Den mullrande fyren på Stromboli.

Trettiofem distans från Messinasundets norra mynning ligger Stromboli, en av de Aoliska öarna. Håkans önskan ska nu uppfyllas, att passera vulkanön på natten och förhoppningsvis få uppleva vulkanens fyrverkeri.Först svaga, varierande vindar och motström. Så stabiliserade sig vinden och vi fick en fin bidevindsegling mot Stromboli. Potatissoppa med korvslantar serverades till lunch denna dag. På vår AIS såg vi att det var många passagerarbåtar vid de Aoliska öarna. Redan full aktivitet!

Vulkanön dök upp ur diset, 925 meter hög. Vinden avtog ju närmre Stromboli vi kom. Vulkanens sidor var gröna där inte lavaströmmar bränt. Sanden vid stränderna var svart I höjd med nordspetsen blev det lugnt, både vind och hav. Vi dukade upp en italiensk måltid och njöt här vid foten av vulkanen och inväntade skymningen. En tysk segelbåt hade också hittat hit och flera små turistbåtar lämnade bryggan vid San Vincenzo, en av två byarna på ön, när det skymde.

Och vilket fyrverkeri vi fick se! Det mullrade, lavastenar sprutade ur vulkankratern och rullade nedför sluttningen och det var ett makalöst skådespel, som upprepades om och om igen. Vi gled utmed kusten och kände oss privilegierade, som fick uppleva detta "live". En höjdpunkt på resan!

Vi fortsatte vår segling senare på natten. Länge såg vi "fyren" i aktern, liksom den vägglett skepp under århundraden. Vid lunchtid dagen därpå, förtöjde vi i den lilla fiskehamnen San Nicola/Agnone på Italiens västkust.

Capri, känd kurort sedan många hundra år tillbaka och också en exklusiv turistö. Vi gled genom Faraglioniklipporna på sydsidan av Capri. Imponerande. Och segelbåten som skymtar genom det lilla valvet, är storleken större än vi.

Neapelbukten med Vesuvius låg nu framför oss. Av ett italienskt par hade vi fått tips på att gå till marinan i Torre del Greco söder om Neapel. Därifrån endast 15 minuter med metro till Pompeji. Det var en märklig marina vi förtöjde i efter en lång förhandling med dess ormeggiatori. Här fanns många pontoner, varje bevakad av olika personer. Vår ormeggiatori hade en boss, som han fick ringa och få bekräftat att det var ok att lägga oss vid stenkajen vid den höga muren. Perfekt lä och läge för oss. På kajen stod ett antal bås, där det i alla fanns vakter på dagar och nätter. Där utspelades ett socialt liv dygnet runt. På muren fanns en promenadväg, där stadsborna motionerade hela dagarna. Vi rörde oss mer i stadens slitna kvarter. Och på kvällarna njöt vi av utsikten...men hoppades att vulkanen inte skulle vakna...

Mycket kan skrivas om Pompeji. Vilken enorm ruinstad! Svår att beskriva och att greppa. Vilket arkeologiskt arbete som ligger bakom, att vi i dag kan ana hur livet var i denna italienska stad, som blev begravd genom Vesuvius utbrott år 79. Och som begravde en del av befolkningen.

De raka gatorna tog oss genom staden. Grova, stora stenar utgjorde körväg för kärror och djur, trottoarer vid sidan av. För att ta sig över gatan fanns "övergångsställen".

Den stora amfiteatern, Stora teatern, Forumtorget med alla tempel och andra officiella byggnader från romartiden imponerade.

Bostadshus med underbara fresker på väggarna och härliga trädgårdar för de mest förmögna. Termerna för bad, rikligt utsmyckade, dåtidens McDonalds i gathörnen, allt fanns där! Och i bakgrunden vilade Vesuvius.