Gibraltar avslutar projektet Medelhavet.

Så är vi här igen, i Gibraltar. Och denna gång är vi förtöjda i Queensway Quay Marina. Inte vanligt att man blir "inbommad" på natten. Men här läggs en barriär mellan 20.30-8.30 vid infarten. Den vanliga incheckningen består av att registreringspapper, försäkring och pass ska tas med. Dessa dokument fotograferas. Sedan blir det dags att fylla i ett eller två formulär, där allt som finns på de tre tidigare dokumenten ska nedtecknas....Fylla pärmar med papper....

Senast vi var i Gibraltar, låg vi på andra sidan gränsen, i spanska La Linea. I anknytning till den marinan finns ett stort ankringsområde. Utmärkt! Och på södra sidan av flygfältets startbana, i Gibraltar, ligger en stor marina i Ocean Village. Där ligger numera Casinot, inrymt i ett kryssningsfartyg. Även hotell och restauranger finns där.

Klippan är inbjudande. En heldag med promenad upp och ner och däremellan alla apor, som har sin hemvist där uppe. Intressant att se hur de vuxna aporna tar hand om de små. Och visst imiterar aporna det vi människor gör. Eller började det tvärtom…… Från toppen ser vi Afrika på andra sidan sundet och där ligger den spanska enklaven Cueta. Lite längre österut på den afrikanska kontinenten ligger en annan spansk enklav, Melila. Vill man inte gå upp och ner finns linbanan.(Lite mer om Gibraltar finns i bogginlägg från april 2012.)

Här i Gibraltar är det många byggnadsprojekt på gång. Hänt mycket på fem år. Bilden nedan är tagen vid en av de få grönområden som finns här, Commonwealth Park, med två pågående byggnadsprojekt i bakgrunden.

Men låt oss gå tillbaka ett par veckor. Efter fem veckor i Sverige återvände vi till Alacrity i Almerimars marina. Det var dags att förbereda inför etappen västerut mot Portugal. Båttvätt och proviantering. Men det var mycket varmt. Så efter lunch fick det bli att relaxa och bada i 28 gradigt vatten. Liksom tiden innan vi for till Sverige, träffade vi på svenskar i Almerimar. På torsdagskvällarna var det skandinavisk afton på La Gavota och denna gång träffade vi två svenska seglarpar, Mattis och Pirjo samt Göran och Eva. Ett möte på Mercadona med Christina och Frank, gav upphov till flera trevliga stunder. De var på veckobesök i Almerimar.

Frisk ostlig vind och akterliga vågor, sa prognosen. Vi startade en tidig morgon. Lugnt! Av prognosen det blev det inte så mycket och det mesta av tiden motoriserade vi utmed Costa del Sol. Övernattningarna blev i Caleta de Velez och Benalmadena. Caleta de Velez är en fiskhamn, som haft stora problem med måsar, som förorenade på bryggorna. Nu hade man konstruerat med hjälp av metallställningar och rep ett effektivt motmedel. Benalmadena är en av många turistorter utmed Costa del Sol.

Sista benet mot Gibraltar blev riktigt tursamt. Vi hade prickat in avfärden så att det stämde med högvatten och medström. Lite segling blev det också….Ja, nu är det dags att hålla reda på hög-och lågvatten för att dra nytta av de strömmar som hör samman med tidvattensystemet. Några extra knop med eller mot…..När vi närmade oss Gibraltarklippan låg många fartyg för ankar på den östra sidan i väntan på ”ny last”. Och Afrika fanns där på avstånd.

Vi rundade sydspetsen av klippan och då släppte medströmmen och vi mötte motström och oroligt vatten under en halvtimme på väg till ankringsplatsen för en natt.. Gibraltarklippan, alltid närvarande.

Segling mot sommaruppehåll.

Vi har tidigare berättat om Sailing Yacht A. När vi lämnade Formentera låg hon där, precis i vår väg västerut. Solen hade just gått upp och sken fint på hennes skrov. Nöjda med alla bilder vi har på detta segelfartyg!

Sydostlig vind ca 8 meter var utlovad för överfarten till spanska fastlandet enligt prognosen. Det blev sydsydväst 8-10 meter, när vi styrde mot Altea. En härlig segling, men inte riktigt som vi tänkt oss. Noga med att justera våra solceller för maximal instrålning. Det dra mycket på batterierna med arbetande autopilot och plotter.

Vi kom fram till Altea på kvällen och eftersom vår plan var att gå vidare på morgonen, beslutade vi oss för att ankra i den fina bukten utanför marinan. Vi hade en härlig kväll i sittbrunnen, drack en flaska bubbel, för det var ju midsommarafton och så var dags att sov. Vi hade inte märkt några mygg på flera kvällar, så vi missade myggnätet för nedgångsluckan. Klockan fyra var myggen på plats och Håkan hade ficklampsjakt. Tyvärr blev det många, som gömde sig under hans jakt och som återkom senare på morgonen.

På vår segling ner mot Santa Pola uppmärksammade vi ett grönt område på bergssidan. När vi tittade närmare upptäckte vi ett litet vattenfall, som kom från berget. Vi passerade också kända turistorter, som t.ex. Benidorm och Alicante.

Santa Pola blev en trevlig bekantskap, även att det bara blev ett kort stopp. Marinan Miramar var utmärkt, vi hann träffa Magnus och Katarina ombord på Happy Life och vi hittade en liten tapaseria, som uppfyllde våra förväntningar. Och i butikerna fanns gott om skinkor!

Lite mer vind och sjö blev det på vår väg söderut till Cartagena. När vi seglade in i hamnen, låg två stora kryssningsfartyg på den förlängda vågbrytaren. Under tiden vi var där, gästades staden av fler.

I Cartagena blev vi kvar nästan en vecka och återupplivade minnen sedan vårt förra besök. Efter en tid med allt för få promenader, tog vi oss samman och promenerade varje morgon. Ett av målen var att titta in i den fina inomhusmarknaden med frukt och grönt, fisk och kött.

Bland det bästa med ett seglingsprojekt som detta, är alla nya vänner vi fått genom åren. Här i Cartagena, dök både Sue och Alan samt Joanie och Bob upp. Trevliga kvällar med tapas och öl på några av stadens tapaserior. Ny bekantskap blev Per och Kicki, som hade sin båt i Alicante men var ute och upptäckte Costa Brava. Och så träffade vi åter den hemvändande sjömannen...

Det sista benet innan sommaruppehållet gick till Almerimar, 23 timmar i frisk ostlig vind. Under dagen blev det plötsligt kyligt och det blev dags för fleece igen. Och under dygnets mörka timmar uppmärksammade vi temperatursänkningen i vattnet. 17 grader!!!!

Det hade blivit mycket segling i frisk vind den senaste tiden. Nu kändes det skönt att efter drygt 2000 distans segling göra en paus innan det blir dags att fortsätta västerut. Danskarna Peder och Karin, som vi pratade med i Almerimar, hade det tuffare. I mitten av maj hade de lämnat Levkas med målet att komma till Danmark i september. Lycka till! Almerimar på spanska sydkusten tillhörde inte favoriterna, men kändes klart bättre vid årets besök. I marinan fanns fler båtar, de flesta till salu skyltar var borta från husen och det hade blivit mycket grönare i området. Till och med båtar med vrakstatus, bogserades iväg. Härliga strandpromenader både öster- och västerut. Badtemperaturen låg tyvärr kring 20 grader, mycket förvånade för att vara en bit in i juli.

Ha en skön sommar var än ni befinner er önskar Håkan och Ing-Marie.