Bye, bye Finike!

Efter att ha haft "hemmahamn" i Finike i 18 månader, var det dags att släppa förtöjningarna på Valborgsmässoafton 2015. Vi lämnade marinan tillsammans med Christer och Elisabeth, som anlänt några dagar tidigare. Eftersom vi varit i Sverige under stora delar av april blev det proviantering och fix tillsammans. Vi hann också med en bilutflykt till vår favorit, Kaş, innan det var dags att passera hamnpirarna.

Framme vid första ankringsplatsen, Gökkaya och premiärbad för Christer. Vi andra intog en mer avvaktande hållning, även att temperaturen passerat 20 grader. Däremot intog vi alla en god sillunch.

Vårt mål under Christer och Elisabeths vistelse var Skopea Limani, Fethiye och Göcek. Färden utmed kusten blev vindfattigt och större delen av sträckan fick vi motorisera. På vägen passerade några delfiner, vilket alltid sprider en härlig känsla.

Ankring i Sarsala Köyü, helg och folkfest på stranden. Lokala musiker spelade traditionell turkisk musik, både på land och på turbåten. Många grillar var igång, även på stigen utmed vattnet. Vi avslutade med en kall öl på strandcafeet innan det blev återfärd till vår båt. (Effes 5%, 1/2 liter kostade TL 7, drygt 22:-, i ett land där öl inte kostar särskilt mycket mer på caféer och restauranger än i affärer, ca TL 5. Vinet Angora serveras ofta som husets vin på restauranger. Kostar oftast TL 19,ca 60:-

i affärer, det dubbla restaurang.) I vikens utkant ankrade lite större fartyg....

Segling i Fethiye Körfezi. Området bjuder oftast på bra seglingsvindar, även denna gång. Omgivande berg är fortfarande snöklädda.

På tisdagar är det marknad i Fethiye Under sommarhalvåret är det betydligt fler försäljare av kläder, skor och väskor än höst och vinter. Elisabeth var intresserad av väskor, Håkan hjälpte till att pruta. Frukt och grönsaksmarknaden var som vanligt imponerande.

Fethiye har också en lokal daglig marknad för frukt och grönt, fisk och kött. Där avnjöt vi en god fisklunch. Först valde vi fisk i fiskståndet, där den betalas. Sedan tog restaurangpersonalen över tillagningen.

Utbudet på den lokala basaren lockade Christer och Elisabet till mer inköp. Tur att de hade 30 kg bagagevikt var, när de reste hem.

Åter tillbaka till Skopea Limani, denna gång restaurangbryggan vid Tersane Creek. Den enkla restaurangen drivs av hela familjen. Omgivningarna är lantliga. Här åt vi dagens middag, medan solen sjönk bakom bergen.

Det blev en trevlig och rolig start på vår seglingssäsong. Christer och Elisabeth lämnade oss i Göcek för att flyga hem till Sverige. Vi omorganiserade båten för oss två och lämnade Göcek med en seglingssommar framför oss. Följ oss på Facebook eller läs mer i kommande blogginlägg. Den resan vi gjorde tillsammans med Christer och Elisabeth har vi gjort flera gånger tidigare. Miljöbilder och mer info om platserna finns i tidigare blogginlägg under 2013-2015.