Costa Blanca

Vi lämnar Almerimar efter 14 dagar. Då har vi hunnit fira 17 maj.

Norska Oceana blir kvar för att installera solceller och vindsnurra. Nu är det dags att runda sydöstra udden av Iberiska halvön. Frisk vind tar oss till Cabo de Gata.

Men vad händer här? Oro i vattnet, vinden försvinner… men återkommer. Dock är oron i vattnet kvar. En nattsegling kanske? Jaså inte, vi vill inte kryssa i 10 meter mot. På kusten ligger fiskehamnen Carboneras. Vi tar oss dit sent på kvällen och hittar bränslebryggan längst in. Här ligger vi tryggt efter besök av både hamnpersonal och Guarda Civil. Väldokumenterat och inlåsta!

Hu, vilken dyning till Cartagena. Och inte räcker vinden till för segling.

I Cartagena blir vi kvar i sex dagar, när havet är i uppror utanför. Det märker även vi inne i marinan, trots vågbrytare. Resans obekvämaste hamn. Men ändå trivsam och med flera övervintrande och många kusthoppande båtar. Och mycket vänlig marinapersonal som vanligt. Staden är så trevlig. Vi beundrar alltid de vackra husen med små inglasade balkonger, som finns i gamla spanska städer. Så många variationer.

Men var är alla människor? Siestatid en söndag förklarar ödsligheten. Här hittar vi lite barn på stadsvandring kommande dag.

Cartagena grundades för mer än 2000 år sedan. Så det finns många stenhögar och ruiner att titta på. Härlig utsikt från borgen norr om marinan. Men den skymmer vi visst...

Vi tar bussen till Torrevieja, där Anette och Thomas ligger med sin båt. Ja, där är det lika gungigt… Vi får en trevlig dag tillsammans, pratar minnen från Lagos men också erfarenheter efter vårens färd. De färdas snabbare än vi, har en marschfart på 19 knop. Costa Blanca har så här långt varit ganska ödslig men efter Cartagena kommer alla turistorter på rad. Först området kring den grunda sjön Mar Menor, sedan Torrevieja, Alicante, Benidorm m.fl. Vi landar i Altea, en mil norr om Benidorm. En trivsam liten stad med en levande fiskehamn och välskött marina. Hemmamarina för spanjorer och en hel del engelsmän. Här är första gången vi noterar att det är mycket motorbåtar. Klubbhus med restaurang och cafeteria finns och även en pool, där det går bra att simma några längder. Badat i havet har vi inte gjort än. Vi vill ju ha över tjugo grader. Men nu är det nära.

När man blickar ut över havet vid Altea, reser sig en klippa ur havet.

Det är Penon de Ifach vid Calpe. I vår pilot står ”att man kan ta sig upp på toppen genom en tunnel och längs en livsfarlig stig”. Vi tar tåget dit imorgon…..