Vi seglar mot Kreta och besöker Spinalonga.

Överseglingen till Kreta blev en vindfattig historia. Strålande sol på dagen, fullmåne på natten.

Ett märkligt fenomen inträffade efter någon distans motorgång från ankringen vid Tilos. Farten minskade med en och en halv knop och runt sydöstra udden av Tilos såg vi kraftiga strömvirlar. Tursamt nog avtog dessa, när vi blev fria från ön.

På morgonen siktade vi udden norr om ön Spinalonga samtidigt som fiskebåtarna var på väg in mot Elounda med sin last. Tre meters djup på väg in i lagunen söder om Spinalonga, där vi ankrade. I lagunens södra del låg turistorten Elounda.

Ön Spinalonga har en brokig historia. 1904 deporterades de första 241 spetälsesjuka från Kreta hit. I.o.m. att Kreta 1913 blev en del av Grekland, deporterades spetälskesjuka från hela Grekland till ön. Kolonin på ön organiserades till ett litet samhälle med de flesta samhällsfunktioner. Människorna brukade jorden, förälskade sig, gifte sig och fick barn. Från Plaka, på andra sidan sundet, kom varje vecka medicinsk personal. Härifrån kom också de förnödenheter som behövdes. En fiktiv berättelse om livet på Spinalonga är Victoria Hislops bok Längtans ön. Vi läste den innan vårt besök på Spinalonga och vi hade en god förförståelse när vi kom till ön. 1957 stängdes Spinalonga.

Ön hade tidigare haft stor strategisk betydelse. Under antiken var ön av betydelse för beskydd för platser inne i lagunen. På 1500-talet påbörjade venetsianarna byggandet av en försvarsanläggning på och runt ön.

År 1715 intogs Spinalonga av turkar. Till att börja med var det turkiska samhället isolerat men växte och utvecklades efter hand. Som mest bodde 1112 personer här och Spinalonga var år 1881 det viktigaste muslimska handelscentret i området. På ön fanns ca 200 bostadshus, 25 affärer och verkstäder. Flera av dessa är välbevarade idag och utgjorde bebyggelsen under spetälskekolonins tid.

Vi tog jollen och åkte ut till ön, som varje år besöks av tusentals turister dagligen under högsäsong. Båtar avgår från Elounda, Plaka och andra orter utmed Kretas norra kust.

Det fanns två vägar in i byn, den tunnel som de spetälska fick gå in genom samt den port som övriga från Plaka tog, när de kom med post och andra förnödenheter.

År 1939 sprängdes en del av fästningen mot havet för att möjliggöra byggandet av en promenadslingan runt ön för de boende.

I den turkiska basaren hade viss information sammanställts.

Under några årtionden användes lagunen vid Spinalonga som landningsplats för postflyget mellan Storbritannien och Indien.

Uppfyllda av besöket på Spinalonga, återvände vi till Alacrity. Dagen därpå var det dags att i lugnt väder gå vidare mot Agios Nikolaos, årets övervintringshamn.

Eftersom vi inte transportseglar just nu, utan uppehåller oss inom ett begränsat område, blir nätterna i marinor, hamnar och ankringsvikar fler. Vi var ju också i Sverige juli/augusti. Seglad distans denna sommar blev 336, för motor 502 distans.

Tilos, en favorit.

Tilos var verkligen en härlig ö. Så kära bloggläsare varför inte förlägga några dagar på Tilos, lite vid sidan av alla berömda turistöar här i Grekland.

Vi kom till Livadhiou, en av öns två byar, efter motorgång från Kos. Absolut vindstilla och spegelblankt hav. Vi fick en bra plats i hamnen, där vi kom att tillbringa nästan en vecka. I Livadhiou passerade många seniora turister förbi vår båt, utrustade med vandringskängor, stavar och ryggsäck.

Utmed stranden, med kristallklart vatten, fanns flera hotell och lägenhetshotell, några med kända researrangörers dekaler vid entrén. Inte fel att spendera några timmar under parasoll på en av strandbäddarna.

Väderprognosen visade ostadigt väder framöver, så vi beslutade oss för en bilutflykt en av de första dagarna på ön. Hyrbilarna var säkert hårt slitna under några år. Och de vägar, vi var tipsade om, var utmanande. Bäst att hålla sig på öns enda huvudväg, vilken också hade sina brister.

Först besökte vi öns andra by, Megalio Chorio, som låg på en bergssluttning mitt på ön. Vi vandrade runt i gränderna, besökte elefantmuseet och avslutade på ett café med fin utsikt över ön. Fina möjligheter för fågelskådare.

Elefanter på Tilos. Jo, vid utgrävningar som påbörjades på 1970-talet, fann man skelettfynd från en mindre art, släkt med den asiatiska elefanten. Under tidsperioden, när Medelhavet var ett stort grunt innanhav, kom elefanterna simmande österifrån. P.g.a. sämre tillgång på föda på Tilos blev elefanterna inte så storvuxna. Vulkanutbrotten på Thira(Santorini) och Nisiros blev troligen elefanternas undergång, då aska sprutade över de kringliggande öarna. En entusiastisk pensionär guidade runt på det lilla museet.

Nästa stopp blev vid klostret Agios Panteleimon. Klostret var byggt högt uppe på den nordvästra bergssidan av ön. Vi kunde besöka den lilla klosterkyrkan samt klostergården.

Sugna på bad....Vid Plaka Beach möttes vi av påfåglar. Bäst var stranden i Lividhiou.

Avslutningsvis besökte vi den tidigare huvudorten Mikro Chorio, numera en övergiven by i bergen några kilometer från Lividhiou. På 40-talet hade dricksvattnet långsamt sinat och befolkningen flyttade ner mot kusten och Livadhiou växte till. Besöket här var höjdpunkten på dagen, en mycket vacker och rogivande plats. På somrarna var en musikbar öppen i ett av de få husen som renoverats. Byns båda kyrkor var i utmärkt skick. Vi åkte knappt fem mil under dagen, alltså inga stora avstånd och biltrafiken på ön var mycket begränsad.

Så kom det dåliga vädret med regn, åska och blåst i den tidigare så lugna hamnen. Första kvällen blev det hektiskt, när båtarna på utsidan av hamnpiren kom i rullning pga dyning från havet. Många hjälpte till att få ut båtarna från kajen. Båtarna fick ligga på svaj under natten. Inte särskilt trevligt med den dyningen....

Tisdagen blev rejält blöt. En mindre motorbåt, som låg på svaj, sjönk och fick bogseras in till kaj, där den togs upp.

Om man inte tar sig hit på egen köl finns goda möjligheter med färja från Rhodos. Alltid roligt att titta på när färjan kom. Livligt under högst en halv timme.

Vi avslutade besöket på Tilos på svaj i den utmärkta ankarviken. Härifrån kunde vi se en del stenlagda vandringsleder på bergssidorna.

En webbsida om Tilos är kalimera.se