Rio Guadiana

På påskafton lämnar vi Vila Real och seglar långsamt norrut i floden Guadiana. Vid mynningen är floden ca 500 meter bred och har tidvatten på mellan 2-3 knop. Vårt mål är den portugisiska byn Alcoutim/spanska byn Sanlucar ca 20 distans uppför floden. Strax efter spanska Ayamonte går vi under The International Bridge och passerar lite senare påbörjade lägenhetskomplex på spanska sidan. Men här liksom på många andra platser står mycket ofärdigt. Kanske färdigbyggt för en tid…..

Utmed den portugisiska sidan av floden möts vi av övergivna gårdar. Flera har fungerat i tider med smuggling mellan Portugal och Spanien. Lite längre norrut ligger små byar.

På den spanska sidan är det mycket lite bebyggelse. Först vid Alcoutim ligger Sanlucar, en mycket charmig spansk liten by. Gränsen mellan Spanien och Portugal går mitt i floden.

Det är mycket stillsamt utmed floden. Vi förvånas över alla fåglar vi hör. Det blåser lite, så vår färd norrut går i makliga 2-4 knop. Men vi har ingen brådska. Ett par distans före Alcoutim sätter vi på motorn för att ha styrfart. Här uppe ligger många båtar för ankar, de flesta övervintrare. De få platser som finns på pontonerna vid Alcoutim och San Lucar är upptagna, så vi ankrar.

Under tiden vi ligger här vänder båten var sjätte timme pga tidvattnet. Vi ”förflyttar oss” ca åtta distans enl. trippmätaren på en sextimmarsperiod. Det rasslar i ankarkättingen mer eller mindre hela tiden.

Då och då kommer grenar och annan växtlighet flytande och ”slår till” på båten. Det som flyter omkring ser vi bara på en mycket begränsad del av floden.

Tidigt på påskdagen väcks vi inte bara av tuppen utan också av motorer. Ett mycket stort flytande hotell förtöjer vid pontonerna vid Alcoutim.

Nu vill vi titta på omgivningen. Vi börjar med Sanlucar. På höjden över byn finns en gammal borg. Med EU-medel har man byggt en fin promenadväg upp. Den underlättar, men stigningen är brant. Väl uppe har vi en fantastisk utsikt.

Nere i byn är de flesta husen tillbommade. Får senare höra att 60 av husen är till salu. Baren är öppen och vi får var sin öl innan det är dags att ta jollen till båten och laga till påskalammet. I Alcoutim har vi varit tidigare. Nu tittar vi lite närmare på byn.

Även här finns en borg, byggt för ca 800 år sedan. Då var det aktuellt med noggrann gränskontroll och övervakning av gränshandeln. Men det är svunna tider. Nu åker jollar och båtar tvärs floden utan någon som helst koll av myndigheter.

I Alcoutim är det mer liv och rörelse än i Sanlucar. Restaurangerna fylls dagtid av turister. På kvällarna intar lokalbefolkningen barerna. En hel del båtfolk har blivit kvar utmed floden och några har skaffat hus i området. Håkan passar på att göra en jolletur längre upp i floden.

Även här ganska öde, men det finns små byar och i floden ligger båtar för ankar. En stor damm ligger på den spanska sidan.

Floden är segelbar ytterligare fem distans från där vi ligger. Därefter går det att gå för motor ytterligare tio distans till Mertola. Det är kallt på nätterna, ca 5 grader. Om man är uppe tidigt, kan det vara så här vackert.