En månad till Töre...

Här står Håkan i samspråk med Daniel från vår båtklubb. Snedskärsgrannar. Han kom till Töre dagen efter oss och hade seglat hemifrån på midsommardagen. Lite snabbare än vi.... Märkligt att de enda två gästbåtarna denna kväll kom från samma segelsällskap i Norrköping.

Sedan midsommar har vi passerat Höga kusten, Umeå skärgård och seglat genom norra skärgården utanför Piteå och Luleå ända upp till Töre. Just nu ligger vi på Seskarö, som är Bottenvikens pärla utanför Haparanda.

Bönhamn, ett tidigare fiskeläge på Höga kusten var en plats vi besökt tidigare och hade höga förväntningar på. Vi var där 1983 senast... Njaa så idylliskt var det nog inte. Men bilden blev bra...

Men ön utanför med fyren Högboden var häftig att komma till.

I frisk undanvind seglade vi mot Mjältön, Sveriges högsta ö. Den besteg vi en vacker förmiddag med milsvid utsikt.

Lagunen vi låg i på Mjältön var som ett kraterhål. Sandstränder, som stupade brant ner, och kraftiga stigningar runt stränderna. Därefter seglade vi till Trysunda, en överreklamerad plats. Lite proviantering blev det, säkert semesterns dyraste.

På väg upp mot Umeå och Norrbyskär fick Ing-Marie känna av Bottenvikens dyning. Ja, det var ju inte första gången, men denna gång hjälpte inte akupunkturarmbanden eller ingefäran. Tur att Norrbyskär var nästa anhalt. Där tog vi en segelledig dag och vandrade runt på "skäret"(som är flera). Googla gärna på Norrbyskär och läs den fantastiska historien om en sågverksepok på denna ö.
På väg från Norrbyskär fick Håkan tårta på sin födelsedag.

Holmön och Ratan var andra platser, som vi passerade och som lämnade historier efter sig. Bilden nedan visar festen vi blev inbjudna till av Jakobstads navigationssällskap som gjort en utflykt till Ratan. OBS. det är midnatt när vi tar bilden. Mycket kallt men ljust och fint.

När vi lämnade Ratan var frisk sydlig vind utlovad. Och det blev det. Den dagen seglade vi mer än 65 distans(som att segla till Gotland från vår skärgård) och angjorde Piteå skärgård. Det var där som vi så småningom gick på grund två gånger, mjuka inbromsningar i sand. En grön prick hade skaffat sig en ny position i och med vintern och isen. Nåväl, inget allvarligt inträffade och vi blev en erfarenhet rikare.

Dagen innan vi gick in till Töre stannade vi till i deras uthamn. Semesterns hittills varmaste dag. Här fanns en fin anläggning och här kunde man knyta bekanskap med både svenskar och finländare. Varför Töre? Två orsaker; den nordligaste hamnen i Bottenviken (Därav den gula bojen med brevlåda på. Lägg namn och adress och du får ett certifikat att du varit här uppe.) och vi skulle träffa Lindas föräldrar, som bor mellan Töre och Kalix. Tillsammanas med dem fick vi två härliga dagar på land.... Vi har verkligen sett Kalix med omnejd. Vi njuter av ljuset här uppe. kommer inte i kojs förrän efter midnatt. Njuter av vår ledighet.