En vecka i Keci Bükü.

I mer än en vecka låg vi ankrade i Keci Bükü, en långsmal vik med bra lä för meltemivindar. En ö, med medeltida fästning, fanns halvvägs in i viken. Längst in i viken låg Cennet Marine, litet hotell med restaurang, där det fanns möjlighet att förtöja. Här fanns också den lilla byn Orhaniye.

Den stora sevärdheten, som lockar turister, var sandreveln vid Kizkumu Beach, 600 m lång och 2 m bred. Den delade av inre delen av viken. På den vandrade vi tillsammans med andra turister. Det finns flera legender om hur reveln uppstått. En populär variant är att en prinsessa blev kär i en ung fiskare. Då hennes far fick veta detta, skickade han soldater efter dem. Ett mirakel inträffade och havet formade då denna sandrevel. Oturligt nog dödades prinsessan av pilar från soldaterna. Till minne av detta, finns en vitmålad staty i vattenbrynet.

Den lilla byn Orhanie låg inbäddad i grönska i dalgången söder om viken. Här blandades nya hus med gamla. Rolig detalj på många hus, var de fina skorstenarna. Ett bananträd fann vi och granatäppelsäsongen kommer.

Byn passeras också av ett fyrtiotal jeepar varje dag med turister från Marmaris. När jeeparna kom gällde det att hålla sig undan......

Vi hade turen att komma till Orhaniye, då det var marknadsdag. Förutom nyskördade grönsaker och frukt, lockades vi att köpa sötsaker, nötter och torkad frukt. Som vanligt gick vi fullastade från marknaden. Denna gång blev det också jolletransport ut till båten.

Vi får ofta frågan vad vi gör under vår färd. Ja, naturligtvis de vanliga vardagsbestyren. Vi hinner också se på omgivningarna. Och träffar vi vänner kan det bli en eftermiddag med Mexican Train.

Denna gång passade vi på att gå en mil på vandringsleden Caria Trail, som passerade genom Orhaniye. Vandringsleden är den senast iordningställda i Turkiet. Dels var det kuperad terräng för att ta sig till den lilla byn Turgotköy, dels var det vandring på små vägar med lummig omgivning. I området fanns många bigårdar. Avslutningsvis fick vi ta oss över berget igen.

Vi passade på att åka till Marmaris med dolmus vid två tillfällen under veckan. Marmaris är en av de stora turistorterna på sydvästra delen av Turkiet. I staden fanns en vacker borg, som nyligen restaurerats och där det fanns en hel del gamla föremål. De vackra amfororna, i vilka både vin och grönsaker förvarats, fanns i många exemplar. Från borgen hade vi en fin utsikt över den stora bukten samt den berömda Netzel Marina, där många övervintrar. I anslutning till borgen hittade vi många fina gränder och bredvid marinan fanns många små fiskebåtar.

Staden hade en härlig puls. Attatürk var även närvarande här i Marmaris. Högsäsongen var förbi och i basaren var det ganska glest med folk. Även på vår vandring utmed strandpromenaden var många solstolar tomma liksom många av barerna och restaurangerna. Ett sätt att locka in turister var att erbjuda två drinkar till priset av en. Det prövade vi. Eftersom Ing-Marie inte ville ha någon drink utan en kopp kaffe fick Håkan två......

Vi läser nu att hösten kommit till Sverige. Även vi känner av att det blir svalare. Vi seglar i ett område, som påverkas av hårda meltemivindar från Svarta havet. Det är kyligare om nätterna, våra fläktar är undanplockade. Vattentemperaturen har sjunkit till 25 grader. Vi stannar i området någon eller några veckor till, innan vi seglar mot Finike, där vi åter förtöjer för vintern.

Seglarhälsningar från Ing-Marie och Håkan