På upptäcksfärd genom den kykladiska övärlden.

Vi följde noggrant väderrapporteringen efter påskdagarna. Nordliga vindar blåste men se där, kanske ett väderfönster med sydligt till helgen.... För att positionera oss inför överfarten norrut, (det var nästan omöjligt att lämna vår marinaplats, när det blåste), sa vi hej då! till Agios Nikolaos lördagen den 7 maj och seglade till lagunen vid Spinnalonga. Under årets första segling känns det bra om vinden är måttlig. Denna gång fick vi bidevind runt tio och det var bara att gilla läget. Bäst att reva i den byiga vinden. Kallt som vid utsegling ur Bråviken på våren. ( Tack Karin och Henrik för bilden.)

Nåja, vi kom i lä i lagunen efter några korta krysslag vid infarten och vi kunde ankra i den östra vackra delen av lagunen. Även Jolly Jumper och Thala tyckte att platsen var bra. Här passade Sue på att rengöra botten på Jolly Jumper före överfarten. Hon hann också med ett kort besök hos oss innan en varm dusch väntade. Vattentemperaturen runt 18 grader...

Det visade sig att ett väderfönster med sydost-ost 7-10 meter skulle blåsa på söndagen. Skulle det stämma? Utmärkt för Alacrity! Drygt 90 NM till Ios blev valet. Och vid elvatiden på söndagen kom vinden och vi styrde norrut mot Santorini och Ios. Vi njöt i sittbrunnen, åt god mat och tyckte att detta var när segling är som bäst. Och väderprognosen stämde....

Redan före tio på kvällen seglade vi in mellan vulkanöarna vid Santorini. Vi slog av på farten och gled förbi glittrande Thira och Oja. Vid tolvtiden lämnade vi Santorini och seglade vidare med kraftigt revade segel för att minska farten. Vi ville ankra vid Ios, när det blev ljust.

Ios, en av de populäraste öarna i Kykladerna. Än var turistsäsongen inte igång, och stränderna låg tomma. Vi ankrade i viken Milopotamou. Ett bra val....och så var åter de tre båtarna från lagunen vid Spinnalonga samlade. Redan nästa dag lämnade Jolly Jumper oss, då de hade lite mer bråttom än vi andra.

Nästa dag var det dags att utforska huvudorten på Ios. En brant stigning från stranden upp till Choran med sina smala gränder. Därefter ner till hamnen, som låg på andra sidan berget nordväst från vår vik. Vi räknade till två fritidsbåtar....alltså ingen trängsel. Färjetrafiken hade varit nerlagd p.g.a. strejk under några dagar, men nu kom flera katamaraner in i hamnen och lämnade av turister. Stora färjan med varor från Aten skulle anlända först nästa dag. (Ryktet sa, att strejken var orsakad av förändringar av pensionsåldern. Från 50 år till 65!!!)

En magisk dag på havet! Vindstilla och blankt hav. Disigt. En fantastisk färd till Sifnos, där vi tillsammans med Thala ankrade i viken vid Vathi.

Dagen därpå fortsatte vi till Serifos och förtöjde i hamnen i Livadhi. På 300 meters höjd, 2,5 km från hamnen, låg den pittoreska Choran, som nu låg ganska öde. Vid två tillfällen vandrade vi dit upp. Vid ett litet torg serverades bl.a. öl, kaffe, färskpressad juice och rakomelo, bara att förse sig med vad som önskades. På toppen av Choran låg kyrkan. Därifrån en fin utsikt i alla väderstreck.

Under dagarna på Serifos upptäckte vi vilken utmärkt liten semesterö den var. Fina sandstränder runt ön, utmärkta vandringsleder på hela ön och trevliga människor. Hit återvänder vi gärna. Och till vår stora förvåning fanns en ny hamnanläggning nästan färdigställd. Så vi hade bra förtöjning, då det stundtals blåste friskt i varierande riktningar. Information om EU-medel för att anlägga hamnen; € 3 500 000. Lika mycket lär staten skjuta till. Vi hoppas att hamnen färdigställs snarast, då vatten och el ännu inte var påkopplad.

Fredag- och lördagkvällen var Thala och vi ensamma i hamnen. Men på söndagen kom tre charterbåtar med ukrainska ungdomar ombord. Något glada över vinsten....

Vår segling genom Kykladerna avslutades denna gång med Kithnos, samma vik som vi kom till hösten 2012. Sista kvällen var vi inbjudna till gästfria Thomas och Anette på Xantos.