Skopea Limani

Efter en härlig halvvind seglade vi in i Skopea Limani. Ja, man får den känslan att man seglar in, när man kommer från havet och går genom ett smalt sund för att mötas av en stor fjärd med höga berg runt om. Denna fjärd har ett antal småvikar, där det ligger restaurangbryggor eller möjliggörs för ankring på boj eller eget ankare.

Den första viken vi besökte var Seagull Bay. En stor mås var infälld i sluttningen längst in i viken. Här hade vi stämt träff med våra engelska vänner på Thala. I viken fanns också Graham och Gay på sy Christina. De hade varit ute i ett riktigt blåsväder från Finike och hit. En undanvind på upp till 60 knop samt hög sjö. Planer att gå över till Karibien kommande vinter är nu avstyrda och båten är till försäljning till förmån av husköp i England.

Då det var djupt i viken, de grunda platserna var upptagna, beslutade vi oss för att gå till restaurangbryggan. Här fick vi en annorlunda restaurangupplevelser. Besättningen från några andra båtar på bryggan samt restaurangägaren bidrog med olika råvaror och middagen tillagades av en kock, som fanns på en av båtarna. Trevligt och gott. Betalningen sköttes över ett glas te morgonen därpå.

Innan vi lämnade Seagull Bay blev det en promenad i omgivningarna. Mycket getter i området. Nere vid Capi Creek ville den här vackra geten hälsa på oss.

Vi seglade norrut till Boynüz Bükü, där vi ankrade med linor iland. Ankaret fälldes vid 23 meter. Här gick skogen ända ner till vattenbrynet. Det var en fin vik med mycket båtar. Restaurangbryggan var utrustad med både el och vatten. Vi badade och hade det skönt innan det blev en öl på restaurangen. Grannbåten löste förfriskningarna på annat sätt.

Nästa plats att besöka blev Yassica Adalari, en ögrupp med många förtöjningsplatser. Här fanns en hel del bojar och vi lyckades få en. Dags för en jolleutflykt och utforska området. En härlig lagun med många badbåtar på dagsbesök. Tyvärr vittnar stränderna om detta.... Vi återvände till vår båt och uppskattade fritt vatten runt om.

Det blev helg och vi fick möjlighet att titta närmare på turkiskt båtliv. De flesta turkar har motorbåtar, inte så ofta mindre än 50 fot. Besättning. Amerikanskflaggade Med hemmahamn i Delaware. En form av bekvämlighetsflaggning. Besättningen kör båten och sköter förtöjningen. Besättningen sköter om matlagning och servering. Ägare med partner verkar oftast uttråkade. Men man kan ju alltid bada eller ta en tur med jollen. Finns det barn ombord blir det lite livligare.

Efter några veckor utan något större matinköp, närmade sig tidpunkten, då det blev dags att fylla på matförråden. Dock finns förnämlig servis i form av båtar, som åker runt i vikarna. A "market boat", en brödbåt och till och med en tidningsbåt. Glassbåtar cirkulerar flera gånger om dagen. Nästa anhalt, den lilla idyllen Göcek.