Det blev en tidig och kall säsongstart.

Den tredje april sjösattes Alacrity i Chalcoutsi. Dagen före sjösättningen lastades hon på den vagn/släde, som skulle sjösätta henne. Det gav Håkan lite tid att måla på bottenfärg, där stöttorna stått mot skrovet. En vacker natthimmel lovade en fin morgon.

Vi fick en lugn morgon, när vi gled ner i vattnet. Våra vänner Carl och Melanie vinkade av och tog några bilder, som visar hur lugnt och fint vi sjösattes. Vi tackar för en fin tid med Sia och Petros på Boatcenter. Kommande dagar blev också vindfattiga, en bra start för att få ordning på grejorna. Vi var välklädda med underställ och fleecekläder. Lika kallt som tidiga seglingar i Sverige. (Men efter 14 dagar blev det lättare klädsel.)

Vi var tämligen ensamma i sundet mellan fastlandet och ön Evia under de första dygnen. Första natten passade vi på att besöka den lilla populära bukten vid byn Voufalo på Evia. Här var det tämligen öde, inga ankrade segelbåtar, enbart några fiskare som pysslade med sina båtar utmed kajen. De få semesterlägenheterna på bergssluttningen var alla igenbommade.

På svaj igen, den andra natten i den grunda viken vid ön Xero. Här fanns också en fransman, som var tidigt ute. För vår del är det den tidigaste start vi gjort, sedan vi kom hit ner.

Efter några dygn på svaj gick vi mot Porto Rafti. Dit anlände Pelle och Anita, vänner från Norrköping. Väderprognoserna talade om hårda vindar men av dem märkte vi inget av under våra dagar i Porto Rafti och i Lauriou.

En skön slör tog oss till ön Poros. Ruinerna av templet vid Sounion på grekiska fastlandets sydöstra spets syntes tydligt i morgonsolen. Templet byggdes för ca 2400 år sedan. Vid nordliga vindar är bukten nedanför templet en populär ankringsvik.

I Poros var det gott om charterbåtar, trots att det var tidigt på säsongen. Vi stannade några dagar och vandrade i gränderna. På toppen av Poros finns en fin klockstapel. Höjden bjuder på fin utsikt. På restaurangen var vi säsongen första gäster. Här serverades en utsökt moussaka. Vi bjöds på extra vin och öl, något som är vanligt på försäsongen. En god dessert är ett annat alternativ.

En önskan denna säsong var att besöka ön Hydra. Vi anlände dit några dagar före påsk. Trångt i hamnen… Där fanns inte plats för så många gästande båtar. Vi hade tur, även att vi blev hopträngda med en turistbåt, som ville ha plats för natten…

Vi fick några härliga dagar på Hydra. Sommarvärme…. På Hydra fanns ingen motorfordonstrafik (med undantag av sopbilen). Istället sköttes transporter av hästar, åsnor eller mulor, specialiserade på olika transporter. Vi undersökte gränderna i den lilla staden. Vi vandrade utmed den anlagda promenadvägen, som fanns på norra sidan, väster om hamnen. Många dagturister gjorde detsamma. Hit till Hydra går många snabbfärjor från Pireus.

Porto Heli blev sista hamnen för Pelle och Anita, innan de tog snabbfärjan till Pireus. Men vi hann bekanta oss med den lilla staden vid den stora bukten. Stolta planer för den lilla staden på 60-talet. En lång kaj blev anlagd. men någonstans i projektet tog det slut. Inget vatten eller el finns att få på kajen. Vattenbilen kör ut färskvatten och de som inte har solceller får ta till generator, störande för närliggande båtar.