunde fyllas inför kommande månad. Utmed fiskehamnen fanns några små restauranger, välfyllda denna fredagskväll. Vi avnjöt stekt ost och bläckfiskringar samt det lokala vita vinet. När vi kom tillbaka till kajen, där båten låg, hade familjer samlats för sitt kvällsfiske. Här ville hamnpolisen ha drygt € 11 och något vatten eller någon el var inte i sikte.

Vid tretiden på natten vaknade vi av regn!! Och på morgonen inför avfärden mot Korintkanalen var vi tveksamma. Skulle vi gå i regn genom denna fantastiska färdväg. Vinden fick avgöra. Prognosen för lördagsmorgonen var vindstilla vid kanalöppningarna.

Kanalen, som är insprängd där halvön Peloponnisos tidigare hade landförbindelse med fastlandet, är sex km lång. Färden igenom är reglerad av hamnmyndigheten på östra sidan och är enkelriktad. För oss tog det 35 minuter att gå igenom och för den färden betalade vi € 204. Alternativet hade varit att runda Peloponnisos. Kanalen var mäktig med sina höga kalkstensväggar. Kanalen har inga slussar och en viss ström kunde märkas även att det var vindstilla. Varje tisdag är kanalen avstängd för rengöring.

Ja, vi fortsatte vårt motoriserande efter att vi gjort rätt för oss. Närmaste, skyddade ankringsplats fanns vid Korfos, även den på Peloponnisos. Första natten ankring, då all landförtöjning var upptagen av helgfirare från Aten samt en stor grupp kappseglingsbåtar, som invaderat Kiato under helgen. Söndagen blev lugn. Atenarna och kappseglingsbåtarna lämnade Kiato tidigt och vi kunde angöra den kommunala pontonen, där hamnkaptenen villa ha € 3 av oss. Möjlighet till el och vatten fanns också. Den natten blev vi ensamma på pontonen och i bukten ankrade ca tio båtar.

För måndagen utlovades fina segelvindar. Vårt mål var nu ön Poros ca 23 distans i sydostlig riktning. Vi fick en fin sträckbog till att börja med. Men vartefter dagen gick blev det tunnare och tunnare med vind. Fem distans före Poros ökade vinden på nytt. Vi ankrade en distans utanför Poros stad, i den stora lagunen.

Dagen därpå närmade vi oss Poros för ett besök. Utmed stadskajen var det tämligen osäkert att ligga pga svall från alla färjor, som trafikerar Poros. Det blev svajning igen. Poros är byggd kring två kullar. Husen klättrar på sidorna av kullarna. Utmed strandpromenaden ligger restaurangerna tätt, och upplevelsen var, ja ganska turistiskt. Men så började vi klättra i alla de trappor, som ledde uppför ena kullen. Här uppe charmigt, lugnt och fint. För första gången såg vi de karakteristiska färgerna vitt och blått, som vi sett på så många bilder från Grekland.