I flyktingvatten.

Så är vi tillbaka på Leros Marina i Lakki efter ett sommarbesök i Sverige.

Innan vår hemresa hade vi några dagar, då vi fick möjlighet att se oss om på Leros, innan vi tog färjan till Rhodos, varifrån vi var inbokade på Norweigenplanet några dagar senare.

En dag cyklade vi till den stora bukten, Xerokambos, på sydsidan av Leros. Det var backe upp och backe ner under hela färden. På höjden med fin utsikt över omgivningen ligger rester av det som enl. uppgifter härrör från Kanonerna på Navarone, en händelse från slutskedet av andra världskriget. På höjden ligger också ett litet kapell, som på så många andra höjder på öarna.

En annan dag tog vi lokalbussen till norra delen av Leros. Vi passerade Pandelli och Alinda, platser vi besökt med cykel under vårt tidigare besök på Leros. Slutmålet denna gång var viken Plakoudhi i norr, där vi hann med en kort promenad och var sin glass innan bussen återigen vände söderut. Trots att den ligger på nordsidan, finns här gott skydd, när meltemin blåser.

Efter några kilometer på återresan, klev vi av bussen och vandrade ner till den stora viken Gounes på västsidan. Sandstränderna var öde. I byn Agios Isidoros ligger ett litet vitt kapell ute i vattnet. Vi tog oss ut dit på en gångbro. Vandringen tillbaka till marinan bjöd på fina vyer, då det fanns en del höjder, som skulle passeras. Det kändes skönt att komma tillbaka till marinan.

Många seglare väljer bort Rhodos p.g.a. det dåliga rykte hamnen har. Vi blev positivt överraskade av staden Rhodos. Genom vänner hade vi fått tips om Kristina's Rooms i den gamla delen av staden. Helt perfekt. Även att vi fick ett rum som lägesmässigt påminde om Stig Helmers i Snowroller. Dock var vårt rum helt nyrenoverat.

Vi fick några dagar att bekanta oss med Rhodos stad. Redan före vår tideräknings början var Rhodos ett betydande centrum. Mycket av det som dominerar den äldre stadskärnan är från sen medeltid, då Johanniterriddarna ockuperade Rhodos. Den muromgärdade staden är fortfarande en attraktionen på Rhodos. Det ottomanska riket erövrade Rhodos på 1500-talet och därefter kom italienska härskare. På medeltiden vaktades staden av riddare från olika länder. Än i dag finns dessa riddares härbärgen att beskåda exteriört utmed Riddarnas gata, som ligger i anslutning till Storfurstens palats. Vi passade på att besöka Storfurstens palats, en imponerande byggnad.

Alltid spännande att ströva runt på kajer och stränder. Som vanligt trängdes stora motoryachter med stora segelbåtar. Ingen brist på pengar här. Utmed sandstränderna vid norra udden av Rhodos fanns alla soldyrkare....

På Rhodos kände man av vikande turism. Uppgifter vi fick, var att det var 25 - över 50% färre turister i år jämfört med samma period 2014. Restaurangerna hade besvärliga tider. Inte bara att antalet turister minskat. En ökning av många "all inclucive hotels" var en konkurrens man inte kunde göra något åt. Turister på dessa boenden hade ju redan betalat för maten och hade ringa intresse att äta på de lokala restaurangerna. Detta är något att tänka på, när du bokar nästa utlandssemester......

Vi lämnade Grekland, när pengarna började ransoneras i bankomaterna för grekiska medborgare. Sommarens händelseförlopp kunde vi bara följa genom medier i Sverige och genom rapporter från vänner som seglade i Grekland. För vår del uppstod aldrig något problem med pengar. Dock var man ovillig att ta kontokort. Pengarna tog ju bankerna. Vid kontantköp var det svårt att få kvitto. Pengarna hamnade lätt i butiksägarens fickor. Varför betala in skatt? Då var det ju någon annan, som tog pengarna.och numera var den service i form av sjukhus, skolor mm kraftigt eftersatt. Naturligtvis, kommer det inte in skatt..... Grekerna är mycket omedvetna om den kraftiga skuldsättning landet har. Alla problem skylls på EU.

Här nedan följer några sommarbilder från den gångna Sverigesommaren. Sviten inleds med bilder från Norrköpings industrilandskap och avslutas med vårt svenska segelparadis Snedskär. Dessemellan naturbilder från olika lokaler i Sverige.

Tack till Pelle och Anita, som bjöd med oss på en segeltur med avslutning på Snedskär.

Återresan gick med nattflyg till Kos. Därefter tog vi färjan till Leros. På Kos mötte vi personligen för första gången de flyktingströmmar, som under flera år tagit sig till öarna i östra delen av Egeiska havet. Med en kombination av ett förändrat politiskt läge i Turkiet och tre veckor av gynnsamt väder, har flyktingströmmarna kraftigt ökat. Vi besökte Kos i mitten av maj detta år och under de tre dagarna såg vi inte till några flyktingar på de platser, där de nu var i mängd. Utmed kajerna och i stadens parker hade de slagit läger, grupper av flyktingar från Syrien, Irak och Afganistan. Under detta år räknar man med att ca 145 000 flyktingar hittills kommit över från Turkiet till de grekiska öarna. Inom någon vecka får de papper, som berättigar dem att resa ut ur Grekland till övriga EU. Alla som pratat med flyktingar, tull och hamnpolisen säger samma sak. Huvuddelen av dem har norra Europa med Sverige som huvudmål.

Dagen efter att vi lämnat Kos blev det upplopp i staden, något ni säkert sett i svenska medier. Under våra tidigare besök på Leros har vi inte sett några flyktingar. Men nu finns de i hundratal i vår lilla stad Lakki, på trottoarer, i parker och på området runt "Coast Guard". Ni kan ju bara tänka er de sanitära olägenheterna i temperaturer, som passerat 30 grader. Vi kommer säkert att möta flyktingströmmen på andra öar här i östra Egeiska havet under hösten. Vi var inte fullt medvetna om denna kraftiga utveckling. Visst förstår vi att människor flyr den terror som IS står för. Men kurdfrågan som åter igen blossat upp i östra Turkiet, resulterar också i att människor flyr. Och hur många IS sympatisörer "gömmer sig " bland dessa flyktingströmmar. Skrämmande.

Här i Grekland berättas det inte om överfyllda flyktingbåtar, typ de vi sett på TV från Medelhavet mellan Afrika och Lampedusa. Här körs flyktingarna oftast nattetid över av snabba turkiska(?) motorbåtar, som lämnar sin last i vattnet utanför hamninloppen. Eller också tar sig flyktingarna över i stora ribbåtar, som lämnas kvar på stränderna.

De flyktingarna vi möter har pengar. De har en ansträngande resa bakom sig från länder, som terroriseras av IS. En tanke går ofta till alla de flyktingar, som saknar ekonomiska möjligheter och måste leva i överfyllda flyktingläger vid gränsen mellan Turkiet och Syrien/Irak samt i Libanon. Vi har än så,länge valmöjligheter. Vi kan proviantera i Lakkis utmärkta frukt- och grönsaksbutik. Men att få tjänligt dricksvatten från den kommunala tappen har varit svårt.