Avstickare från "rutten" till Sporaderna

Knappt tre veckor i Pagasitikos Kolpos, Gulf of Volos. Vi njöt av omgivningarna och seglingsvattnen passade oss. Vi kryssade kors och tvärs i bukten, där ingen sträcka var längre än 15 distans. Det blev lite blåsigt under en period och då blev vi kvar längre än vi tänkt oss på en plats....

Helt ensamma i viken vid Nies. Några små fiskebåtar låg förtöjda vid en brygga, campingplatsen var i princip öde och husen i byn tycktes vänta på att ägarna skulle återvända. Under vår promenad utmed bygatan fick vi sällskap av en hund. Det visade sig att några hus var faktiskt bebodda.

Utmed östra och södra delen av Gulf of Volos löper bergsryggen Trikeri Peninsula, likt en lång utsträckt drakrygg. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Trikeri Högsta toppen, Mt Pilion, 1 548 meter, är snötäckt på vintern. Vid yttersta spetsen hittade vi en liten ankringsplats. Här njöt vi och badade i kristallklart vatten.

Många greker reser till Trikeri Peninsula på semester. Stora hus, en del ägda av greker utomlands, låg på bergssluttningarna. Från huvudorten Volos gick flera färjor dagligen ut till Sporaderna. Här mötte vi de första chartereskadrarna.

Efter fem minuters färd med taxibåt från spetsen av Trikeri Peninsula, var man på den lilla ön Palaio Trikeri. Vid vårt första besök på ön förtöjde vi Alacrity vid den lilla bryggan vid en av restaurangerna. Ön hade fått EU-medel. Kanske bidrog det till att det fanns ett vackert torg samt stenlagda promenadvägar på ön. På toppen av ön låg ett kloster från 1800-talet. Efter andra världskriget användes klostret som kvinnofängelse.(se länk ovan) Idag är klostret ett gästhem för dem, som önskar avkoppling i vacker miljö.

Vid vårt andra besök på Palaio Trikeri, då med vår gummijolle, träffade vi Maria och Aris, två grekiska ungdomar, som bodde i Sverige. Med lokalkännedom om staden Volos inspirerade de till besök där och en dag blev det bussfärd dit.

Volos ligger i norra delen av bukten. En av stadens sevärdheter var det moderna tegelbruksmuseet. Vi vandrade runt, som enda besökare, och försökte få en uppfattning om hur tillverkningen gått till. Efter besöket hittade vi ett trevligt café i den äldre delen av staden.

Styrkta av kaffe och juice, flanerade vi utmed gågator och längs kajerna. Mytologins Jason, som begav sig ut för att leta efter det Gyllene skinnet, hade Volos hamn (Iolchos) som utgångspunkt. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Gyllene_skinnet

Varmt, varmt, varmt. Det var skönt, när vi slutligen hittade restaurangen Avra. Här serverades tsipouro, en lokal variant av ouzo/raki, tillsammans med smårätter.

Ja, under vistelsen i Gulf of Volos var det dags att plocka fram våra datorfläktar, så att vi kunde få lite svalare i båten. Dagstemperaturen låg runt 30, något svalare på natten. Vattentemperaturen pendlade mellan 20-25. Fortfarande juni....

I den sydöstra delen av Gulf of Volos låg vi ankrade vid Vathoudhi under några dagar. Där vi ankrade, hade de lokala fiskarna sitt fiskevatten, så vi omgärdades varje natt av långrev eller långa nät. Fiskelyckan tycktes begränsad. Här firades Håkan-dagen.

Dags för midsommar, som vi firade med Carl och Melanie. Sillunch och "jordgubbsbakelser" serverades på Alacrity. Snapsvisor och så Små grodorna. Detta år låg vi förtöjda i ett blåsigt Ahilio i sydvästra delen av Gulf of Volos.